Warszawa. På jakt efter svenska läkarstudenter. Kärnan av Polens största stad blandar äldre byggnader med moderna köpcentrum. Kulturpalatset breder ut sig som en självsäker mittpunkt för huvudstaden. Promenaden blir medvetet långsam med mycket att se. Den största korsningen jag sett ska korsas i underjorden. På tredje försöket hittar jag rätt uppgång. Kartan säger att jag är framme. Jag ringer Lusyan Qais Behnan, tonen hörs från en person en bit bort. Han sträcker fram handen. Mine Azizi gör likadant. Snart ansluter Martin Loyal och hänger på mot ett café för en pratstund.
– Om man verkligen vill bli läkare men inte kan komma in i Sverige betyder det inte att drömmen är krossad, säger Martin Loyal.
Han är 22 år från Sollentuna och går andra året på läkarprogrammet i Warszawa. Han förklarar hur svårt det är att komma in på läkarprogrammet i Sverige. Där krävs toppbetyg i alla ämnen tillsammans med ett högt resultat på högskoleprovet. Ibland räcker inte det, utan lottning avgör vilka som får de sista platserna. Han hade inte behörighet att komma in i Sverige, men såg chansen att plugga och klara sig på egen hand i ett annat land.
– Jag ville verkligen komma ur min ”comfortzone”. Jag ser det som ett äventyr.
Mine Azizi är 24 år från Malmö och går sjätte året och sista terminen på läkarprogrammet. Hon fick höra om möjligheten att plugga i Polen av sin syster och deras kusin som båda pluggar där. Trots höga betyg skulle Mine få svårt att komma in i Sverige.
– Vill jag riskera att jag inte kommer in även om jag läser upp mina betyg? Jag ville börja direkt så jag tog mig utomlands.
Hon rättar till sina glasögon och berättar om sin upplevelse av att plugga i Warszawa.
– Jag tror vi skandinaver får en chock när vi kommer hit. I gymnasiet är det hur chill som helst. Sen kommer man hit och plötsligt ska man bete sig på ett visst sätt.
Både Martin Loyal och Lusyan Qais Behnan instämmer. Här ska man visa stor respekt för lärare och professorer, klä sig formellt vid tentor och se till att den vita läkarrocken alltid är ren och strykt.
Lusyan Qais Behnan är 27 år, född i Bagdad i Irak och har bott i Norrköping sedan 2003. Som nyanländ klev 14-åriga Lusyan av cykeln vid ett övergångsställe påväg till skolan. En Volvo hann inte stanna. Åtta intensiva veckor på sjukhus. Två år av operationer och rehabilitering bunden till rullstol. Ena knät värker fortfarande ibland. Men han är återställd. Nu går han sista terminen på läkarlinjen i Warszawa. Tanken som väcktes under hans första år i Sverige, att få hjälpa en annan 14-åring tillbaka på fötter, blir snart verklighet.
Lusyan pluggade de två första åren i Olsztyn i Polen innan han bytte till Warszawa. Utöver att ha träffat sin blivande fru konstaterar han fördelarna med tiden i Polen.
– Jag har blivit en annan människa. Man utvecklas av att behöva vara så självständig. Det har gjort otroligt mycket för mig att plugga i ett annat land. Det är något man inte får i Sverige.
Mine Azizi menar att systemet i Sverige är tufft men rättvist då höga betyg ska leda till fördelar. Men personliga förutsättningar påverkar och alla har inte den möjligheten. Skulle hon bo kvar i Malmö, eller utmana sig själv?
– Jag kommer inte bli en sämre läkare för att jag inte har högst betyg i alla ämnen eller maxresultat på högskoleprovet.
För att söka till läkarprogrammet i Warszawa behöver du behörighet. Den innebär minst C i betyg i kärnämnena och godkända gymnasiebetyg. Utöver det gör man ett intagningsprov i juni som består av flervalsfrågor inom biologi och kemi. Varje år finns tio platser reserverade till de svenska studenter med behörighet och högst resultat till Medical University of Warsaw.
Har man förstått förutsättningarna för att ta sig dit, gäller det även att vara förberedd för den ekonomiska prövningen av att plugga sex år i Warszawa. Skolavgiften ligger på 120 000 kr per år. Man anmäler sina studier till CSN. De täcker fyra av sex års studier innan man når taket för ett totalt studiestöd. Läkarstudenterna ger tips:
– Ett merkostnadslån med bidrag ger dig ungefär 20 000 kr i månaden. Då kan man lägga undan av det för att använda senare, säger Mine.
Martin har stöd från sin pappa som sagt att han kan hjälpa honom.
– Jag har den tryggheten, men jag vill inte förlita mig på honom helt. Jag vill kunna göra så mycket jag kan själv genom att jobba på somrarna för att leva på det.
Deras gemensamma tips för att klara den ekonomiska utmaningen är att jobba på somrarna på sjukhus hemma i Sverige. Där blir man anställd som medicinstudent och utför sådant man känner sig bekväm med. Förutom att tjäna pengar, skapar man även förutsättningar för en framtida anställning. Vill man tjäna runt det dubbla ska man jobba i Norge enligt studenterna.
Våran pratstund på cafét är över. Lusyan och Martin erbjuder sig att visa mig deras campus innan vi säger hej då till Mine som ska andra hållet. Som den turist jag är får jag hjälp med en bussbiljett som tar oss till universitetsområdet. De pratar varmt om de gråa byggnaderna som ligger mitt emot en stor park och avslutar med några ord om vad man får med sig som läkarstudent i Warszawa.
– Första året är väldigt tufft. Det kändes omöjligt att kunna lära sig så mycket. Men sen klarade jag det, det är fan möjligt. Det ger en självförtroende, säger Martin.
Lusyan avslutar.
– När man är klar här kommer man ha kollegor runtom i hela världen. Vi får en bred bild av olika kulturer, något man inte får i Sverige.
