Jakten på nya gruvor: ”Det blir en död byggd”

Vid Storsjön i Oviken, Bergs kommun, har det australienska bolaget Aura Energy planer på att öppna en ny gruva. Där vill de bryta bergarten alunskiffer för att kunna utvinna olika metaller och kanske uran. I skrivande stund är det olagligt att utvinna uran i Sverige. Men uranet behövs om det ska gå att genomföra de nya satsningarna på svensk kärnkraft. Därför vill regeringen upphäva förbudet till år 2026.

Planerna på att öppna gruvan har mötts av lokalt motstånd från boende i Jämtlandsfjällen. Den största kritiken handlar om att gruvans avfallsvatten ska så småningom, efter en reningsprocess, rinna ut i Storsjön. En dricksvattenkälla för upp emot 55 000 hushåll.

Gruvbolagets menar att vattnet kommer vara fritt från avfall. Men det lindrar inte oron hos lokalbefolkningen. Som är rädda för att dricksvattnet kan bli förorenat.

Lokalt engagemang

Två personer som har engagerat sig för att stå emot gruvplanerna är Annika Bohman, 55 år, och Jennifer Kristensson, 24 år.

Annika Bohman flyttade nyligen upp till Östersund från Västkusten. Främsta anledningen var att komma närmre naturen i fjällvärlden.

– Det var först i slutet av hösten det gick upp för mig hur långt gånga planerna var för att etablera en gruva här, säger hon.

Olika faktorer väckte Annikas intresse. Dels hade Aura Energy lämnat in sin ansökan för att få etablera en gruva. Dels berättade klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari i Ekots lördagsintervju att det var dags för Sverige att upphäva uranförbudet. Sen fick Annika dessutom höra att regeringen ville utreda om kommuner, så som det är just nu, ska kunna säga nej till företag som vill utvinna uran i deras område. Även kallat för vetorätten.

– Allt detta gjorde att jag kände: fasen det här blir ju inte bra.

Metallhaltigt gruvvatten

Bergarten som planeras att brytas heter alunskiffer. Det är en ovanlig bergart i Sverige. Men den finns i Jämtlandsfjällen. Precis som med andra industrier skapas avfall, till exempel stenkross i detta fall.

När regnvatten eller smältvatten rinner igenom gruvan riskerar höga koncentrationer av metaller, som finns i avfallet, att sprida sig till sjöar eller marker utanför gruvan. Vilket kan skada naturen. För att förhindra detta förvaras avfallet i dammar med surt lakvatten, eller metallhaltigt gruvvatten.

Vattnet kan i vissa fall renas och släppas ut i naturen. Det är det som är tanken med avfallet från gruvan i Oviken.

Risker och fördelar

Peter Åkerhammar är expert på bergarter och utredare på myndigheten Sveriges geologiska undersökning. Han menar att de riskerna vid brytning av alunskiffer inte skiljer sig särskilt mycket från riskerna som finns vid redan verksamma gruvor i landet. Samtidigt pekar han på att alunskiffer innehåller många olika typer av metaller och organisk materiel.

– Det är lite problematiskt då det potentiellt kan utgöra miljörisker.

Ur en försörjningssynpunkt tycker Peter Åkerhammar att öppnandet av gruvan i Oviken kan ge positiva effekter. Eftersom Sverige och EU just nu importerar stora mängder av metall och mineral som inte bryts inom EU. Trots att bolaget som vill bedriva gruvan har sitt säte i Australien tror han fortfarande att det är nyttigt för Sverige och EU.

– Alla metaller handlas ju på en global marknad. Risken blir då att EU kan bli beroende av enstaka producenter i vissa länder för att kunna importera metaller och mineraler som vi behöver i exempelvis mobiler och datorer.

Den unga rösten

24-åriga Jennifer Kristensson är en av få unga som öppet har tagit ställning emot gruvan. Hon jobbar med fjällturism och har under sin uppväxt spenderat mycket tid i Jämtlandsfjällen.

– För mig har det en speciell plats i hjärtat.

Jennifer är skeptiskt mot förespråkarnas argument om arbetstillfällen.

– Jag tror att arbetskraften ändå kommer att importeras från utlandet. Som man gjorde med Northvolt.

Hon tänker också på ett värsta scenario.

– Om vattnet blir förorenat och landskapet förstört. Då kan vi som bor här inte längre odla eller bedriva turistverksamhet. Det blir en död byggd.

Rädd att bli stämplad som ”aktivist”

I Östersund märker Jennifer att engagemanget är svalt bland hennes jämnåriga vänner. Hon tror att det kan handla om avståndet till Oviken och en rädsla för att bli stämplad som aktivist.

– Jag tror att man inte vill bli förlöjligad som en miljökämpe. Sen kanske inte unga heller orkar sätta sig in i alla konflikter med tanke på omvärldsläget.

Men uppslutningen på demonstrationen gav Jennifer kraft.

– Jag känner mig stark och insåg att en liten människa faktiskt kan påverka om man går samman med andra små människor.

Läget har utan framgång sökt både närings- och energiminister Ebba Busch, klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari och Aura Energy för en kommentar.