– Ett, två, tre, ropar folkmassan och domarna pekar på gruppen till vänster om dem. Det är den gruppen som har vunnit dagens andra tävling.
På Dansens Hus i Stockholm hålls ett dansbattle där både unga och mer erfarna dansare är välkomna. Till ljudet av house, hiphop och funk går dansare en och en fram för att tävla.
Bakom DJ-båset står dansaren Viktor Fröjd och tittar på de tävlande. Han är en av två som har arrangerat evenemanget.
Han dansar främst stilarna house och hiphop med ungefär lika mycket fokus på båda två. Det började han med när han gick på gymnasiet och han fastnade direkt. Det var framförallt en sak som fick honom att fortsätta med stilarna:
– Musiken. Jag lyssnade mycket på hiphop innan jag började dansa men sen var det faktiskt lillsyrran som gick och dansade. Jag kommer inte ihåg hur det började, om det var på en fest eller så som man tänkte: fan vad kul att röra sig till det här.
Första tävlingen
I Dansens hus befinner sig många unga dansare. En av kategorierna är till för ungdomar upp till femton år. En pojke som snart ska gå upp för att tävla har blicken riktad på de som dansar. Han spänner händerna i knät.
Första gången Viktor Fröjd tävlade var strax efter att han hade pluggat klart ett streetdance program på Åsa Folkhögskola. Det var för ungefär tio år sedan och var en nervös upplevelse.
– Det var coolt liksom. Alltså skitnervöst såklart, jag var jävligt nervös. Men jag fastnade ju uppenbarligen, säger Viktor Fröjd.
Nuförtiden känns det annorlunda för honom när han tävlar.
– Det har ju förändrats mycket från hur det kändes då till hur det känns nu. Nervositeten är inte samma sak längre, men man är fortfarande lika blottad. Nu har man hittat fler sätt att deala med sin egen prestation, sin självkritik, sin egen dans.
Självkritiken är någonting som har kantat hans danskarriär. Det är också någonting som han tror att alla känner och hans egen har kunnat arbeta med när han tävlat. För att komma över dessa tankar brukar han försöka påminna sig själv om varför han började dansa. Han tror även det kan vara bra att peppa sig själv.
– Det var inte så länge sen som jag kunde hitta ett förhållningssätt till min dans som var mer ödmjuk och förlåtande mot mig själv, säger Victor Fröjd.
Battle
Ett battle är en tävling i dans där utövarna inför en panel med domare ska improvisera fram danssteg. Vanligtvis brukar de tävlande dansa en mot en men det finns även koncept där dansarna tävlar i lag. I ett klassiskt battle sker först en uttagning. Efter det väljs åtta tävlande ut som går till kvartsfinal. Sen lottas det om vem som ska möta vem. Under kvartsfinalen är det en DJ som spelar en låt och dansarna vet inte vilken som kommer spelas. När tiden är slut räknar publiken tillsammans upp till tre och så pekar domarna på den som är vinnaren. Det följs sen av en semifinal och sist av allt final.
I Sverige har battles funnits under en längre tid men har slagit igenom på senare år. Viktor Fröjd tror att det var tävlingen Streetstar som gjorde battles stort i Sverige när de startade år 2005.
Innan det blev lika organiserat var battles väldigt spontana. Det kunde vara några som bara bestämde tid och plats för att dansa mot varandra. Istället för att hamna i ett slagsmål eller att bråka kunde det kanske vara så att de tävlade i ett battle istället. Nu har konceptet spridit sig över världen och det arrangerade battlet är idag vanligare. Tävlingarna är nuförtiden organiserade event där domare tar plats. Gemensamt från tidigare är att battles ofta brukar vara inom streetdance.
Viktor Fröjd menar att streetdance inte är uppdelat i hur bra en dansare är eller mellan killar och tjejer. Alla tävlar på samma villkor. Som när man tränar så spelar det alltså ingen roll om man har vunnit hundra battles eller inga alls.
– Streetdance i sig är en subkultur som lever i det sociala. Det handlar om klubbdans, att dansa tillsammans. Så om man jämför street med scenkonst är ju att den är social. Man är lika mycket deltagare som åskådare.
Ta itu med livet
Trots den hårda självkritiken och nervositeten som Viktor Fröjd känt under ett battle har han fortsatt att tävla. Men tips för att förbereda sig har han inte riktigt. Han menar att det ofta är individuellt vad som en person behöver göra innan den ska dansa. Det finns mycket som han tycker om med att battla.
– Det är dels skarpt läge. Du har en minut på dig att visa vad du kan, du vet inte vilken låt och du vet inte vem du kommer möta, säger Viktor Fröjd.
Han tycker också att det är mycket som en dansare måste tänka på när denne tävlar.
– Hur kan jag få fram mig själv på den minuten. Hur kan jag visa vad jag kan och hur kan jag svara på vad den andra gör i det ögonblicket. Det blir ärligt. Man är nervös, exalterad och man måste deala med så mycket. Det är som att deala med livet i en minut.
