Utmed den folktäta Drottninggatan ligger butikerna på rad. Camilla Svanberg jobbar i en av gatans smyckesbutik och såg när lastbilen körde fram i hög hastighet för fyra år sedan.

– Jag kommer ihåg att jag hörde ett högt ljud och trodde något skulle krascha, säger hon.

Camilla bevittnade hur människor sprang, skrek och paralyserades. När hon tittade upp längs gatan såg hon flera skadade kroppar. Än idag är hon rädd ibland.

– Förut fick jag hjärtklappning av höga ljud eller ljudet av bilar som åkte snabbt. Det har blivit lite bättre nu men jag kan fortfarande känna mig osäker, säger hon.

När Camilla går på Drottninggatan ser hon sig alltid omkring. När det kommer en bil vänder hon sig om.

Damini, som inte vill uppge sitt efternamn, jobbar i en klockbutik nära intill. Hon stod i kassan när hon hörde skrik och kände skakningar. När hon gick ut för att titta vad som hänt körde lastbilen precis förbi henne. Ett steg till och hon hade blivit påkörd.

Damini kände sig orolig direkt efteråt. Idag kan hon känna sig otrygg stundvis men hon vill inte visa det utåt. Hon håller sin rädsla för sig själv.

– Terroristerna vill att vi ska vara rädda, men man kan inte vara rädd hela livet. Vi får vara starka tillsammans.

Efter attentatet byttes de tidigare betonglejonen mot tyngre och större lejon. De ska försvåra för bilar att ta sig fram och förhindra att liknande attacker sker. Dessutom införde regeringen flera säkerhetsåtgärder för att kunna förebygga och stoppa terrorattentat. Fem personer miste livet i attentatet.