Henrik Malmrot har inför intervjun på onsdagen varnat om att den kan behöva flyttas och även om ordförandeskapet i Ung Vänster tar upp all hans arbetstid så beror det inte på det. Han och hans partner väntar barn.
– Hon skulle ha fött i lördags, så det är något försenat, berättar Malmrot.
Henrik Malmrot blev medlem i Ung Vänster 2012. Då var han 18 år gammal och utan politisk bakgrund.
– Jag var inte jättepolitiskt engagerad i tonåren, men hade väldigt mycket åsikter, återger han.
Han hade ingen tydlig partipolitisk hållning innan han blev aktiv, men det stod snabbt klart att det var Ung Vänster som skulle bli destinationen.
– Jag hade nog inte så mycket uppfattning om de politiska ungdomsförbunden då. Jag hade lite bekanta i SSU, men jag valde det som kändes bäst.
Vad gjorde att vänstern kändes bäst?
– Jag hade jobbat i kundservice under en tid då och där var det kassa villkor och bara provisionsbaserad betalning. Men jag hade länge tyckt att flera förhållanden i samhället var problematiska.
Hur upplever du att ungdomspolitiken har förändrats sedan du gick med?
– Det som har förändrats är det politiska samtalet. 2014 var till exempel alla partier för den migrationslagstiftning som gällde då. Idag handlar det för oss mer om att ta det tillbaka till det som gällde då – även om vi inte var nöjda med det heller. Jag upplever att rasismen har normaliserats. Även jag börjar bli trött på politiker. Ibland när jag själv står i debatter och ser att publiken är ointresserad så kan jag tänka att ”jag fattar det”.
Så arbetar Ung Vänster
Idag har Henrik Malmrot suttit som ungdomsförbundets ordförande i tre år och därmed inte bara fått erfarenhet av ungdomspolitiken, utan också varit med och format den. Han beskriver Ung Vänster som ett unikt ungdomsförbund i den mån att de agerar som aktivister istället för politiker.
– Hela vår grej är att vi är inte små politiker utan aktivister som vill göra skillnad i praktiken. Vår tanke är att alltid jobba med aktivismen som verktyg och göra saker lokalt. Det är också det vi skolar folk till – att bli bra organisatörer och ideologiskt skarpa.
Hur ser aktivismen ut i praktiken?
– Det är genom att både vara ute och prata med folk och sätta upp flygblad, till exempel lokala kampanjer om ungdomsmottagningar. I Kungsbacka har vi nu varit ute och protesterat mot tiggeriförbud. Antingen är det ett lokalt problem eller lite större. Det skiftar ju och därför också metoderna.
Den mer aktivistiska ingången gör att det finns en tydligare distinktion mellan Vänsterpartiet och Ung Vänster än i många andra svenska politiska partier kontra ungdomsförbund. Henrik Malmrot menar att det också är bra.
– Jag är till exempel inte medlem i Vänsterpartiet. Vi skickar inte delegationer till Vänsterpartiet. Vill du göra skillnad i Vänsterpartiet ska du gå med i Vänsterpartiet och inte oss, säger han.
Malmrot jämför med Sverigedemokraterna som efter att deras tidigare ungdomsförbund, Sverigedemokratisk ungdom, exkluderats från partiet har startat Ungsvenskarna som har ett betydligt närmare samarbete med moderpartiet SD. Han menar att de mer arbetar för att bli en skolning in i politiken.
– I den mån är vi mer lika deras gamla ungdomsförbund just i tanken om att vi behöver vara många och höras, även om det ideologiskt inte finns några vidare jämförelser. Nu kommer Ungsvenskarna i mockaskor och kostymer. Jag minns att jag fick en kommentar från någon av dem angående att jag hade gympaskor på mig vid något tillfälle.
I en intervju med Läget kommenterade Ungsvenskarnas ordförande Tobias Andersson att de har en tydlig manlig majoritet. Hur ser er demografi ut?
– Om vi pratar kön är väl det omkring 66 procent tjejer i Ung Vänster. Sedan har vi ju kvoteringskrav på att minst hälften ska vara tjejer, men som det är nu påverkar det ändå inte fördelningen så vi har ingen anledning att ta bort det.
Hur påverkar den fördelningen, om den ens märks av?
– Historiskt och fortfarande lever vi i en gammal könsmaktsordning. Exempel i metoo-frågor är det lättare att rapportera fall i en kvinnlig majoritet. Det viktiga är att det är en trygg plats för att sedan kunna göra skillnad.
Vad upplever du att unga har för fördomar om er?
– Det finns ofta en förutfattad mening. Inte minst i skolor i nordöstra Stockholm där det generellt är en annan socioekonomisk situation i det att elevernas föräldrar generellt tjänar mer. Vi har varit på en överklasskola där folk kastat pengar på oss. Sedan har vi varit på internatskola där de snarare blir fascinerade och säger typ ”jag har aldrig träffat en kommunist förut”, berättar Henrik Malmrot.
En opolitisk uppväxt
Det blir lätt en diskussion om klass och ekonomisk ställning när det rör såväl Vänsterpartiet som Ung Vänster, inte minst när det gäller fördomar som de möts av. Henrik Malmrot själv hade ingen politisk uppväxt och hans föräldrar hade inget större politiskt intresse.
Han växte upp i Järna i Södertälje kommun och gick hela grundskolan där. Då var fortfarande vardagen relativt opolitisk för Henrik Malmrot och fylldes istället av fotboll och ishockey som spenderas i opolitiska vänners lag. När han valde gymnasium blev det dock vid Gullmarsplan i Stockholm. Han berättar att det i hemmet under uppväxten var viktigt med rättvisa.
– Sedan kom jag ut i världen och såg orättvisor. Jag gick på ett kommunalt gymnasium vid Gullmarsplan och där var det mycket mer olika typer av människor än i grundskolan.
Det känns i efterhand rätt så bra att du valde ett kommunalt gymnasium va?
– Ja, det får man väl säga. Det var inte det som styrde valet då, säger Malmrot och skrattar.
Han jobbar idag heltid med politik i ungdomsförbundet, men nu kommer snart vardagen att förändras relativt radikalt för Henrik Malmrot.
– Barnet bör ju komma snart så jag ska vara hemma i två veckor nu.
Återigen grattis. Blir det en pojke eller flicka?
– Det blir en kille.
