Skövdebon Nova-li Szabo, 22, sade i januari upp sig tillsammans med sin pojkvän, hyrde en van och tog sig ut för att göra Australien. De befann sig på turisttäta Byron Bay när de första nyheterna om det nya coronaviruset nådde dem.
– Vi relaterade inte till någonting, en kompis på Filippinerna hade fullständig panik och för oss rullade allting bara på som vanligt. Vi chillade bara och drog vidare på vår rutt, där nästa stopp var ett surf camp nära Sydney. Där hade de satt ut handsprit, men annars var allt som vanligt, berättar Nova-li.
Australien hade vid den här tiden stängt sina gränser för att undvika att nya turister skulle flyga in i landet. Nova-li och Marcus hade inte märkt av något av det kaos som stora delar av världen vittnade om, men bestämde sig efter tre dagar av surfande för att stryka Bali som nästa resmål och istället åka till Sydney lite tidigare.
– Att åka hem var verkligen sista alternativet. Vi ville ju stanna, så vi tänkte att vara i Australien är bättre än att åka hem, förklarar hon.
– Men här började krisen märkas, på olika forum skrev folk saker som "vacation is over" och "fucking tourists" om att vi ville komma till Sydney. De ville att vi skulle hålla oss borta.
Men de hade inget annat val. Bilen skulle återlämnas och eftersom de var närmast Sydney skulle det bli flygplatsen att ta sig hem ifrån. Kompisar som de träffat på resan började planera om, och många tog sig hem. Även fast paret ville fortsätta bestämde de sig för att det kanske vore bäst att försöka ta sig hem när storstaden välkomnade med tomma gator och inget utom take-away att äta.
Lättare sagt än gjort. Paret gick snabbt från att inte ha märkt av krisen till en oro över att bli fast i Australien på obestämd tid.
– Den 23 mars åkte vi ut till flygplatsen, för ambassaden och försäkringsbolaget kunde inte hjälpa oss så länge Sverige inte kräver hem oss. Där fick vi köa i tre timmar och till slut boka en biljett hem, den 28 mars.
Lyckan blev kort. Morgonen efter stängde Hong Kong, där de skulle mellanlanda, sina gränser och de kom inte på något flygplan.
– Det var jobbigt. Även fast det inte gick någon nöd på oss så var det jobbigt att inte veta. Sen handlade det såklart om pengar också, vi hade inte råd med nya flygbiljetter för 70.000 kronor. Det var summan man fick betala om man skulle få flyga inom de närmsta dagarna.
Därefter följde några intensiva dygn. Flygplatsen satte ut skyltar som berättade att det inte fanns några biljetter att köpa och hopplösheten smög sig på. Nova-li och Marcus jagade friskhets-intyg, ett krav från ett av få möjliga flygbolag, men misslyckades eftersom inga australienska sjukhus ville testa symptomfria.
– Efter en hel dag av att jaga coronatest gav vi upp den idén och bestämde oss för att chansa och besöka flygplatsen, igen, så fort den öppnade dagen därpå. Vi packade alla våra saker, men vi tänkte att det var typ en procents chans att vi skulle få några biljetter. Jag checkade inte ens ut från hotellet.
Men paret gav inte upp. Nova-li och Marcus hade tur och fick tag i biljetter till en flygning samma dag tack vare sitt väldigt tidiga besök på flygplatsen. Planet skulle avgå bara några timmar senare.
– Jag blev så lättad. Det var liksom en på miljonen. Vi mellanlandade i San Fransisco och Frankfurt, sedan Köpenhamn där vi tog tåget till Sverige. Det blev en onödigt lång rutt men det spelade ingen roll.
– Jag är glad att jag inte var ute och reste själv. Då hade jag varit en av alla dom som satt på flygplatsen och grät. Det låter egoistiskt, men jag är så glad att få ha kommit hem och att vi hade sån tur. Det gick ändå ganska bra för oss, det är fortfarande en massa svenskar och andra turister som inte kommer hem, avslutar Nova-li.
