Källaren i sötvattenslaboratoriet på Drottningholm är full av enklare akvarier. I flera av akvarierna syns kräftor i olika storlekar, allt från skygga små kräftor till rombärande honor och hanar med storvuxna klor. De får sitt vatten slangat direkt från Mälaren och äter små frysta ärtor. Här finns både signal- och flodkräftor i separata akvarier. Flodkräftorna är dock färre, delvis eftersom vattnet kommer från Mälaren och kan föra med sig sporer av kräftpest vilket betyder döden för en flodkräfta.
Kräftornas krig – kampen mot kräftpesten
Publicerad
På grund av kräftpest sattes det på 60-talet ut resistenta signalkräftor i svenska sjöar. Däremot sprider den sjukdomen till den svenska flodkräftan och är nu klassificerad som en invasiv art. Där signalkräftan sprider sig dör flodkräftan snabbt ut.
– Ett helt bestånd kan slås ut på ett år, då finns det inte en kräfta kvar, säger Patrik Bohman, miljöanalytiker på SLUs sötvattenslaboratorium.
På Sötvattenslaboratoriet övervakas allt från artbestånd till miljöproblem som övergödning och försurning av vatten.
Kom hit på 60-talet
Den nordamerikanska signalkräftan började sättas ut i svenska vatten på slutet av 60-talet. Niklas Sjöberg som är länsfiskekonsulent i Stockholm påpekar att det fanns rimliga argument till att göra detta.
– Flodkräftan ersattes av signal för att kunna erbjuda människor ett kräftfiske och på sätt och vis har det varit lyckat. Hela Småland hade varit utan kräftor annars och det gäller för många andra områden också. Lätt att vara efterklok, skriver Niklas Sjöberg.
Det var enligt Patrik Bohman först på 80-talet man i högre grad började inse att signalkräftan också kunde sprida pesten, även fast den nästan är immun mot smittan. 1996 blev det officiellt förbjudet att sätta ut signalkräftor då man märkt att kräftartens spridning på många håll speglade spridningen av kräftpest.
I källaren undersöks det bland annat hur stora fiskägg signalkräftor äter. I syfte att förutspå deras påverkan på fiskbestånd.
Signalkräftan kan skydda sig, flodkräftan kan inte
Precis som signalkräftan kommer kräftpesten från Nordamerika. Därför har signalkräftan utvecklat ett försvar mot de smittande svampsporerna.
– Den kapslar in sporerna i melanin, det hindrar mycelrötterna från att ta sig in i kräftan och ta sig till ganglierna. Ganglierna är som en slags nervknutar som fungerar som en hjärna, berättar Patrik Bohman.
Eftersom signalkräftan och kräftpesten utvecklats tillsammans under lång tid agerar kräftpesten alltså som en parasit, inte som en dödlig sjukdom. Samma gäller inte när pestsporerna kommer i kontakt med europeiska kräftor.
– De (signalkräftorna) har ju utvecklat sitt försvar under tiotusentals år. Så de är okej med det där. Men när pesten väl kommer till en ny världsdel där det finns nya arter, då finns ju inte det här försvaret hos de inhemska kräftorna, säger Patrik Bohman.
Flodkräftan som aldrig tidigare varit i kontakt med smittan har inte det här försvaret.
– De hittar inte den här infektionen så de kan inte melanisera bort det här. Utan den tar sig slutligen in i ganglierna, det vill säga hjärnan på de här flodkräftorna. Då utvecklar flodkräftan speciella beteenden som att bara stå stilla, vandra upp i dagsljus eller bara stå och gunga. Och det är liksom en nervsjukdom till slut. Den dör inom några veckor, berättar Patrik.
En stor del av Patrik Bohmans arbete berör kräftor. Han jobbar med metodutveckling för studier av kräftor, invasiva arter och med förbättring av sjöar.
Svårt att bli av med pesten
När en sjö eller ett vattendrag blir infekterat av pesten är det inte lätt att bli av med.
– Varje gång en kräfta infekteras och dör så sprids det miljontals sporer i hela vattnet. Så tänk tusentals kräftor i ett bestånd. Det blir ju som miljarders sporer som bara förs med sig. De överlever i flera veckor utan en värd, säger Patrik.
På Gotland är kräftpesten och signalkräftan utrotad. Delvis för att öarna är geografiskt skyddade mot spridning men även för att en del arbete lagts ner på det. Patrik Bohman berättar att gotländska kalkstensbrott har rensats från kräftpest genom att helt enkelt slå ut alla kräftor med insektsgifter och sedan vänta en period med att sätta ut flodkräftor. Detta funkar däremot inte överallt.
– Det är en dyr process. Så det går ju inte att göra i stora sjöar. Eller vattensystem som är öppna. Där är det tyvärr helt kört, menar Patrik Bohman.
Patrik Bohman visar bland annat en databas för att kartlägga olika kräftbestånd.
Framtiden för flodkräftan
Det pågår projekt för att skydda flodkräftans kvarvarande vatten och för att sätta ut den på nya platser. Patrik Bohman och Niklas Sjöberg har bland annat samarbetat med projektet “skärgårdskräftan” som gått ut på att plantera flodkräftor i de små sjöarna som finns på öarna i Stockholms skärgård.
Majoriteten av arbetet går dock ut på att skydda de bestånd av flodkräfta som finns kvar. Inte minst från människor som fortfarande sätter ut signalkräftor.
– Det är ett mycket dystert läge för flodkräfta och blir än värre ju mer människor det finns i närheten då det är aktiv flytt av signalkräftor som är den värsta boven, och så har det varit under lång tid, skriver Niklas Sjöberg.
Därför finns det utöver lagstiftning tydliga regler och uppmaningar för vad man ska tänka på för att inte medvetet eller omedvetet sprida kräftpesten eller signalkräftan. Bland annat är det väldigt viktigt att göra rent fiskeredskap och material som flyttas mellan sjöar.
1 min
1 min
2 min
1 min
3 min
