Pa Modou Badjie passerar studio för studio och går tillslut genom ett rum med en stor vit bakgrund, kamerastativ och belysning, vidare till ett rum med massvis av mikrofoner. Rummet lyses upp av ledlampor i färgen rosa. Han befinner sig på Freezone, där han är både grundare och verksamhetschef.
Han slår sig ner vid det runda bordet med en kopp te.
– Vad ska podcasten handla om idag då, skämtar Pa Modou Badjie och skrattar.
Pa Modou Badjie är en av sångarna i gruppen Panetoz. Gruppen slog igenom 2012 med låten ”Dansa Pausa” och har sedan dess tävlat i Melodifestivalen tre gånger. Utöver att uppträda håller han inspirationsföreläsningar för unga och är grundare av de ideella verksamheterna Vägen Ut, Freezone och Love By Force, som engagerar unga i utsatta områden. Han beskriver musiken som en täckmantel för det sociala arbetet som ligger bakom.
Jag visste inte ens hur jag skulle göra för att drömma större
Som liten tänkte Pa Modou Badjie nöja sig med att jobba på lager som sin pappa, men egentligen drömde han om att bli fotbollsspelare, vilket då kändes ouppnåeligt.
– Där på fotbollsplanen kändes det aldrig som att jag som kom från Gambia, skulle kunna lyckas som svensk fotbollsspelare. Så jag förminskade mina drömmar, för att man såg farsan jobba på lager. Han hade inget val, men jag kunde göra det bättre för mig. Jag visste inte ens hur jag skulle göra för att drömma större, säger Pa Modou Badjie.
Pa Modou Badjie hade inte verktygen för att drömma som barn, men idag har hans verksamheter hjälpt hundratals unga att drömma genom åren. Allting började med att Panetoz behövde en studio för att kunna producera sina låtar, någonting som var väldigt kostsamt, både ekonomiskt och tidsmässigt. Studieförbundet Vuxenskolan hade då sagt att de kunde söka bidrag om de startade en förening. Verksamheten skulle inte bara kunna hjälpa dem utan även skapa cirklar för folk runt omkring, berättar Pa Modou Badjie.
Början på någonting stort
Då grundades föreningen Vägen Ut. Pa Modou Badjie berättar att det med tiden började dyka upp fler och fler unga personer till det som först enbart var en studio. Här märktes det tydligt att det inte längre bara handlade om musik, utan om något så mycket mer; ett behov av socialt arbete och känsla av samhörighet.
– Många av de ungas låttexter var både tunga och grova. Vissa mådde dåligt. När de sjöng och rappade handlade det oftast om svårigheter i livet. Med min utbildning som fritidsledare så kände jag att det här var någonting som borde åtgärdas. Det var då jag gick tillbaka till Studieförbundet Vuxenskolan och berättade att jag hade alla de här ungdomarna som behövde vår hjälp, berättar Pa Modou Badjie.
Pa Modou Badjie bad om en anställning och blev sedan anställd hos Studieförbundet Vuxenskolan för att hjälpa till att utveckla Vägen Ut. Det gick snabbt från att vara en studio till fem stycken studios, runt omkring i Stockholm. I samband med detta grundades systerföreningen Freezone.