Var daben kommer ifrån är omtvistat. Dansstegets genombrott i mainstreamvärlden kom förmodligen när fotbollsspelaren Cam Newton dabbar i samband med en match i NFL oktober 2015. Fenomenet blev viralt och tog sig in i nyhetsstudior där ankare och hallåor ansträngde sig för att förklara daben – och i vissa fall även prova på den själva. Men äran för att lansera själva danssteget brukar ges till hip-hoptrion Migos, som 2015 släppte låten “Look at My Dab” med tillhörande musikvideo.

På engelska betyder ordet dab “badda”, och att lätt badda ansiktet i armvecket en gång är ungefär det man gör när man dabbar, samtidigt som man har andra armen utsträckt åt samma håll, snett uppåt. Men att “dabba” är också ett amerikanskt slang för ett sätt att ta marijuana, och daben är faktiskt olaglig i Saudiarabien sedan en myndighet slagit fast att danssteget hänvisar till droganvändning. Migos själva förnekar drogkopplingen, och oavsett var själva ordet kommer ifrån har dabens innebörd idag blivit något helt annat, något större som verkar leva sitt eget liv, särskilt på internet.

Det har blivit en grej att kändisar som inte har någon tydlig koppling till varken dans eller hip-hop dabbar. Även om de gör det ironiskt verkar folk älska det, inte för att det nödvändigtvis är särskilt coolt (tvärtom menar många att daben dog så fort den blev mainstream), utan för att de visar att de kan bjuda lite på sig själva. Den verkar vara särskilt populär bland politiker. I USAs kongress trodde talmannen Paul Ryan att en kongressmans son behövde nysa när han tog upp armen för att dabba när han och hans pappa skulle bli fotade. Paul Ryan fick själv senare i en intervju förklara att han vet vad en dab är, och visade själv upp en egen dab för publiken. Hilary Clinton fick lära sig att daba i “Ellen”, ett halvår innan hon förlorade det amerikanska presidentvalet mot Donald Trump. Vår egna statsminister besökte några tredjeklassare i Husby som lärde honom att dabba i augusti förra året.

– Det var något helt nytt! Jag har sett Usain Bolt göra det där, men du ser, man lär sig varje dag, sade Stefan Löfven till Metro.

En amerikansk senator, Loretta Sanchez, dabbade i slutet av en debatt. Den australiensiske politikern Bill Shorten dabbade i ett videoinspelat radioprogram efter att ha levererat ett “diss track” mot sina politiska motståndare. Han berättade senare att hans barn tyckte att hans dab var så pinsam att de inte ville gå till skolan.

Varför blev daben så populär, när de flesta inte ens verkar tycka att den är särskilt cool? Förmodligen är svaret inte mer långsökt än att vissa saker helt enkelt blir flugor. Når de över en viss popularitet blir det en snöbollseffekt som inte går att stoppa. Exemplena är många, “planking”, Pokémon Go, ALS ice bucket challenge, Harlem Shake, Gagnam Style, fidget spinners, och så vidare, och så vidare. Nu har det gått så lång tid sedan dabens popularitet var som starkast att en dab idag snarare blir en kommentar till memen som sådan och fenomenet i sig. En sorts meta-dab. Om man inte använder det som en del av en dans, förstås.