Jag tittar på partiledardebatter, läser Metro varje morgon och har högsta betyg i Samhällskunskap. Ändå får jag inte vara med och påverka det samhälle som i sin tur påverkar mitt liv. Egentligen handlar det inte om rösträtt - jag kan vänta - utan om mentaliteten som utgår ifrån att alla under arton är helt oförmögna att tänka självständigt.
Samtidigt som många ungdomar inte tas på allvar fokuserar lärare på allt som är fel framför det som en faktiskt lyckats med när betygen sätts. Det leder ofta till att självförtroendet sänks i takt med att kraven höjs. Jag tror att det är en stark bidragande orsak till att psykisk ohälsa är så pass utbredd som den är bland unga människor.
Det är många som klagar på att ungdomar inte engagerar sig idag. Givetvis finns det många som inte gör det, men det finns också många som är pålästa och som bryr sig. När en varken får bidra genom att rösta eller blir lyssnad på av vuxenvärlden är det lätt att känslan av maktlöshet får övertaget och jag klandrar inte någon som ger upp i det läget.
Och låt mig berätta en hemlighet för dig. Det finns ingen magisk gräns vid arton. En blir inte automatiskt påläst, mogen och självständig över en natt.
