Rymden behövs för att klara klimatkrisen: ”Vi vill lösa det så smärtfritt som möjligt”

I ett kontor på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm sitter Christer Fuglesang, Sveriges första astronaut. I december är det 19 år sedan han gjorde sin första flygning och blev historisk som den förste svensken att åka upp till rymden. Idag är han anställd på KTH som professor i rymdfart och föreståndare för universitetets rymdcenter.

Det sämsta med rymden var att han inte fick stanna längre

Christer Fuglesang har varit i rymden två gånger, 2006 och 2009, ungefär två veckor i taget. Han känner en viss avundsjuka mot dagens astronauter som får vara uppe i flera månader. Om telefonen ringde imorgon och han fick chansen skulle han inte tveka att åka igen.

– Jag hade velat ha en sån där lång resa på rymdstationen, jag tyckte två veckor var alldeles för kort för att uppleva allting jag ville uppleva.

Vad skulle du vilja uppleva mer?

– Se mer av jorden. Jag tröttnar aldrig på att titta ner på jorden.

Katy Perry åkte till rymden – och för det blev hon hatad

I mitten av april åkte världsstjärnan Katy Perry till rymden, i sällskap av fem andra kvinnor. Resan blev historisk, det var den första helt kvinnliga besättningen i rymden sedan 1963. Rymdresenärerna hyllades av många men fick även utstå hård kritik, bland annat på grund av raketens påstådda koldioxidutsläpp. Christer Fuglesang skulle gärna göra en liknande resa själv, och menar att anklagelserna om raketens massiva utsläpp inte alls stämmer.

– Det är fånargument. Den här resan går inte upp i bana runt jorden, så det är mycket mindre avgaser. Dessutom tror jag att den raketen faktiskt använder flytande syre och flytande väte, så det är inga koldioxidutsläpp alls på den.

Hur skadligt för klimatet är det att skjuta upp rymdraketer?

– Allting är ju så klart en fråga om volym, så börjar man skjuta upp enorma mängder raketer, då kan det ju bli skadligt. Men i dagens läge är det helt marginellt, säger Christer Fuglesang.

Iris Lee Thompson arbetar på Rymdstyrelsen, Sveriges myndighet för statlig rymdverksamhet. Hon menar, precis som Christer Fuglesang, att rymdfartens klimatpåverkan är liten i jämförelse med till exempel flygindustrin, transport eller energiproduktion. Däremot är den inte obetydlig. Vissa raketer släpper ut så mycket som 400 ton koldioxid per uppskjutning, vilket ungefär motsvarar utsläppen från 90 personbilar/år.

Men även raketer som använder flytande väte och flytande syre och bara släpper ut vattenånga påverkar klimatet. Vattenångan bidrar nämligen till bildandet av iskristallmoln som kan fånga värmestrålning och förstärka växthuseffekten. Med en ökning av antalet uppskjutningar på grund av rymdturism eller liknande kan effekterna bli mer betydande i framtiden, menar hon.

Rymdens betydelse för klimatforskningen

Rymdfarten är inte ett problem för klimatläget i världen, menar Christer Fuglesang. Tvärtom, tycker han. Rymdverksamheten är nödvändig för att vi ska lära oss mer om klimatet, klimatkrisen och hur vi kan förhindra den från att bli värre.

– Det mesta som vi har lärt oss om klimatet har vi fått från data tagna från satelliter. Vi förstår mer, inte bara om klimatet, utan även detaljer som var ska man odla och var ska man göda bäst i åkrarna.

Att rymden är avgörande för klimatforskningen håller även Iris Lee Thompson med om. Utan data från satelliter skulle vi inte kunna övervaka havsisens smältning eller koldioxidnivåer globalt, förutse extremväder eller långsiktiga klimattrender. Nya, innovativa lösningar som solpaneler i omloppsbana eller solstrålshantering kan vara framtiden, menar hon.

Christer Fuglesang forskar själv på rymdtekniska lösningar för att minska den globala uppvärmningen, det som kallas för avancerad geoengineering. De senaste fem åren har han undersökt möjligheterna att skicka upp stora rymdparasoll mellan jorden och solen, för att minska solljusflödet och motverka temperaturökningen på jorden.

– Man lägger ett tunt, tunt filter mellan jorden och solen som gör att någon procent av ljuset som skulle nått jorden reflekteras eller studsas bort.

Christer Fuglesang är inte orolig för planetens framtid. Däremot tycker han att det är viktigt att vi fortsätter forska om rymden och klimatet och utvecklar ny teknik, för att vända krisen som vi befinner oss i.

– Man ska inte tänka apokalyptiska grejer, men vi vill ju lösa det så smärtfritt som möjligt. Därför bör man absolut förbereda sig med tekniska lösningar för att hålla tillbaka temperaturökningen.

Kommer vi lösa det?

– Ja, det kommer vi göra. Det har vi alltid gjort.