Nyheten att forskare har ”återupplivat” jättevargen, som dog ut för över 12 000 år sedan, har väckt intresse för frågan om utdöda djur kan få nytt liv igen, som den ullhåriga mammuten.
Forskaren Tom van der Valk gillar vetenskapen bakom, men är tveksam till vad projektet kommer leda till.
– Jag har svårt att se mammutar klara sig ute i det vilda, säger han.
Ben från en sabeltandad tiger, skallar av sen länge utdöda arter och uppstoppade djur man bara sett i biologiboken. Det är bara lite av det som går att se i montrarna på Naturhistoriska riksmuseet, där forskaren Tom van der Valk har jobbat sedan några år tillbaka.
Han går runt i vad han kallar för ”dinosaurierummet”, där modeller av T-rex och brontosaurus reser sig högt över våra huvuden. Han berättar om en dinosaurie som inspirerat en pokémon, innan han lyser upp och säger:
– Vill ni se mammuten?
Släktforskning fast med mammutar
Om det är något Tom van der Valk kan så är det mammutar. Han forskar på deras dna och försöker ta reda på hur de utvecklades till den moderna elefanten, som är mammutarnas närmaste släkting.
Han sammanfattar det som ”släktforskning, fast med mammutar”. Han säger att forskare lyckats få fram 99% av mammut-dna tack vare ben man hittat.
– Det äldsta man har hittat är en mammuttand som var över en miljon år gammal, jag var med i den forskargruppen, säger Tom van der Valk stolt.
Han leder oss till ett annat rum för att visa museets modell av en mammut i verklig storlek. När han ställer sig bredvid den blir det tydligt precis hur stort det uråldriga djuret är. Bara betarna är lika långa som honom.
Hur man återupplivar en mammut
Med så stora framsteg i dna-forskningen om mammutar har frågan om en återupplivning av den ullhåriga mammuten, som levde på istiden, varit aktuell i flera år. Med ”återupplivandet” av jättevargen nyligen hoppas amerikanska forskare att vi ska få se en mammut om några år. Men finns det någon poäng med att de ska komma tillbaka?
Det är egentligen inte den utdöda arten man återupplivar, säger Tom van der Valk. Istället tar man reda på vilka gener som ger arten ett visst utseende. Det kan till exempel vara mammutens tjocka päls. Man stoppar sen in de generna i artens närmast levande släkting.
– På så sätt får man en elefant som liknar en mammut. Det är exakt samma sak med jättevargen, det är en vanlig varg som liknar en jättevarg.
”Låter onödigt invecklat”
Forskare som vill återskapa mammutar säger att en möjlig roll för de håriga bjässarna skulle vara att fälla träd för att hålla så kallad permafrost frusen.
Permafrost är mark som inte tinar på sommaren och som ser till att växthusgaser i marken inte släpps ut. Men enligt Tom van der Valk finns det både bättre och billigare sätt att motverka klimatförändringar, som vi redan har teknologin för.
– Helt ärligt låter det komplicerat och onödigt invecklat. Jag har också svårt att tänka mig att mammutar klarar sig ute i det vilda. Vår natur har förändrats för mycket, den enda poängen är att det ser häftigt ut.
Bara fem minuters promenad bort från museet pågår dna-forskningen för fullt. Här ligger nämligen Tom van der Valk och hans kollegors labb i Stockholms universitets lokaler. Här granskas dna från flera tusen år tillbaka i tiden.
Labbet är en känslig miljö, och det behövs en skyddsdräkt för att komma in. Labbet är en av fem i hela världen där dna-forskning från gamla utdöda arter görs. Genom ett litet, runt fönster ser man forskare som försiktigt hanterar sina exemplar, som om allt skulle förstöras med ett litet felplacerat finger.
Går att jämföra med månlandningen
Tom van der Valk är tveksam till projektet att återuppliva mammuten. Men han ser positivt på uppmärksamheten det för med sig och de teknologiska framstegen som görs.
– Ni är ju här, eller hur? Vetenskapen bakom är häftig. Så det är bra att fler intresserar sig för forskningen. Många metoder som tagits fram i forskningen om mammutar kan användas för annat som har större påverkan på oss människor, säger han.
Han jämför projektet med månlandningen. Det viktigaste var inte själva landningen, säger han, utan teknologin som skapades för att komma dit. Han menar att den teknologin som utvecklas för att återuppliva utdöda arter kan användas till annat. Samma metoder som användes för att skapa jättevargen kan till exempel användas för att hjälpa sårbara djurarter få fler ungar.
Vi måste rädda de arterna som redan finns
Forskningen om att återuppliva mammutar finansieras inte av skattepengar. Tom van der Valk tycker att det är bra att pengar från privatpersoner läggs på forskning. Så länge det inte tar uppmärksamheten från att rädda de arter som inte är utdöda än.
– Vi måste vara försiktiga så att regeringar och ideella forskare inte satsar mer på att återuppliva utdöda arter än att försöka rädda de som redan finns. Att mammutprojektet fått så mycket uppmärksamhet som det fått hoppas jag kan få fler att få upp ögonen för bevarandet av arter som är utrotningshotade just nu, säger han.
