Patienten och psykologens relation
I privata sammanhang är det vanligt att han får frågor som ”hur tänker du kring det här?” när folk står med sina problem. Han försöker separera sitt privatliv med sin yrkesroll, men det finns alltid de som är nyfikna.
– Det kan både vara nya och gamla vänner som frågar mig om deras problematik. Då brukar jag lyssna på dem och hjälpa dem med vart de kan vända sig om de vill ha mer hjälp.
Han tycker att det är svårare när personer som står honom nära väljer att prata om problem där han själv kan vara en del av problematiken. Därför blir det enligt honom lättare när det inte finns någon personlig koppling till patienten, precis som i jobbsammanhang. Man brukar rekommendera patienten att inte ha en psykolog man känner eftersom det annars kan bli svårt att hantera patientens problem, säger han.
Ett samtal bort till hjälp
Jonathan Namini har arbetat som psykolog sedan 2018. Idag arbetar han med kognitiv beteendeterapi och dialektisk beteendeterapi på doktor.se, en digital aktör inom vården. Det innebär att patienten kan ringa ett video- eller röstsamtal för att till exempel nå en psykolog.
– De fördelar som finns med det är att vem som helst kan nå oss runtom i hela landet. Dessutom kan vissa patienter känna att det är lättare att ta upp telefonen och ringa än att fysiskt befinna sig i ett rum med en psykolog.
De flesta psykologer befinner sig dessutom i storstäderna. Med en digital tjänst går det att ringa till dem från mindre städer och patienten slipper åka långa sträckor för bra, professionell hjälp. Däremot kan det fysiska mötet skapa en viss trygghet i ett samtal när en patient behöver hjälp med svårare problematik, vilket ett digitalt samtal inte kan bidra till i lika hög grad, berättar Jonathan Namini.
Unga vuxnas problem
Till Jonathan Namini kommer det människor från 16 år och uppåt för att prata om sina problem. De unga vuxna som kommer till honom pratar ofta om relationssvårigheter, där de unga känner ångest eller nedstämdhet. Det kan exempelvis vara på grund av att en relation tagit slut eller för att personen befinner sig i ett destruktivt förhållande. Ämnen som stress, vardagen, pandemin och annat tas även upp. Dessutom har många under pandemin sökt hjälp för att de fått problem med att sova, eftersom man inte rör på sig lika mycket och kroppen inte gör sig av med lika mycket energi. I slutet av 2020 såg man dessutom en uppgång av depression, vilket det ofta brukar vara på vintern.
När det kommer till de patienter han träffar är åldern bara en siffra vad gäller en människas berörande historia. Det är ingen historia som berör mer eller mindre för att personen är yngre eller äldre, berättar Jonathan Namini.
– Alla har olika bakgrunder, historik och tankar. Jag träffar 16-, 30- och 50-åringar dagligen och alla berör mig på olika sätt.
Att be om hjälp för sin psykiska ohälsa
Han märker om en patient är obekväm med att prata med en psykolog. Han beskriver det som att de är ovana med att sätta ord på sig själva och tonar ofta ner sina problem.
– Vissa ursäktar sig för sina problem och för att de tar min tid. Det är fortfarande ett tabubelagt område att prata om sin psykiska ohälsa, trots att det blivit bättre de senaste tio åren, säger han och fortsätter:
– Många tror tyvärr att man bara behöver hjälp om man har en synlig skada, som ett brutet ben. Men den psykiska ohälsan är minst lika viktig och många tror att de klarar det på egen hand.
Statistik från Folkhälsomyndigheten visar att 5% av 16–29-åringarna i Sverige fick diagnosen depression av en läkare år 2020. De skriver även på sin hemsida att en väg mot en bättre folkhälsa bland unga, är bland annat genom möjligheten att kunna gå till en ungdomsmottagning där det kan finnas en kurator, psykolog, läkare eller barnmorska för att lyssna och hjälpa till.
Psykologer har tystnadsplikt
När det kommer till att koppla bort tankarna efter en arbetsdag är det inte alltid lika enkelt, tycker Jonathan Namini. Vissa gånger följer tankarna med honom hem efter jobbet, och ibland gör de inte det. Men det är något han fått lära sig att försöka koppla bort och när frågan om vilka gånger som känns jobbigare än andra svarar han:
– Vi får inte berätta enskilda situationer som kan identifiera patienten. Det går att prata om något allmänt, men inte särskilda berättelser.
Jonathan Namini har tystnadsplikt när patienten delar med sig av sina problem, men det innebär inte att han inte får agera när han misstänker att ett barn kan föra sig illa. Enligt hälso- och sjukvårdslagen är han då skyldig att skicka in en orosanmälan.
– Vissa vuxna som har barn kan få panik när de hör ordet ”orosanmälan”. De tror att någon kommer att komma och ta deras barn. Så är inte fallet. Vi sätter in de resurser som behövs och ger de stöd via socialtjänsten. Det är sällan man omplacerar barnen. I slutändan är de flesta tacksamma eftersom socialtjänsten bara vill hjälpa till.
Att våga be om hjälp
Det är inte alltid lätt att ta hjälp. Jonathan Namini berättar om de tips han har till dem som för första gången söker hjälp och ska prata med en psykolog.
– Testa på ett samtal och om du inte är nöjd eller känner att det inte är något för dig så kan du välja att inte gå på ett andra besök. Om det känns som att det är ett för stort kliv att gå till en psykolog kan en bra idé vara att prata med en vän, för det är sällan bra att hålla sina problem inom sig.
