Körsång är grundläggande för den svenska kulturen, inte minst då sex procent av landets befolkning är delaktiga i körsång.

Den svenska körrörelsen började redan 1808 när en grupp studenter i Uppsala sjöng i en fredsmarsch i protest mot kriget mellan Finland och Ryssland. Sången gav människor en känsla av gemenskap. Samma känsla finns kvar idag i många körverksamheter.

Varför sjunger man i kör?

Benedikt Melichar är kördirigent och orgelspelare på Högalids kyrka som tillhör Svenska kyrkan. Han leder sex olika körer i församlingen och anser att sång är ett sätt att finna tillhörighet i ett gemensamt mål:

— Att sjunga gör man med hela kroppen. Man känner av vibrationerna i kroppen och grannen känner precis samma sak. Även om man inte rör vid varandra känner man av vibrationerna, menar Melichar.

Ekonomin i Sverige var på framväxt efter andra världskrigets slut. Det var musiklegenden Erik Eriksson som med sin målmedveten attityd blev drivkraften för körrörelsens utveckling. På den tiden fanns det få institutioner som erbjöd musikutbildningar. Eriksson förändrade detta och är idag känd både nationellt och internationellt som en begåvad körledare.

Adolf Fredriks musikskola är en av de institutioner som inspirerades av den svenska körrörelsen och etablerades 1939. Magnus Johansson är biträdande rektor på skolan.

— Musik är ett sätt att uttrycka sig som människa, ett sätt att känna sig fri och att kunna interagera med varandra. När man sjunger så aktiverar man någonting i kroppen som gör att man blir mer medveten om vem man är och hur man låter, säger Johansson

Han berättar att körsång är en social verksamhet där samspel mellan olika människor manifesteras på ett konkret sätt i musiken.

— Det är någonting man gör tillsammans. Därför är det viktigt att lyssna på varandra och både ge och ta plats för att kunna uttrycka någonting gemensamt.

— Jag kommer inte ihåg hur gammal jag var när jag började sjunga i kör, jag var väldigt ung, säger Ellen Ivansson. Hon har sjungit i kör i många år och spelar även klarinett.

Körkulturen växer

Johansson berättar att det alltid finns gott om människor som söker sig till Adolf Fredriks, många fler än vad som kommer in.

— Det finns minst tusen sökare varje år. Det i sig är ett problem eftersom det är många fler som söker till oss än de som faktiskt kommer in. Vi behöver inte jobba för att rekrytera folk.

Melichar har inte heller upplevt att körsång i Sverige har blivit mindre populär. Han är förvånad att intresset för körsång fortfarande är så stort som det är.

— Man måste komma ihåg att utbudet av fritidsaktiviteter för barn och unga vuxna har ökat rejält under den senaste tiden. Ska jag spela fotboll, ska jag spela bandy eller ska jag gå på dans? Det finns en massa möjligheter.

Statistiken är motstridande. Å ena sidan finns det allt flera äldre personer som deltar i körsång och färre barn som är aktiva under tidigare decennier. Å andra sidan är antalet personer under 25 den största målgruppen.

Är det fortfarande många barn och unga som är aktiva i körer?

— Generellt om man ser på samhället är körsång som fenomen på väg neråt och individuell sång är på väg upp. Man kan säga att körsång konkurrerar mer med andra kulturella verksamheter än vad det gjorde för kanske 30 år sedan, menar Johansson.

— Här i Stockholm är det mycket liv och rörelse och det finns många körskolor som är väldigt populära och föräldrar vill skicka sina barn dit. Mitt intryck är att föräldrar har förstått att det är bra för hjärnan att sjunga, oavsett om man blir professionell musiker eller inte, resonerar Melichar.

Som han har förstått det hänger Eriksson-viben kvar i atmosfären från tidigare. Under de senare decennierna har forskning visat att barn som är musikaliskt aktiva har ett bättre välmående överlag. Detta instämmer Ivansson på.

— Många gånger är man trött efter dagens plugg men kören ger en ny energi. Det är svårt att säga varför men det är någonting magiskt med musiken som smittar av.

Varför borde man välja kör som fritidsaktivitet?

— Som i många konstnärliga ämnen visar man en viss kreativitet eller tolkning som sedan döms av publiken eller ledaren. Man ger någonting och får någonting tillbaka. Det är inte alltid positivt men man får en reaktion i alla fall. Det är ett utbyte utan ord, understryker Melichar.

Han beskriver hur den fysiologiska upplevelsen av att göra en ton är väldigt intim och man är därför utsatt för att bli sårad om man kritiserats av körledaren till exempel:

— Många vuxna som jag träffar säger “Nej, jag kan inte sjunga”. Någon lärare på högstadiet för 30-40 år sedan sa att de inte kunde sjunga men det sitter ändå kvar. Sedan finns det andra som påstår att sjunga är det värsta de vet.

— Alla tycker ju inte om samma saker, reflekterar Ivansson. För mig har musiken varit en stor del av livet men så är det inte för alla. Däremot är det någonting man borde absolut testa.