På scenen står fem personer i vita kappor med ögonbindel och hopknutna händer. En man med svart huva läser från en bok.
– Tror du på dig själv? Den enda suveräna kraften över ditt eget liv.
– Ja, svarar personerna i vita kappor.
– Avfärdar du den straffande absolutismen av den falska guden Abraham?
– Ja.
– Vill du blir fri från ditt förflutnas tro och för evigt förkasta dopets band?
– Ja.
– Skåda. Era band ska skäras bort. Med Lucifers blod skänker vi er den fria viljans märke. I Lucifers namn är ni fria.
En gonggong ljuder skramligt.
– Heil Satan, säger mannen i den svarta huvan.
– Heil Satan, svarar hela rummet.
De fem personerna dricker vin från ett kärl. Vinet representerar djävulens blod och inte Jesus. De får avsäga sig sin religion och istället uppmuntras de att sträva efter individuell frihet och en egen vilja. Avdopet som Global Order of Satan utför äger rum i London och lades efteråt upp på deras hemsida.
Satanismens historia
Avdopet framstår som en uråldrig ritual, men så är inte fallet. Fredrik Gregorius är religionshistoriker på Linköpings Universitet och har forskat om bland annat satanistiska rörelser.
– Man kan säga att begreppet satanism användes för första gången på 1500-talet. Men då var det kristna som anklagade andra kristna för att dyrka djävulen.
Under romantiken på 1800-talet börjar vissa författare omtolka John Miltons bok Paradise Lost. I boken revolterar Satan mot Gud och kastas ut ur himlen. Han ses som den ursprungliga rebellen.
– Men då var det mest ironiskt och komiskt. Den första moderna genuina satanismen uppkommer egentligen 1966. Då grundade Anton LaVey Church of Satan i San Fransisco, säger Fredrik Gregorius.
Satanistiska samfundet
Global Order of Satan har sitt huvudsäte i London och avdelningar runt om i Europa. Sveriges avdelning heter Satanistiska samfundet. På deras hemsida kan man läsa om rörelsens sex grundpelare. Jag söker febrilt efter blodsoffer, framtidsvisioner om en brinnande värld och instruktioner hur jag säljer min själ till djävulen. Men jag hittar inget. Samfundet förespråkar istället strävan efter självförverkligande och att visa medkänsla och omtanke. Vetenskap, evidens, förnuft och kritiskt tänkande ska vägleda människan i hennes uppfattning om universum och varje individs okränkbara kropp ska respekteras.
På samma sätt som de flesta andra satanistiska rörelser, beskriver sig samfundet både som en religiös organisation och som ateistiska. Något som kan tyckas motsägelsefullt.
Hur går det ihop?
– Det beror på hur man definierar religion. Det är lättare i USA där lagstiftning ger religiösa rörelser tydliga rättigheter. Där har Det flygande spaghettimonstrets kyrka samma rättigheter som Katolska kyrkan, säger Fredrik Gregorius.
Blir man erkänd som en religiös organisation kan man kräva samma rättigheter som andra mer etablerade samfund. På det sätter kan man underminera andra religioner.
– Min bild är att man i grund och botten är en sekulär rörelse och eftersträvar ett sekulärt samhälle.
Erkända som trossamfund
Förra året erkändes Satanistiska samfundet som ett trossamfund. Enligt Fredrik Gregorius blev det inga större reaktioner. Några kristna tidningar skrev om det och en och annan person menade att religionsfriheten hade gått för långt.
– Egentligen kan vem som helst komma med i trossamfundet. Man behöver betala femhundra kronor för registrering, ha en styrelse och bli godkända av kammarkollegiet.
Anledningen till att man använder Satan för att driva sin agenda tror Fredrik Gregorius beror på styrkan i namnet och att det är en kontroversiell symbol. Han återvänder ofta till USA för att ge exempel.
– Utanför Rockefeller Plaza finns en staty av Prometheus, en titan i grekisk mytologi. Han stal elden från gudarna och gav den till människan. På många sätt påminner han om Lucifer men det är ingen som blir upprörd över den.
Lucifers hemligheter
Här hade det varit hög tid att låta en representant för Satanistiska samfundet komma till tals. Men så blir det inte. Jag har försökt få kontakt med ett tiotal satanister men ingen vill ställa upp på en intervju. Till slut får jag ett svar på mail från Satanistiska samfundets sekreterare.
”Hej Oscar. Det är ingen som har tid eller lust att ställa upp på intervju i dagsläget”.
Det ger mig hopp. Hopp om att satanisterna kanske inte bara är en grupp aktivister som använder symbolen Satan för att skapa en bättre värld. Att de inte är snälla. Kanske ställer de inte upp för att de är upptagna med sin djävulsdyrkan. Kanske för att man inte vill avslöja Lucifers hemligheter.
