Bortglömda bergrum, tunnlar och taktoppar

– Man glömmer tid och rum och det enda man lever i är nuet och ögonblicket. Det är en extremt stark känsla som är svår att sätta ord på, säger Andrew Isaksson.

Han visar foton han har tagit ute på olika platser. I en tunnelbanetunnel syns en maskerad person med en röd lampa i handen. På en annan bild står en kille med ryggen vänd mot kameran, uppe på taket av ett höghus och kollar ner mot marken. På en tredje sitter en tjej på en takås högt över Stockholm med Gröna Lund i bakgrunden, tvärs över vattnet.

Det är känslan uppe på taken Andrew beskriver när han säger att man glömmer tid och rum.

– Tunnlar är speciella på ett annat sätt. Lukterna, ljuden, dina sinnen blir förstärkta. Det är en helt annorlunda känsla i tunnlar än på tak, ibland till och med en mysig stämning.

Urban exploration, eller UE, är ett brett fenomen på det sätt att det finns många olika ställen att intressera sig för. Från tunnlar i städer till ödehus i skogen. Att klättra på taken som Andrew gör kallas rooftopping.

När man tar sig in på områden som är inhägnade, stängda eller låsta gör man sig enligt svensk lag skyldig till olaga intrång. Straffet för olaga intrång är oftast böter, men grovt olaga intrång kan ge fängelse.

De som håller på med UE pratar oftast inte öppet om vad de gör. Både för att det kan vara lagbrott inblandat och för att man inte vill att platserna ska bli välkända och förstöras. Är du nybörjare och frågar på internet efter bra platser att besöka får du oftast svaret: “Ut och leta.”

För Andrew är intresset starkt kopplat till fotografi, som är det han studerar. Det som driver honom mest med utforskandet är att fota det han ser.

– 70 procent är foto och resten är spänningen i att utforska och adrenalinet.

UE som familjeaktivitet

På en lokal pub i norrort i Stockholm, visar Måne Beate Sjödahl bilder från övergivna platser hon har varit på. Till vardags är hon engelsklärare, och när hon berättar om sin hobby är det med lugn, pedagogisk röst.

– Allt är väldigt spännande. Från att man gjort research och tagit reda på var det ligger, till att man faktiskt letar efter det och väl kommer dit.

För två år sen stötte hon och hennes två barn av en slump på ett övergivet hus i skogen, och sen dess har de haft UE som gemensam hobby.

De letar efter byggnader med historia bakom. Förutom att de tycker det är spännande, är det också allmänbildande, och det ligger kultur och historia i det.

Måne är noga med att poängtera att hon inte bryter mot lagen när hon är ute med sina barn. För att inte göra sig skyldiga till olaga intrång stannar de utanför byggnaderna och kollar.

– Det finns väl något spännande i att bryta sig in, det förstår jag också. Men jag tycker det är synd när folk gör det och förstör. Som vuxen ser man på det med lite andra ögon, alltså, det är ju riktigt farligt på vissa ställen!

Att ta sig in på övergivna platser och i tunnlar kan betyda rasrisk, farliga elledningar och körande tåg. 2010 dog en 13-årig pojke i ett ventilationsschakt vid Slussens tunnelbanestation. Wu Yongning, en kinesisk rooftopper, dog 2017. Han föll från ett tak när han skulle göra ett stunt.

Andrew började med UE när han var 14 men blev mer aktiv vid 17-18-årsåldern.

– Jag tycker 18 är en bra ålder att börja. Men sen ska jag inte vara den som bestämmer över andra. Jag går min egna väg och då är det fel att säga till andra att dom inte ska göra det. Men man måste vara medveten om riskerna, säger han.

– Hur vi hittar ställena? Ren kunskap. 

John, som egentligen heter något annat, berättar över telefon att han är grundaren till en grupp som heter UE Sverige. Ett gäng från södra och mellersta Sverige som tillsammans har varit på nästan 4000 platser.

Tillsammans med gruppen har han tagit sig in på anläggningar som har tillhört försvaret. Många av dem är som tidskapslar, det ser ut som att de som jobbat där har gått hem från jobbet på fredagen för länge sen och aldrig kommit tillbaka på måndagen. Favoritstället var ett gigantiskt oljebergrum på 4 våningar. Otroligt stort, större än de hade kunnat tänka sig och med en kemikaliestank som kändes på lång väg.

Trots att de letar spänning och adrenalin beskriver John sin grupp som vanligt folk med vanliga liv och hobbies. Men att det faktum att UE är förbjudet och farligt är en del av charmen.

– Jag tycker det hör till lite grann att det inte bara är att gå rätt in, utan du måste hålla koll lite. Om det inte hade varit förbjudet hade ju situationen varit annorlunda. Men jag tror nog att jag fortfarande hade hållit på med det. Det tror jag definitivt, säger John.

Andrew känner inte heller någon tvekan till att han skulle fortsätta med sin hobby, och har inte gjort det efter farliga situationer eller efter att ha blivit tagen av polisen.

– Ibland torskar man, ibland är man nära döden, det är en del av att ge sig in i den här världen. Dö ska alla göra en dag, men jag skulle hellre dö tidigt än att leva ett tråkigt liv.