– Jag odlade tidigt ett samhällsintresse som jag inte kopplade till politik, säger Tobias Andersson.
Tobias Andersson växte upp i, för att citera honom själv, ”skogen” i en liten by i utkanten av Skövde kommun. Ingen i släkten eller närheten var politiskt engagerad, men ändå menar han idag att han alltid varit sverigedemokrat värderingsmässigt och att det bottnar i att växa upp på den plats han gjorde – vilket också var ett av Skövde kommuns starkaste SD-fästen.
– När man blir äldre kan man se en avsaknad av den gemenskap som jag upplevde i byn.
Tobias Anderssons politiska bana inleddes officiellt när han 2012 gick med i Sverigedemokratisk ungdom som sextonåring. 2014 blev han invald i kommunfullmäktige och eftersom Skaraborgs län inte hade något Sverigedemokratiskt ungdomsförbund startade han ett.
Det var en turbulent period i det som då var Sverigedemokratisk ungdom (SDU). Andersson blev erbjuden att sitta med i den dåvarande styrelsen med Gustav Kasselstrand, vilket han tackade nej till. Sverigedemokratisk ungdom uteslöts 2015 från moderpartiet Sverigedemokraterna och idag är Gustav Kasselstrand partiledare för det högerradikala partiet Alternativ för Sverige (AFS).
– Man ska ha i åtanke att Kasselstrand och William Hahne (nu exkluderad även från AFS efter att ha sålt munskydd för rövarpris) hade ett ganska hårt grepp om förbundet under denna tiden, återger Andersson.
Synen på ungdomspolitiken
Idag är Tobias Andersson ordförande i SD:s nya ungdomsförbund Ungsvenskarna samtidigt som han sitter i riksdagen för Sverigedemokraterna.
– När jag gick med och blev mer aktiv var mamma orolig för vad det skulle innebära för mig. Det kunde ju såklart varit ett mindre kontroversiellt parti som jag valt. Vad mina klasskompisar tyckte kunde jag dock inte bry mig mindre om, säger han.
Hur upplever du att ungdomspolitiken i Sverige mår just nu?
– Jag skulle vilja hävda att ungdomspolitiken i Sverige är något dysfunktionell. Det finns ett problem i att ungdomsförbund verkar ha som sitt existensberättigande att ifrågasätta det egna partiet, säger Tobias Andersson.
Det politiska intresset tycks växa bland unga, men är inte partipolitiskt bundet – hur tänker du kring det?
– Det är fantastiskt att unga är mer politiskt engagerade idag. Det riskerar dock att i längden bli till ett missnöje mot politiker om man inte engagerar sig själva.
Andersson vill förankra sitt svar i att det, även historiskt, finns en socialistisk trend bland ungdomar och det märks i Sverigedemokraternas väljarstöd som är svagare bland unga. De har också ett svagare stöd från kvinnor än män, säger han.
– Migration är det som är viktigast i politiken för många ungdomar. Bland yngre tjejer är det feminism och klimat. Det finns ett ytterlighetsspel bland unga. Unga har fler fördomar och lägger mer tyngd i dem också.
Hur försöker ni motarbeta det?
– Jag tror att det är svårt att motverka i sin allmänna kommunikation. Till syvende och sist handlar det om de intryck vi ger när vi möter ungdomar. I längden handlar det om att nöta ner fördomarna.
Ger fördomarna också er mer radikala medlemmar?
– Jag har inte upplevt den problematiken. Om man faktiskt bor i mammas källare och associerar sig som rasist, och har läst i tio år att SD är rasister kan det verka rationellt att gå med oss. Men det finns absolut ingen plats för dem i vårt parti. Inte ideologiskt och vårt varumärke är redan naggat. Om man ska anknyta till det gamla förbundet så har de gjort oss en enorm tjänst genom att starta ett nytt parti och erbjuda en mer radikal plats.
Tobias Andersson pratar återkommande om Sverigedemokraterna som varumärke och det går att knyta an till hans person. Han studerade ekonomi när han blev invald i riksdagen och sitter nu även i näringsutskottet. Men redan under sina tidigare år i förbundet hade han sett till att sitt eget varumärke var eftertraktat.
Aldrig tvekat på partival
När Tobias Andersson gick med i SDU var Sverigedemokraternas stöd i landet betydligt mindre än idag och det politiska klimatet var ett annat. I samband med flyktingvågen 2015 klippte SD bandet med sitt ungdomsförbund, men då hade Andersson redan tre år i partiet bakom sig och satt i kommunfullmäktige i Skövde.
Du var 16 år när du gick med i partiet. Såg du dig någonsin som radikal?
– Nej. Om jag jämför mig med etablissemanget så är jag inte en del av smältdegeln i mitten, men jag har aldrig sett mig som radikal.
Det får väl ses som rimligt om man under sina tonår skulle vackla inte bara ideologiskt utan kanske framför allt partipolitiskt. Har du aldrig tvekat på ditt val av parti?
– Jag har inte funderat på om det var rätt eller fel, men jag har funderat på om det har varit värt det eller inte. Jag såg det aldrig som givet att jag skulle jobba med politik.
Även privat kan det vara viktigt för folk med partitillhörighet – märker du av att din styr ditt umgänge?
– Jag tror att fler är medvetna om var de står partipolitiskt idag. Jag har kvar vissa bekanta i Skövde som jag inte vet vad de röstar på. När jag pluggade i Göteborg var de flesta politiskt intresserade, men det fanns stor respekt. Men det är klart att stora delen av de jag umgås med är partikollegor. Det blir enorm slagsida, men det är bra att inte drabbas helt av någon slags grupptänk.
