Från att sälja datorer till att tanka JAS-plan

Fem våningssängar står uppradade längst de båda kortsidorna i rummet. Intill står ett varsitt metallskåp där tröjor, skjortor och uniform ska hängas. Går man längre in i rummet kan man slå sig ned på en av stolarna, snöra på sig kängorna där eller luta sig tillbaka och prata om dagens skjutövning. Amanda Öberg har rest 50 mil från den lilla kuststaden Söderhamn för att flytta in i det ljusa och öppna rummet. Tillsammans med ett tiotal andra ska hon 2016 genomgå en militär grundutbildning.

“Jag var en helt vanlig tjej”
Tre månader tidigare satt Amanda Öberg med sin mormor, mamma och lillasyster vid middagsbordet. De satt och pratade länge om allt möjligt när hennes mormor med en skämtsam ton vände sig mot henne och sa att Amanda Öberg aldrig skulle klara av en militär grundutbildning.

Vid den tiden arbetade Amanda Öberg i en butik och målet var att fortsätta med det.

- Jag var en helt vanlig tjej. Jag jobbade som säljare, hade häst och hängde med kompisar efter jobbet och hade väl egentligen ingen dröm om att jobba inom försvarsmakten.

Den inställningen ändrades den dagen hennes mormor antog att hon inte skulle ha det som krävs för att klara den militära grundutbildningen. Att påstå att hon inte klarar en sådan sak är som att tända eld på fnöske för Amanda Öberg.

- Det är typ det dummaste man kan säga till mig, jag är så jäkla envis. Så samma eftermiddag gjorde jag testet och bokade in tid för mönstring. Två månader senare gjorde jag mönstringen, fick jättebra resultat och sen började jag min grundutbildning en månad efter det.

Samhörigheten blev det viktigaste
När hon väl kom till Linköping för att påbörja grundutbildningen var det mycket nytt.

- Så det var nervöst, man är på tårna hela tiden för man vill ju göra rätt grej.

Första tiden var intensiv, rekryterna skulle inte bara lära sig att skjuta automatkarbin utan också att gå och stå på ett visst sätt. Till och med de blå och vit rutiga lakanen på sängarna hade bestämda regler för hur det skulle bäddas. Trots att det var mycket information att ta in så gjorde bemötandet från de övriga rekryterna att hon genast kände sig välkommen.

- De som hade kommit innan mig stod där och hjälpte mig med “det här är ditt skåp och här är din säng” och redan där var gruppkänslan ganska hög.

För Amanda Öberg var det just samhörigheten och samarbetet som blev det viktigaste i arbetet. Hon insåg snabbt att hennes egna prestationer inte var någonting utan gruppens insats.

- På jobbet säger man: en kedja är inte starkare än sin svagaste länk. Har man en svag länk, ja då är inte kedjan speciellt stark heller.

Samarbete i fokus
Gruppdynamiken är något som Försvarsmakten lägger mycket vikt på. Mathias Backlund är plutonchef och fänrik på GU kompaniet i Linköping och har utbildat årets rekryter och arbetar just nu med att anställa dem. Han menar att samarbetsförmågan är den främsta lärdomen av en militär utbildning.

- Rekryterna lär sig att blicka utåt, de ställer sig själva åt sida, de vill hjälpa till.

Under 2018 var det 1436 personer som påbörjade den militära grundutbildningen. Under årsskiftet samma år infördes total värnplikt för alla 18-åringar, vilket betyder att de måste genomföra den tre månaders långa utbildningen följt av en befattningsutbildning på mellan en till åtta månader. Under den tiden ligger mycket fokus på gruppen, de ska till exempel tillsammans ta sig från en plats till en annan och under tiden lösa de svårigheter som de stöter på.

“Två tredjedelar vill fortsätta att arbeta hos”
Mathias Backlund menar att utbildningen i många fall ger avtryck på rekryterna när de kommer hem.

- Jag har haft föräldrar som har kommit till mig i efterhand och berättat om hur de förvånats över hur deras son har blivit mer hjälpsamma hemma, hur de tar undan disk och sopor efter sig. En annan förälder har berättat om hur sonen som brukade bråka mycket med sin brorsa nu hade ändrats och blivit snäll och artig.

Mathias Backlund menar att förändringen bland rekryterna är märkbar under utbildningen och att många också ändrar uppfattning till det positiva om Försvarsmakten.

- Två tredjedelar av hela plutonen vill fortsätta att arbeta hos oss vilket är 20-22 av 33 personer. Jag lovar att så var det inte när vi ryckte in.

“Jag är ju inte direkt den typiska lastbilschauffören”
Amanda Öberg var en av de som vidareutbildade sig efter grundutbildningen och inriktningen blev drivmedelssoldat. Hennes uppgifter var inte längre att hjälpa kunder i butik, utan att tanka JAS-plan och köra lastbilar som kunde vara uppåt 25 meter långa.

- Jag har ju aldrig sett mig själv som lastbilschaufför. Jag är ju inte direkt den typiska lastbilschauffören, säger hon och skrattar.

Att inte arbeta inom Försvarsmakten
Även om Amanda Öberg är tacksam över sitt val att söka sig till Försvarsmakten så menar hon att det inte är något fel ifall de värnpliktiga inte skulle vilja fortsätta där efter utbildningen.

- Det är okej att inte vilja arbeta inom Försvarsmakten, för hur mycket Försvarsmakten än säger att det finns en tjänst för alla så är inte alla gjorda för Försvarsmakten. Det är ju som jag, jag skulle till exempel inte vilja bli läkare och det är okej för det finns andra människor som kan jobba med det.

“Alla har inte rätt förutsättningar”
Det finns även andra aspekter än tycke och smak när en person ska bedömas som duglig inom Försvarsmakten. Mathias Backlund menar att det händer att de får skicka hem rekryter för att de inte har vad som krävs.

- Alla har inte rätt förutsättningar. Det finns de som kommer med olika former av begränsningar såsom psykiska besvär och skador som kan göra det besvärligt att ta sig igenom en grundutbildning.

Han menar att rekryter ska sträva efter att vara så transparenta som möjligt i mönstringen trots att det kan leda till att inte blir antagen. Ett nedslag innan utbildningen menar han är lättare för en rekryt att hantera än om det kommer senare.

Omvända roller
Idag har det gått tre år sedan Amanda Öberg anlände till det lilla rummet med våningssängar och metallskåp. Idag har hon gått vidare från drivmedelssoldat till att arbeta med rekrytering. Hon åker då ut till skolor och event för att svara på frågor om Försvarsmakten.

- Jag ser till så vi håller kontakt med skolorna och ger ungdomarna den information som de förtjänar. För värnplikten har ju ändå dragit igång nu och då är det ju ett måste.

Nu är det hon själv som får hjälpa och ge stöd åt de alla nervösa rekryter som ska söka sig till grundutbildningen.

När hon tittar tillbaka på sin tid i försvarsmakten så ser hon en förändring som haft inverkan på hela hennes liv.

- Man lär sig så mycket om sig själv. Alltså man flyttar sina gränser flera mil. När jag jobbade som säljare så skulle jag aldrig klara mig en vecka ute i skogen utan tillgång till rinnande vatten, toaletter och mat. Inte en på miljonen.