I nästan sju decennier har satelliter använts för att analysera klimatet på jorden. Nu ökar temperaturerna fortare än forskarna hade trott, samtidigt som forskningssatelliterna riskerar att bli färre.
– Då tappar vi data, viktig data som vi kan använda för att hålla koll på klimatet om det går åt rätt håll eller fel håll, säger Thorsten Mauritsen, professor i klimatvetenskap vid Stockholms universitet.
Utspridda i världens hav finns ungefär fyra tusen små robotar som åker upp och ner mellan botten och ytan. De mäter temperaturerna i vattnet. Väl på ytan skickar roboten i väg sina data till en satellit som befinner sig utanför vår atmosfär.
I dag absorberar jorden mer solenergi än den reflekterar tillbaka. I forskningstermer kallas det obalans i strålningsbalansen. Det är det som gör att vi får global uppvärmning.
De små robotarna i havet hjälper forskarna att se hur mycket solenergi haven tar upp. Med andra verktyg kan de också analysera hur snabbt isarna smälter och hur atmosfären värms upp.
Så används satelliterna
I det här arbetet spelar satelliterna en avgörande roll. Det finns i dag ungefär 8 300 satelliter i omloppsbanan runt jorden. Av dessa är cirka 5000 aktiva och några hundra används för att observera klimatet.
Med hjälp av satelliterna kan stora områden undersökas på kort tid. Samtidigt kan de upptäcka mindre källor till oavsiktliga utsläpp av koldioxid och metan, till exempel en gasledning som läcker.
– Det är också viktigt på sikt för att man ska kunna hålla koll på att de olika länderna gör som de säger, säger Thorsten Mauritsen, professor i klimatvetenskap vid Stockholms universitet.
Satelliterna gör att forskare kan hålla koll på klimatet. Två satelliter kan ge en bild av hela jorden på sex timmar. Kombinerat med observationer på plats kan klimatförändringarna bevakas med stor noggrannhet.
USA har en viktig roll i klimatforskningen
I slutet av 50-talet började satelliter användas i forskningen. Sedan dess har olika satellitsystem kommit och gått. De senaste trettio åren har NASA:s system CERES använts. Det bestod av sex instrument som fasade ut varandra i rymden. När några behövde tas ner från rymden skickades det upp nya. Det sista instrumentet är i rymden just nu.
– Nu har det gått trettio år så man kan inte bygga en likadan längre. Då har man byggt en ny som är ganska lik, men bara en, säger Thorsten Mauritsen.
Tanken är att den nya satelliten ska skickas upp 2027. Då kommer den vara den enda i systemet, om den skickas upp överhuvudtaget. Enligt Mauritsen skulle Trump-administrationen i USA redan ha börjat med uppföljningen av satellitsystemet vid det här laget. Det har de inte gjort.
I USA har många experter inom jordobservation avskedats. Trump-administrationen har också föreslagit stora nedskärningar i NASA:s och NOAA:s (National Oceanic and Atmospheric Administration) program för jordobservation. Nedskärningarna skulle innebära att klimatinstrument tas bort från vädersatelliter och att nästa generations satelliter aldrig kommer upp i rymden.
”Denna utveckling understryker vikten av att EU, ESA, Sverige och andra globala aktörer tar ett större ansvar för att säkerställa en fortsatt och robust klimatövervakning från rymden”, skriver Kristell Pérot, chef för jordobservationsforskning på Rymdstyrelsen till Läget.
Sverige bidrar med två egna satelliter i det globala systemet av satelliter, men det är USA som är den största aktören i den globala miljö- och klimatforskningen.
För att mäta med tillräckligt hög noggrannhet behövs flera satelliter som samlar in data samtidigt. Om Trump-administrationens nedskärningar går igenom blir det ett bakslag för forskningen.
Situationen idag
De senaste åren har satellitövervakning bland annat lett till större förståelse för vilka miljöåtgärder som är effektiva för återhämtningen av skadade naturområden. Satelliter har även visat att nyplanterad skog kan bidra till att antalet moln ökar. Det får en nedkylande effekt på klimatet eftersom moln reflekterar solljus ut i rymden.
Ändå har klimatförändringarna gått mycket fortare än förväntat och Kristell Pérot ser oroat på den snabba förändringen.
”Det som gör situationen särskilt oroande är att dessa förändringar sker i en takt som är alltför snabb för att många ekosystem ska hinna anpassa sig”, skriver hon till Läget.
Forskarna förutspådde en långsam ökning, men de senaste tjugo åren har det gått dubbelt så fort som de trodde.
Börjar det bli för sent att rädda klimatet?
– Det där med för sent håller jag inte riktigt med om, det är aldrig för sent för det kan bli ännu värre, säger Thorsten Mauritsen.
