“Your kink is not my kink”

Det är soligt ute och vi slår oss ner i Rålambshovsparken mitt emot amfiteatern. David Jatko sticker ut; den svarta, tighta, glansiga gummioverallen reflekterar solen. Han tar fram en termos med kaffe och erbjuder mig kakor, med smak av vit choklad och tranbär.

David är öppet blöjfetischist och lever sedan ett par år tillbaka med sin fetisch i vardagen 24/7. Det är det bästa beslutet han har tagit. Att leva i vardagen med sin fetisch är mer emotionellt än sexuellt förklarar David. Det kan jämföras med att hålla sin partner i handen och ger en må-bra-känsla som får en att känna sig trygg och stark.

– Jag är främst fetischist, så fokuset för sexualiteten är mina fetischer. Jag har aldrig varit dragen till kön, kukar eller bröst och sådant. Men det betyder ju inte att man håller sig för sig själv, jag tycker det är toksexigt med andra män och kvinnor som är klädda i gummi eller har blöja.

Communities

David driver hemsidan Darkside, det största svenska forumet för sexuella minoriteter utanför mainstreamen, med omkring 100 000 medlemmar.

– Det fanns många minoriteter som inte hade någonstans att vara så då blev Darkside till för att bygga ett rum där man kunde vara sig själv.

Några andra som velat skapa ett utrymme är Kent och Tina som driver Club Abzint. Det grundade sig i tankar om en plats där alla sorters människor med alla typer av läggningar var välkomna. De har anordnat tre stora fetischbaler. En fjärde var planerad för våren men blev inställd på grund av det nya coronaviruset. Ur balerna växte klubben som har events runt om i Sverige, nu satta på paus under pandemin.

– För att få gå på våra events så måste man bli medlem och acceptera vår code of conduct. Kan man inte sköta sig så tar vi bort medlemskapet, berättar Kent.

– Det är BDSM, fetisch och allmänt kinky, öppensinnade människor och då är det ju viktigt att man känner sig trygg när man är hos oss, fyller Tina i.

Till skillnad från David lever Tina och Kent inte 24/7 med sina fetischer. De gillar latex och läder men känner även att det beror på stunden och att man inte kan sätta alla preferenser i fack.

– Man kan ju ha så många olika sexualiteter och preferenser, det ena kan ju vara materialfetischen och sen kan det ju vara att jag har en kärlek till dig, säger Tina och tittar upp på Kent.

Samhällets syn på fetischism

Ett stort problem är bristen på öppenhet och de fördomar som gror i det. Fetischism beskrivs ofta utifrån och inte av fetischister själva. När man talar med gruppen är det en väldig bredd i upplevelser. För vissa kan det vara bara sexuellt, medan andra kan tycka att det ger ett välbefinnande och ett lugn.

– Det ju en sexuell preferens eller orientering som handlar om att uppleva känslor och passioner, saker som de flesta upplever. Men skildras det ur en uråldrig psykiatrisk vinkel, vilket det ofta gör, så låter det som att det är något annat, förklarar David.

Han menar att samhället inte ger människor med icke-normativ sexualitet ett sätt att förstå sig själva på. Det gör att många inte är ärliga om sina preferenser. David upplever ofta att människor kommer fram till honom och uttrycker en beundran och en önskan om att också våga.

– Mycket av de samhälleliga problemen med fetischism har att göra med hur samhället målar upp fetischism och hur samhället byggs upp till någonting som exkluderar människor, säger David.

Sjukdomsstämpeln och framtiden

Fram till 2009 fanns det en sjukdomsstämpel för fetischism och först den 18 juni 2018 tog Världshälsoorganisationen WHO bort fetischism från den psykiatriska diagnos­manualen. David var en av de engagerade i processen att ta bort diagnosen i Sverige och minns sista december 2008. På nyårsafton hade han bandage runt huvudet märkt med F65, diagnoskoden för flera olika sexualiteter, varav fetischism hade F65.0. Efter tolvslaget åkte bandaget symboliskt av.

– Man rätar på ryggen lite mer när det offentliga inte säger att ens sätt att vara på är sjukt.

Sedan dess har det inte hänt mycket och David, Tina och Kent tycker att det måste informeras mer. Sättet att tänka kring fetischism ser ungefär likadant ut nu som innan 2009 och David menar att det måste avhandlas rätt i skolböcker och hos skolsköterskor, något han hoppas kan bli verklighet genom RFSU.

– Om man är hos en skolsköterska i mellanstadiet kanske det kan finnas en liten folder där så att man inte känner att man är ensammast i världen eller konstig, förklarar David.

Tina menar att det handlar om respekt för sina medmänniskor.

– Man måste informera och visa att man är vanligt folk, att det här inte är något konstigt. Det är som uttrycket: Your kink is not my kink but your kink is okey. Även om jag inte förstår din grej så kan jag fortfarande respektera den, säger Tina.