En plats för alla
Intill den lilla minigolfbanan reser sig en stor inhägnad som markerar en tydlig gräns mot omgivningen. Bakom staketet breder rader av frodiga bäddar ut sig, där olika grödor växer sida vid sida. På en träskylt står det med handmålade bokstäver “Ängarnas tillsammansodling”. Ett ideellt initiativ som bygger på gemensamt ansvar och odling. Här delar medlemmarna i föreningen både på arbete och skörd, och det mesta odlas tillsammans. Emma Olofsdotter, 45, grundare för Ängarnas tillsammansodling, beskriver projektet som en medveten motvikt till den individualistiska samhällstrend hon ser sig sprida i Sverige och världen.
– Vi vill hitta tillbaka till gemenskapen och att ta hand om varandra, säger hon.
Emma öppnar grinden. En doft av jord blandad med sommarens snart blommande växter når näsan. De gula maskrosorna har precis hunnit gro ut och sticker upp som små solar bland de gröna blanka gräset. En humla surrar ivrigt över de färgglada blommorna. Emma går runt i odlingen. Hon visar stolt flera av de nyplanterade grödorna.
- Allt detta odlar vi tillsammans, säger hon
Just gemenskap och hållbarhet är två ord som ofta nämns i stora sammanhang, men som sällan blir något konkret. För Emma blev det viktigt att göra just det. Hon ville skapa en plats där alla, på sitt sätt, kan bidra till ett mer hållbart samhälle.
Rötter i historien
Även om det kan kännas ovant för många påminner Emma om att detta sätt att odla faktiskt har djupa historiska rötter. Hon berättar om potatislovet, som fanns för ungefär 70 år sedan, då alla skolbarn var lediga för att hjälpa till att sätta och skörda potatis tillsammans.
– Vi hade det här gemensamma förut. Alla hjälptes åt och fick ta del av det som odlades, säger Emma.
Emma berättar att en del av utmaningen med projekt som Ängarnas tillsammansodling är att idén om att odla tillsammans kan kännas ovanlig eller till och med avskräckande för många. Men när folk väl förstår att det handlar om en gemensam odling där alla är välkomna att delta, möts projektet ofta av stor entusiasm och värme.
– När folk inser att det verkligen är en gemensam odling och att vem som helst får komma hit, möts det med otrolig glädje.
För Emma har resan mot tillsammansodlingen varit både personlig och professionell. Hon har tidigare arbetat som miljövetare, men efter en tid i ett högt arbetstempo blev hon utbränd. Den tuffa perioden fick henne att inse vikten av att leva ett hållbart liv, genom att äta rätt och ta hand om sig själv. Ängarnas tillsammansodling blev hennes sätt att göra skillnad.
Mat utan gifter
Emma hoppas även att odlingen ska öka medvetenheten om vad som är bra mat. Att fler ska få uppleva glädjen i att till exempel odla egna tomater och gurkor utan bekämpningsmedel, och dessutom till en mycket billigare peng. Hon menar att när människor får delta i odlingen blir det tydligare hur maten produceras och vad som krävs för att den ska vara både hälsosam och hållbar. Det handlar inte bara om ekonomi, utan också om att skapa en närmare relation till maten vi äter och förstå värdet i rena, naturliga råvaror.
- Det är dyrare att äta bra mat. Folk vet inte heller vad bra mat är.
Mer än bara odling
Några stenkast bort ligger Fnyskens odlarförening. Här är upplägget mer traditionellt, varje medlem har sin egen lott att sköta om. Ändå är gemenskapen tydlig bland hobbyodlarna. Ulla och Inga-Lott är två av dem som haft sina lotter här i snart ett decennium.
Inga-Lott berättar att hon tydligt märkt hur klimatet har förändrats under de här åren. För nio år sedan kryllade det av insekter och bin, men i dag ser hon knappt några alls. Vad det beror på vet hon inte riktigt, men hon och de andra försöker odla sådant som insekterna tycker om.
– Man märker verkligen skillnaden. Förra året var det väldigt lite insekter, och tyvärr tror jag att de är på väg bort, säger hon.
Hon lyfter också något som Emma nämnt tidigare – att vi ofta inte riktigt vet vad bra mat är och inte ger oss själva chansen att äta lokalproducerat och giftfritt.
– Alla människor borde kunna unna sig mat utan gifter, säger hon.
Ulla, som också har haft sin lott här i nästan tio år, berättar att odlingen betyder väldigt mycket för henne. Det har blivit ett sätt att fylla dagarna med mening, särskilt nu som pensionär.
– Det är väldigt skönt att vara här. Vissa kanske tror att en liten jordplätt inte kan betyda så mycket, men det gör det. Man blir glad när ett frö gror, när något växer bra eller när en blomma slår ut. Man får en relation till alla växter, säger Ulla.
Emma hoppas att Ängarnas tillsammansodling kan inspirera fler att starta liknande initiativ.
– Desto fler av dessa typer av initiativ, desto bättre plats blir världen, säger hon.
