Allt fler läkarstudenter ställer krav på individuell anpassning under utbildningen. Läget har pratat med studenten Robin, som fick skippa ett obligatoriskt moment. Men med ett motkrav:
– Jag fick lova att inte berätta för någon.
En park med nyutslagna träd omsluter Karolinska Institutets campus i Solna. Runtom i parken sitter läkarstudenter i klungor, de flesta med böcker under näsan.
En av studenterna är Phoebe Hancock, 21. Hon tycker inte att man ska få göra några undantag under läkarutbildningen, även om många delar av programmet kan vara känsliga och tuffa.
– Jag tror det är en farlig väg att gå, säger hon.
Färdiga läkare i Sverige har inte någon samvetsfrihet. Det betyder att de inte kan välja bort arbetsuppgifter, eller neka patienter vård, även om det skulle strida mot läkarens egna moral eller samvete.
Trots det har det skett en ökning av studenter som ber om att få slippa moment som aborter, vaccineringar och dissektioner. På grund av moraliska, religiösa eller andra personliga skäl.
Lärare på läkarprogrammen tror att denna grupp studenter kommer fortsätta att växa. De oroar sig över utvecklingen – på lång sikt kan det hota patienters rätt till en jämlik vård.
– Om vi börjar med att låta studenter avstå från att dissekera organ, var slutar vi?, säger läraren och överläkaren Sam Polesie.
En av studenterna som motsatt sig ett obligatoriskt moment under utbildningen är Robin, som egentligen heter något annat. Studenten berättar om en examinerande dissektion där de skulle skära i döda människokroppar, för att lära sig om kroppens anatomi.
– Kropparna hade börjat mögla, det kändes inte rätt, berättar Robin.
Under övningstillfällena tyckte Robin att kropparna behandlades på ett omoraliskt sätt, och fick väldigt mycket ångest. Det blev för påfrestande.
– Det är pinsamt att inte klara av ett moment som alla andra klarar av.
Jag tror att det finns ett mörkertal
Studenten Phoebe förstår att många studenter känner att vissa avsnitt på läkarprogrammet kan krocka med ens moral, religion eller värderingar.
Enligt henne är det bra att det inte är en homogen grupp som pluggar till läkare. Men hon tycker också att det är viktigt att alla patienter får samma förutsättningar när de söker vård, vilket blir svårt att säkerställa om inte alla genomgår samma moment under utbildningen.
Hon tycker inte att det pratas tillräckligt mycket om frågan kring samvetsfrihet på programmet. Hon misstänker att det är många som inte riktigt vågar säga vad de känner, framförallt när det kan uppfattas som kontroversiellt.
– Jag tror att det finns ett mörkertal av studenter, säger hon.
Överläkaren Sam Polesie tycker att det är viktigt att studenterna känner att de får utrymme att prata om momenten som känns jobbiga. Att man har en öppen dialog när dessa situationer uppstår.
– Man kommer bemöta obekväma situationer som läkare, och detta behöver man öva på under utbildningen, säger han.
Läkarstudenten Robin upplevde inte att det fanns något utrymme för diskussioner. Ingen verkade förstå.
Till slut fick Robin ett läkarintyg för att styrka hens tillstånd. Robin slapp utföra den obligatoriska dissektionen, så länge hen inte berättade för någon.
Skulle kunna premiera en tystnadskultur, vilket är långt ifrån det klimat som vi vill ska råda inom hälso- och sjukvård
Sam Polesie är bekymrad över att studenten inte fick tillräckligt med stöd.
– Det blir ju såklart också väldigt problematiskt att studenten blev tillsagd att inte säga någonting, vilket på något sätt skulle kunna premiera en tystnadskultur, vilket är långt ifrån det klimat som vi vill ska råda inom hälso- och sjukvård.
Han tycker att det behövs en gemensam samsyn på alla sju lärosäten som erbjuder läkarprogrammet. Det måste se likadant ut överallt, så att alla läkare får en trygg bas att stå på när de kommer ut i arbetslivet.
Robin, som fick slippa ett moment på grund av ångest, tycker snarare att utbildningen borde kunna anpassas mer efter varje individ, eftersom det finns många typer av läkare och många olika områden inom vården.
– Jag kommer ändå inte att vilja jobba som kirurg eller obducent.
