Alla former av våld
Monika Sellgren Karlsson sitter framför datorn på sitt rymliga kontor på Brottsförebyggande rådet, BRÅ. Hon har undersökt våld i ungas parrelationer och har träffat personer som varit så unga som 12 år när de varit i en våldsam relation.
– Många vuxna tänker att det inte kan hända unga. Det finns otroligt många likheter med vuxnas relationer, det tror jag många är väldigt förvånande över. Alla former av våld som finns hos vuxna finns hos unga, berättar hon.
Normaliseringsprocessen är densamma, det vill säga att våldet gradvis trappas upp och blir ”normalt” i relationen. Det gör det svårt att förstå att man är utsatt.
Typiskt för unga
Det finns även saker som är typiska för ungas relationer. En skyddsfaktor är att unga oftare får nya sammanhang - man byter skola eller jobb - samt att vissa bor hemma. Men tonåren är också en viktig utvecklingstid där man skapar sin identitet. Blir man utsatt i sitt första förhållande har man ingen tidigare erfarenhet av vad en sund relation är och risken ökar att man utsätts igen. Konsekvenser, som psykisk ohälsa, blir ofta allvarligare. Unga våldsutsatta kan få svårt att klara av skolan och får det då svårare på arbetsmarknaden.
Konsekvenser
En allvarlig konsekvens av detta samhällsproblem, som Läget tidigare skrivit om, är dödligt våld. Men även andra, osynliga konsekvenser kan leva kvar långt efter att relationen avslutats. PTSD, depression och självmordstankar är några. Eller rädsla och ångest som begränsar vardagen. Inför den här artikeln har Läget intervjuat en kvinna som levde i en våldsam relation när hon var i 20-årsåldern. I sista stund drar hon sig ur - rädslan för exet gör att hon inte vågar medverka. Trots att det gått många år finns erfarenheterna och minnena kvar.
”Nåt slags monster”
Monika Sellgren Karlsson betonar att den som utsätts inte nödvändigtvis är passiv. Det är inte konstigt om den våldsutsatta försöker ge igen eller slå tillbaka.
– Det betyder inte att de är medskyldiga, de är i högsta grad utsatta, men jag tror att det är viktigt att lyfta fram att det finns motstånd.
Våld i nära relation framställs oftast på ett visst, normativt, sätt.
– Det är den vuxna mannen som är nåt slags monster som slår sin fru, de är gifta och har barn, säger Monika Sellgren Karlsson.
Den ”vanliga” bilden gör att många - HBTQI-personer, killar som utsätts och unga - stängs ute. Deras verklighet stämmer inte med det som målas upp eller beskrivs i media.
Våld kan också vara elaka kommentarer eller att din partner river sönder din tröja. Att du isoleras. Tjatsex. Att bli kontrollerad kring vad du äter och dricker. Att tvingas ge bort ditt studiebidrag. Att din partner alltid följer dig på snapkartan eller kräver att få läsa dina chattar.
I forskningen lyfter man fram just det digitala våldet bland unga.
Att lämna
Trots att problemet har varit osynliggjort går det framåt. Exempelvis har Jämställdhetsmyndigheten fått i uppdrag av regeringen att översätta och anpassa åtgärdsprogram för att förebygga våld i ungas nära relationer.
Vad får då någon att till sist lämna relationen, trots att det är så svårt? Monika Sellgren Karlsson har märkt några skäl när hon intervjuat unga.
– I ett par fall började den utsatta bli rädd för sitt liv, ”jag kommer dö eller ta livet av mig”. Sen var det några fall där pojkvännen gav sig på husdjuren och det blev droppen. Intressant nog var det också många där relationen tog slut när partnern var otrogen. Där hade de stått ut med all den här skiten, men det blev för mycket.
Många gånger isoleras den våldsutsatta. Känns det som att förövaren är den enda man har kvar, håller man fast vid den personen som om det gällde livet. Monika Sellgren Karlsson betonar hur viktigt det är att vänner och familj visar att man finns kvar för den utsatta.
– Det kanske inte får personen att lämna på en gång. Men till slut kan den känna att ”jag har fortfarande någonting annat att gå till”.
