Hur började allt?
Alva Apelgren har alltid gillat att stå i centrum och har aldrig varit rädd för att prata inför folk. När hon var med i en skolpjäs i årskurs åtta insåg hon hur kul hon tyckte att det var med teater. Och när hon, något år senare, såg att SVT:s tonårsserie Strula sökte fler skådespelare till sin fjärde säsong skickade hon in en selftape.
– Och sen så svarade de. Och det tyckte jag var så sjukt, bara det att de svarade. Men jag fick rollen som Nicole, säger Alva.
När Daphne Törnqvist skickade in sin selftape hade hon ingen aning om vad Strula skulle bli. Hon har varit med sedan start. Hennes intresse för teater kom i samband med att hon började på en skola med musikallinje i årskurs fyra. Men kreativ har hon varit så länge hon kan minnas, och musik och dans har hon alltid varit intresserad av. Hon blev tipsad om att söka rollen som Alva i Strula, och hennes mamma hjälpte henne spela in selftapen.
– Det är väldigt confusing, för jag spelar ju Alva, och du heter Alva på riktigt! säger Daphne.
– Särskilt på inspelning. När någon ropar Alva tror vi båda att de pratar med oss, skrattar Alva.
Balansen
När Alva och Daphne började spela in Strula befann de sig i tidiga tonåren. Att leva med serien, och allt som kom med den, vid sidan om deras gamla vanliga tonårsliv var inte alltid helt okomplicerat.
– Skolan har inte varit min första prio, säger Daphne.
När de berättade för en lärare att de skulle missa skola för inspelning möttes de sällan av förståelse. Skolan skulle alltid komma först. Daphne minns känslan av att inte bli tagen på allvar.
– Det kändes som att ingen riktigt fattade hur viktigt det här var för mig, säger hon.
För Alva var det snarare hur mycket tankar som upptogs av Strula-bubblan som påverkade hennes skolgång, än frånvaron.
– Om det var inspelningsvecka så kunde jag inte plugga. För att jag var så himla uppe i det! säger hon.
Deras nuvarande jobb med podd och sociala medier är också krångligt att kombinera med skola och privatliv, även om det inte innebär att de fysiskt är frånvarande. Istället är det svårt att skilja på jobb och vardag.
– Det är på ett helt annat sätt. Med Strula visste vi att nu ska vi åka och spela in för att sen få vila. Men med sociala medier tar det aldrig slut, säger Daphne.
Socialt menar Alva att hon för det mesta fått förmåner av att bli igenkänd. Hon tror att folk är trevligare mot henne än vad de kanske hade varit om de inte visste vem hon var. Men självklart finns det också baksidor. Daphne berättar om en gång när hon jobbade som servitris och serverade jämnåriga kunder. Hon bar flera tunga fat med mat.
– Då var det en som sa “Det här blev ju lite struligt”. Sånt kan vara lite jobbigt, säger Daphne.
