När människan påbörjade sin utvandring från fanns det massa stora landlevande däggdjur utspridda över hela jordklotet. Allt från mammutar, ullhåriga noshörningar, sabelandskatter till jättelika kängurur. Men det tog inte lång tid förens de alla försvann.

Vad hände?

Djuren började försvinna från jordens yta då människor började breda ut sig över Europa och Asien. Inom kort fanns det inte många stora djur kvar. När människan sen bredde ut sig i Nord- och Sydamerika försvann bland annat mammutar och jättesengångare rekordsnabbt. Forskarna tror att den snabba utplåningen beror på människans förmåga att kasta spjut och skjuta pilbåge.

Men också för att de stora djuren förökar sig långsamt. De får ofta färre ungar per kull och behöver längre tid mellan graviditeterna, som också är längre än hos mindre djur. Därför är de också känsligast för utrotning.

Hur ser det ut idag?

I studien noterade forskarna att Afrika är den kontinent där störst del av de stora djuren finns kvar. Det kanske verkar konstigt, eftersom människan där haft längst tid på sig att utrota djuren. Men anledningen till att vi fortfarande kan se elefanter, giraffer och noshörningar i Afrika är att de fick längre tid på sig att anpassa sig till det nya rovdjuret i deras omgivning. På andra kontinenter dök människan upp utan förvarning, med utvecklade jaktredskap som gjorde de stora djuren chanslösa.

Om alla djur som idag är hotade skulle utplånas kommer de största djuren på jorden inom 200 år vara kossorna, menar forskarna. Jordens natur förändras på ett sätt som inte hänt sedan dinosauriernas utplåning.

Läget kollar läget 

Tuva- Lisa Höglund, 17, från Bollnäs. Vad tycker hon om utplåningen av djuren?

– Jag tycker det är så fel! Att vi utrotat djur som tillhörde och levde på samma planet som oss. Och att kossorna kan blir det största djuret på jorden låter ju bara helt sjukt. Är det ens rimligt? Jag hoppas inte de.