Hur ont gör det?
– Inte alls.
Hon är tyst några sekunder, sen skrattar hon.
– Det gör så sjukt jävla piss-ont. Jag tänkte, jag dör nu.
Tilda Petersén födde sin son Ebbot den nionde augusti 2019. När intervjun görs, den nionde maj, har han varit lika länge på utsidan som på insidan.
– Jag hade kunnat föda tusen gånger om, vilka är män liksom? Vi kvinnor är riktiga superhjältar, vi bara fixar det här.
För Tilda går allting fort. Beslut, uppfattningar och planer kan ändras snabbt. Hon har alltid gjort som hon vill. Efter studenten åkte hon iväg för att säsonga i franska Alperna. Där var fest en konstant del av vardagen och hade man frågat hennes vänner vid den tiden om Tilda skulle bli mamma inom en snar framtid, hade de skrattat. Vilda-Tilda var ett etablerat smeknamn och under första åren efter studenten var hon långt ifrån att både vilja, och kunna stadga sig.
– Det gick väldigt fort för mig, när hela skaffa barn-grejen gick från att inte kännas bra till att kännas bra. Min syster sa det till mig, du kommer alltid hitta anledningar till att inte skaffa barn. Så känns det bra i magen, kör.
För fyra år sedan mötte Tilda nuvarande sambon Filip. De träffades under en turbulent tid i livet där Tildas psykiska välmående inte var det mest önskvärda. Hon oroade sig för framtiden, som både kändes svår och kantad med ovetskap. Efter ett par tuffa år på gymnasiet fanns där fortfarande betyg som skulle läsas upp och drömmen om att utbilda sig till socialpedagog och slippa jobbet i matbutiken kändes en bra bit bort. Filip, som arbetar som elektriker på heltid såg inte alls de problemen som Tilda såg.
– Han såg bara att vi vill ha barn, vi löser resten. Men jag oroade mig en del. Att göra barn är ju lätt. Men man ska kunna ta hand om dem också.
Bortsett från att du innerst inne ville ha barn, vad var ditt ’’men’’?
– Men:et var att inte ha ett fast jobb. Man vill ju ge sitt barn det bästa möjliga livet. Man vill kunna köpa grejer, åka på semester… du vet. De ska aldrig känna att dem går miste om något, jämfört med kompisar. De ska aldrig gå hungriga, kunna känna sig trygga i sitt eget hem.
Normen i samhället spökade. Att man ska ha pluggat färdigt och ha ett bra jobb som genererar bra pengar. Ett ordentligt hem. Sen tog längtan över. Tätt umgänge med den några år äldre systern och hennes son, att uppleva hur hon klarade det - samtidigt som hon pluggade - mjukade upp viljan. Som över en natt försvann de dåliga känslorna och sedan gick det fort - på bara några få månader blev Tilda gravid. Sedan dess, har hennes uppfattning vänt.
– Folk måste sluta tro, att när man skaffar barn är livet över. Jag tänker såhär, om man vill ha barn - är det inte då livet börjar? Det är som att skaffa hund, haha. Man vet att man får offra saker. Man kanske inte kan gå ut och supa varje helg, men är man inte redo att offra det så ska man inte ha barn.
Du har aldrig ångrat dig?
– Nej nej. Jag var redo att offra allt det där. Det bästa beslutet jag tagit.
Idag bor Tilda, Filip och 9 månader gamla Ebbot i ett hus i Tildas födelseort, Oskarström, ett stenkast från Halmstad. De har nära både till Ebbots kusin Harry och Tildas föräldrar. Trots lågavlönat jobb i ryggen, som Tilda väljer att kalla det, har det inte hindrat henne från att kunna ta lån och skaffa sig sitt drömboende. Nu är planen att fullfölja mammaledigheten och sedan, till hösten, släppa iväg Ebbot på förskola.
– Jag har verkligen njutit av mammaledigheten. Jag är ju hela hans värld, allt han känner till. Det är en fantastisk känsla. Jag har ångest för att låta honom börja på förskolan, haha.
Under våren som mammaledig har Tilda pluggat upp sina betyg och nu väntar hon spänt på besked från högskolan. I den bästa av världar påbörjar hon i höst sin resa mot drömyrket. Då, faller den sista pusselbiten på sin plats.
Hon skjuter vagnen framför sig, i den sover lilla Ebbot djupt. Hon ser ner på honom och ler.
– Det finns ingenting innan Ebbot.
