Den enorma anläggningen IFU Arena i Uppsala är fylld med svettiga handbollsspelare, glada volontärer och föräldrar klädda i supportertröjor. På de sex planerna i byggnaden möts spelare från hela landet i matcher som slutar i förlusttårar, segerjubel och kanske viktigast: guldpokaler. Här ska allting avgöras.
Varje år spelas finalomgången i de svenska ungdomsmästerskapen, förkortat USM, under en helg i maj. Efter att ha slitit under en hel säsong samlas de åtta bästa lagen i varje åldersklass för att göra upp om SM-guldet.
Den första dagen av finalomgången, som även kallas även kallas steg 5 och finalsteget, har bjudit på 32 spännande matcher och en massa leenden hos de matchtaggade spelarna.
”Ett gött gäng”
Bland dessa finns spelarna i Habo HKs lag med tjejer födda år 2008. Laget, som spelar i F14-klassen, är det första laget någonsin från klubben som gått till steg 5.
Lagets tränare Christina Jönsson beskriver tjejerna som extremt träningsflitiga, men också väldigt bra lagkompisar.
– Om man har ett gött gäng som är snälla mot varandra så kommer man väldigt långt på det, säger hon.
Hon menar att de två nycklar som gjort att laget har kunnat gå hela vägen till finalomgången är att alla spelare i truppen har fått vara delaktiga genom alla omgångar, samt att de har ett bra försvarsspel.
– Har man en trygghet i försvaret så kommer anfallsspelet per automatik.
“Ett självspelande piano”
På andra sidan spektrumet hittar vi klubben Önnereds HK, en av Sveriges största. I år är de den klubben som har flest lag i steg 5 – i fem av sex åldersklasser finns lag från just Göteborgsklubben.
Anders Tysk, som ansvarar för föreningsutvecklingen i Önnered, berättar om att klubben har tagit ett ordentligt tag om utvecklingen och att det har börjat ge långsiktiga resultat.
– Alla lag i klubben tränar på ett likartat sätt – annars blir man så beroende av att det råkar finnas en bra tränare i just den årgången. Nu bygger vi långsiktigt; det ska inte spela någon roll vilka som är tränare, säger han.
Anders beskriver att en av de främsta orsakerna till varför det har gått extra bra för Önnered i de svenska ungdomsmästerskapen denna säsong är att deras spelare tränar extra hårt.
– Ofta är det så enkelt att de som tränar mest blir bäst. Vi ser att vi tränar hårdare än alla andra klubbar. Men samtidigt har ungdomarna väldigt roligt, och de vill träna hårt. Så det handlar inte om att vi vill tvinga alla att träna hårt – det är ett självspelande piano.
“Det har genomsyrat hela klubben”
Handbollen är inte så stor i Habo och handbollslaget får slåss mot de andra sporterna för att locka till sig spelare. I varken klubben eller kommunen finns den vinnarmentalitet som är så påtaglig i andra klubbar eller städer. Christina säger att folk runtomkring laget börjar förstå hur bra tjejerna är.
– I laget har vi några som har stenkoll på handboll och hur bra det är att ha tagit sig till steg 5. Sen har vi några som inte förstår storheten, men det kommer nog efter helgen tror jag.
I Önnered och Göteborg finns dock en tydlig vinnarmentalitet. I finalsteget av USM har Göteborg 14 lag, vilket går att jämföra med 8 från Stockholm och som sagt bara 1 från Habo.
Lagen från Önnered som har gått till finalomgången hade inför den sista omgången 48 vinster på 52 matcher. Klubbens F14-lag, det enda laget som inte nådde finalsteget, var dessutom bara några få vinster från att gå hela vägen till steg 5.
Anders berättar att vinnarkulturen är någonting som de i Önnered har arbetat aktivt för att utveckla.
– Under de senaste fem till sju åren har vi byggt långsiktigt, tagit allting steg för steg och försökt skapa så stora ungdomskullar som möjligt. I styrelsen har vi blivit mer offensiva och satt upp mål om att vi ska utmana om SM-guldet på herrsidan inom 5 år. Det har genomsyrat hela klubben.
“Hade jag fått bestämma så hade vi varit rankade åtta”
Handbollskanalen, en nyhetssajt med fokus på handboll, har rankat alla lag i finalomgången.
Enligt rankingen är fyra av Önnereds lag topp två i landet, och det femte är topp fyra. Trots att Anders tror att spelarna tycker att det känns stort att bli rankade så högt så tycker han att det inte är en bra press för spelarna.
– Hade jag fått bestämma så hade jag rankat oss åtta (sist), för det är mycket lättare att vara underdogs och slå underifrån. Det är tufft att bli utnämnd som favorit, speciellt i denna unga ålder.
Christina tror att tjejerna i hennes lag kanske främst påverkas av sin egna, interna press istället press utifrån;
– Vi försöker prata med tjejerna om att de kan släppa ner axlarna nu. De har gjort en fantastisk prestation, de har tagit sig till slutspelet. Där ska vi bara njuta av varenda sekund och spela bra handboll. Men de är inte nöjda: de vill ännu mer, säger hon och fortsätter:
– Jag tror att lag från större klubbar kanske går in med en annan förväntan på sig. Det tror jag kan vara en liten skillnad mot oss; de kanske har förväntningar från andra håll än vad en liten förening har.
