”Det vi brinner för, brinner vi för överallt”

Romina Pourmokhtari är relativt ny på posten som ordförande för Liberala ungdomsförbundet.
Romina Pourmokhtari är relativt ny på posten som ordförande för Liberala ungdomsförbundet.

Romina Pourmokhtari är ny på posten som ordförande för Liberala ungdomsförbundet. Men intresset för politik och den liberala övertygelsen har funnits med henne länge. För Romina är friheten viktigast, likaså friheten från det egna moderpartiet.

Romina Pourmokhtaris politiska intresse föddes tidigt. Uppväxten i Stockholmsförorten Hallonbergen beskriver hon som trygg och behaglig med två föräldrar som engagerade sig fullt ut i hennes liv. Samtidigt såg hon hur många andra inte hade det på samma sätt. Redan i grundskolan började hon fundera på problem och orättvisor i samhället. När familjen flyttade till Kungsholmen och Romina började på ett gymnasium i Bromma blev det tydligt för henne hur stor skillnaden kunde vara mellan olika familjer.

– Det var väldigt intressant för mig att gå från förorten till Bromma och se skillnaden i hur folk är, vilken verklighetsbild de har och hur deras vardag ser ut. Jag såg svart på vitt hur det verkligen finns stora orättvisor i samhället.

Politik var dessutom något som diskuterades flitigt i hemmet vilket väckte ett intresse för argumentation och debatt.

– Min pappa kom till Sverige som politisk flykting så diskussionen har alltid gått varm hemma hos oss. Vi håller inte med varandra så mycket men det skapar ju bra grund för diskussion.

Vilken ideologi Romina hörde hemma i var hon till en början osäker på. I Hallonbergen hade Socialdemokraterna klart störst stöd. Hon brann dessutom starkast för frågor som hon beskriver ofta förknippas med vänstern. Att hon skulle hitta hem till liberalismen föreföll därför inte helt naturligt. Men när hon väl började läsa på och sätta sig in i de olika frågorna insåg hon var hon stod och 2013 bestämde hon sig för att gå med i Liberala ungdomsförbundet.

– När jag väl gick med då tänkte jag: Okej jag ska gå med men jag ska absolut inte vara aktiv. Så det gick ju inte heller så bra utan plötsligt står man här och är ordförande. Men fan det är ju superkul, det är inget jag ångrar direkt.

Romina Pourmokhtari tillträdde ordförandeposten i augusti förra året efter sex år i LUF. Dessförinnan var hon under ett år förbundets viceordförande och kände sig därav redan varm i kläderna och redo för den nya rollen.

– Sen har det såklart varit lite svårt att komma igång. Och så kom corona från ingenstans. Hela Almedals-planeringen och allt man hade ordnat är lite på stand-by nu.

Tankar om LUF

Romina beskriver LUF som en bred organisation med ett stort utrymme för olika politiska åsikter och idéer. Hon menar att det därför är en fantastisk plats för unga att framförallt utvecklas som politiska tänkare.

– Vi är inte det förbundet som producerar flest politiker. Många av våra ledamöter hamnar istället ofta på ledarsidor, blir skribenter eller undervisar i politisk filosofi på Oxford.

Samtidigt är antalet LUF-medlemmar som gjort karriär inom politiken många. Historiskt har endast tre av Liberalernas partiledare aldrig varit ordförande. Jan Björklund, Bengt Westerberg och Nyamko Sabuni hade däremot andra betydande roller i förbundet.

Det höga taket inom LUF och viljan att vrida och vända på argument innebär att även kontroversiella åsikter är välkomna.

– Vi är på klart första plats att leka med tankar. Det är därför vi är så kontroversiella.

Romina ger ett exempel på en kontroversiell fråga som LUF drivit. Innan 1983 var det olagligt att bränna eller skära sönder den svenska flaggan. Idag är det fortfarande inte tillåtet att förse den med bokstäver eller andra tecken. LUF drev därför en motion på en av sina senare kongresser om att det skulle vara tillåtet att klottra på den svenska flaggan. Ställningstagandet illustrerades därefter genom att förbundet twittrade en bild på hur de brände den svenska flaggan tillsammans med texten ”Vi beslutade att legalisera flaggskändning”. Kritiken haglade mot förbundet.

– Sverige är ett tillräckligt starkt land för att inte dö av att någon bränner flaggan. Man måste få bränna flaggan om man vill det.

Att Romina själv valde att gå med i LUF berodde till stor del på förbundets frihet och självständighet från moderpartiet Liberalerna, något hon tycker är utmärkande för LUF.

– Vår poäng är ju inte att gulla med Liberalerna. När det är valrörelse så hjälper vi gärna till och gör det mycket. I annat fall är vi deras ideologiska vakthund, vi skäller när vi tycker att de gör fel och vi kommer alltid dra åt vårt håll.

På vilka andra sätt skulle du säga att LUF skiljer sig från andra ungdomsförbund?

– Det är att vi åker till andra platser i världen. Om vi ska bråka om feminism och om föräldraförsäkring i Sverige ja men då ska vi också bråka om varför inte världssamfundet går in och stöttar kurdiska styrkor när de kämpar mot Islamiska staten som halshugger barn och våldtar kvinnor. Det vi brinner för, brinner vi för överallt.

Synen på ungdomspolitiken

Romina tror att det är viktigt att förbunden anpassar sig efter hur världen och deras målgrupp förändras för att vinna röster och engagemang. Digitaliseringen och det nya medielandskapet har förändrat spelplanen för politisk opinionsbildning. Då gäller det att inte halka efter.

– Vårt Twitter-konto har väldigt många följare. Vi kan kommunicera på ett bra sätt därifrån. Vi var först med att använda Twitter på det sättet. Vi började redan 2011. Vi var roliga och vitsiga på Twitter och flera stora tidningar har skrivit artiklar om det vi har twittrat.

Har ni ett Tiktok-konto?

– Nej, gud nej. Däremot har jag sett att något förbund har gett sig på det men det verkar inte gå jättebra. Det enda dom har fått är att “Dyngbaggegalan” på Instagram gör narr av dem. Vi håller oss till politiken. Vi håller oss till Facebook, Instagram, Twitter och olika forum där vi i alla fall kan få ut text eller på nåt sätt kommunicera ut politik.

Vilka fördomar har ungdomar om LUF?

– Det finns en fördom om att vi är väldigt nördiga. Och det går nog inte att komma undan det. Vi kommer alltid vara nördar. Men jag försöker tänka på att vi inte använder för krångliga ord i våra flygblad. Och att vi ser till att hålla oss öppna, så att alla känner att de kan vara med i vårt ungdomsförbund.

Några andra?

– En vanlig fördom är att folk kommer fram och säger att de hade velat gå med oss men att de gärna vill jobba med politik och att det därför skulle vara dumt att gå med i ett politiskt ungdomsförbund. Och då tänker jag: Men vänta, nu har du fått allt om bakfoten, hur tänker du nu? Då har man uppfattningen att om man går med i ett ungdomsförbund så är man märkt för livet.

Istället menar Romina att ett ungdomsförbund är en perfekt språngbräda för den som vill ge sig in i politiken.

– Jag hade ju aldrig haft ett passerkort till riksdagen och varit med och förändrat svensk lag om det inte hade varit för LUF.

Ämnen i artikeln
Mer om: Sveriges politiska ungdomsförbund
Andra läser just nu
Mer från: Personligt
Mer från Läget