De två folkkära rockmusikalerna “Grease” och “Jesus Christ Superstar” tar täten och inleder 70-talets musikaldecennium. Trots dryga 50 år på nacken är den senare nämnda på tapeten igen. Albumet, komponerat av Andrew Lloyd Webber och med text skriven av Tim Rice, inte bara debuterar på Broadway utan utses också till 1971 års album i staterna.
Librettot blir en försmak på det träffsäkra kollage-ideal som fortfarande präglar populärkultur. Inbäddat i den bibliska berättelsen om Jesus sista vecka på jorden finns väl valda anakronismer där dåtid blandas med modernitetens uttryck. Också musiken är ett hopkok av rock och opera. Musikalen verkar aldrig gå ur tiden, och sedan premiärdagen har den både blivit film och satts upp världen över.
För Sveriges del för Jesus Christ Superstar med sig publikrekord. I originaluppsättningen hittar man bland andra Peter Winsnes som Jesus och Agnetha Fältskog - känd som den blonda i Abba - i rollen som Maria Magdalena. They had her first, för att tala klarspråk. Efter nästan 40 år av nya uppsättningar, ensembler och turnéer kommer Ola Salo in i bilden 2008. The Ark-sångaren är då inte bara aktuell med en nyöversättning utan castar ingen mindre än sig själv till huvudroll. Jesus... Som ett easter egg för musikalnörden kan man något presentistiskt kalla det ett “Lin Manuel Miranda-moment”.
Inte ett dugg samma lika
I veckan var det äntligen dags för återuppståndelse. Salo gör comeback - fast nu på engelska och i rollen som Judas (historiens antagonist men musikalens outtalade huvudroll). I vit klänning och med daddy issues står istället Peter Jöback på scen. Den insatta vet att det rör sig om en vändpunkt i svensk musikalhistoria.
För den mindre insatta kan det stundtals vara svårt att hänga med i låtarna. Ensemblens starka sida verkar inte vara att artikulera. Förutom för Jöback såklart. Under sina år på West End i London har han hunnit fila på utländskan, och uttalet är klassiskt brittiskt. Jämte den pocha Jöback rör sig Salo med ett kroppsspråk inte helt olikt Jack Sparrows från Pirates of The Caribbean. Too soon kan man tycka.
Bakom koreografin ligger Fredrik “Benke” Rydman som sätter en contemporary prägel på uppsättningen. Hans insats lämnar publiken rodnande och möjligtvis lite kåt efter “The temple”, där en halvnaken ensemble juckar mot åskådarna. Ytterligare en sensuell tillämpning förekommer under första akten, men denna gång under “Simon Seloten/poor Jerusalem”. Kvällens gasp går till lärjungens entre - it's a girl! Vi hittar nämligen Linda Pritchard i rollen som Simon. Hela numret ger ett uns av “Out tonight” - Pritchard (eller tja, Simon) rör sig runt scenografin likt pole-dansaren Mimi från Jonathan Larsons musikal Rent.
Så, who wore it better?
Inom musikalbranschen är “triple threat” kanske den mest eftertraktade titeln man kan få. Kort och gott någon som bemästrat både dans, sång och teater. När det kommer till Jesus Christ Superstar räcker dock en rad för att avgöra vem som axlat huvudrollen bäst. I akt två är det äntligen dags för nagelbitaren - kommer Jöback nå upp till de skyhöga tonerna i “Gethsemane”?
Att ta sig genom låten är bokstavligt talat ett stämbands-flex. Youtube kryllar av långa montage där musikalartister från alla världens scener skriker “why?!” efter bästa förmåga för att sedan recenseras i kommentarsfältet. Jöback är känd för sitt röstomfång, och exakt 2 minuter och 25 sekunder in tar han sats och landar slutligen på ett tvåstruket G. Att han nailar det är en överdrift, men han klarar det. Och av montaget att döma är det ingen självklarhet.
Salo å andra sidan testar ett nytt röstläge under kvällen. Sången har inslag av growling och Judas solon är sänkta. Samtidigt har han rollen som Jesus med allt vad det innebär i bagaget bara en googling bort. Duetterna påminner om fjolårets virala “The Voice”-duell där Bella DeNapolis klara stämma blandades med Katie Raes hesa soulröst under låten “No more tears (enough is enough)”. Rösterna kompletterar varandra och kontrasterna ger karaktärsutveckling. Nästan lika stor som den Salo genomgått av att byta nattlinne till guld-glittrig overall med fransar som flänger när han catwalkar ut i publiken.
Frågan om vad Tommy Körberg hade tyckt förblir obesvarad
På tunnelbanan hem trängs publiken och surrar om kvällens upplevelser. Någon som paxat sittplats och är väldigt lik Tommy Körberg är Ulf Löwenhav. Kvällen har gjort stort intryck.
– Det var superbra! Sångarna var jätteduktiga. Jag har bara hört det här på skiva förut och jag tyckte de gjorde ett jätte-jätte-bra framträdande, säger Löwenhav.
Har du någon koll på ensemblen sedan innan?
– Iallafall två av dem.
Får man gissa att det är Peter Jöback och Ola Salo?
– Stämmer.
Vem gjorde det bättre?
– Hon som spelar Maria Magdalena, säger Ulf och ler. Han syftar på sångerskan Janice.
Hur ofta får du höra att du är väldigt lik Tommy Körberg?
– Ungefär varje dag.
