”Fuck it, vi har kul, vi knarkar” - Docklands grundare om nittiotalets rejvscen

Nattklubben Docklands anses av många vara startskottet för svensk rejvkultur. Anders Varveus, en av grundarna till klubben, delar med sig av minnen och tankar kring en rejvkultur i förändring.

Genrebild rejv
Genrebild rejv

Docklands grundades 1995 av Anders Varveus och Mats Hinze. Fram till 2002 spelades technomusik i lokalerna vid Finnboda varv varje lördagkväll. Varveus har bakgrund i nyliberala Frihetsfronten och hade innan Docklands varit med i grundandet av Tritnaha, en svartklubb skapad i protest mot dåtidens restriktiva regler kring serveringstillstånd för pubar. Det är således lätt att tro att intresset för att starta Docklands var politiskt sprunget. Det stämmer inte, i alla fall inte om man frågar Varveus själv. Till skillnad från tidigare handlade Docklands om att ge folk en plats att umgås och ha det kul, enligt Anders Varveus.

- Hela idéen med Docklands var ”Fuck it, vi har kul, vi knarkar”.

De var inte ensamma om att vilja ha kul. Enligt Varveus växte intresset för klubben lavinartat och redan efter några månader hade Docklands flera hundra besökare i den stora industrilokalen. Polisen hade dock en annan syn på saken. Narkotikapåverkade ungdomar som kunde kopplas till Docklands fick polisen att reagera kraftigt och en särskild kommission tillsattes, ravekommissionen.

- Helt plötsligt blev det razzia och kravallutrustade poliser bröt sig in i lokalerna. De trodde de kunde hantera situationen genom aggression, förklarar Anders Varveus.

Polisens agerande fick färre människor att våga ta sig dit, men enligt Varveus förstärkte det gemenskapen och skapade en inre kärna.

- Vi hade skapat oss en egen oas, det mjuka, varma, i kontrast mot dåtidens hårda. Framför allt drogpolitiken var oerhört fundamentalistisk. De som fortsatte att komma till Docklands trots all kontrovers visade vilka som var del av rejvkulturen på riktigt.

Genrebild rejv
Genrebild rejv

Efter ett tag insåg polisen att de inte kunde slå så hårt mot en specifik ungdomskultur, menar Varveus. Polisens metoder blev mjukare med åren, men den politiska frågan blev mer och mer aktuell. Fester där ungdomar tog droger till techno var kontroversiellt och på grund av politiken tvingades Docklands stänga år 2002. Det var dock inte slutet på Varveus intresse för rejvkulturen eller att arrangera fester. Han har arrangerat olika event kopplade till gamla Docklands, med varierande framgång.

- För sju år sedan skulle Docklands ha återkomst med vi tvingades ställa in för att kommunen drog sig ur i sista sekund.

Vid frågan om hur han tycker att kulturen har förändrats säger han att den blivit både mer breddat och mer nischat.

- Förut var det snubbar som var DJ:s på rejvfester och de spelade techno. Nu finns det oerhört många olika typer av musik som spelas på rejvfester samtidigt som man har valet att gå på fester där bara den musiken man själv gillar spelas. Så var det inte förut.

Anders Varveus tycker även sig se en skillnad i vilka som är intresserade av rejv.

- Förr i tiden fanns det en social risk att gå på rejv. De som gick trots allt stigma var de som inte hade något att förlora socialt. Numera är det nästan lite creddigt att gå på rejv. Det är medelklassens lekstuga.

Tycker du att rejvkulturen har dåligt rykte?

- Jag tycker det på sett och vis varit bra att rejvkulturen haft det rykte det haft, det skapade en ”vi och dom”-känsla. Jag tror aldrig att rejvfester hade kunnat sätta spår för livet om det skett i en legal miljö – det måste finnas ett yttre hot.

Ämnen i artikeln
Mer om: Rejvtrenden
Andra läser just nu
Mer från: Nyheter
Mer från Läget