Gustaf Rindestål, 24, visste inte vad han ville göra när han tog studenten, och var tvungen att prova sig fram.
Resa i Asien, jobb, nya städer, skolor och utbildningar.
Nu driver han ett eget youtube-projekt och känner att saker börjar falla på plats.
- ..så du väljer en synth här. Sedan trycker du bara på rec..
*bip bip bip bip*
- ..och börjar spela.
Vi sitter i en studentlägenhet i Kalmar. Gustaf håller på att spela in en låt till sitt nya youtube-projekt - Composer Gustaf Rindestål. Han gör musik till korta videoklipp, som han sedan reagerar till.
Gustaf pluggar till medieentreprenör på Linnéuniversitet, men ägnar varje ledig stund åt sitt nya projekt.
- Jag har gjort så mycket konstiga saker de senaste åren. Nu har jag bestämt mig för att fokusera på det jag vill göra.
Han öppnar upp en snusdosa som ligger på skrivbordet.
- Vill du ha en?
- Nej, det är lugnt.
Han lägger en portion i munnen.
- Jag har faktiskt börjat ställa klockan en timme tidigare varje morgon, bara för att få mer tid till att göra musik.
Gustaf tog studenten från Berzeliusskolan i Linköping, 2014. Han hade gått teknikprogrammet med inriktning webbprogrammering och kände sig peppad på att fortsätta med programmeringen. Till hösten väntade datateknik på Linköpings universitet.
- Det var roligt i början. Jag och två klasskompisar skulle starta ett techbolag vid sidan av plugget. Blue Rabbit - det skulle bli som Blocket fast för tjänster typ.
Men redan på höstterminen började motivationen dala.
- Min flickvän, som jag hade varit tillsammans med genom typ hela gymnasiet, gjorde slut. Jag blev ganska deppig och hamnade i någon slags identitetskris.
- Jag minns att jag satt på ett seminarium - det måste varit efter juluppehållet någon gång - och kollade mig omkring och såg de andra killarna i klassen som satt vid sina datorer. Helt plötsligt kände jag typ “vad fan gör JAG här?”.
Gustaf hoppade av efter första året. Sedan dess har han varit ute och rest, jobbat och pluggat olika utbildningar.
- Under ett par år visste jag egentligen inte alls vart jag var på väg, eller vad jag höll på med. Jag bara testade mig fram, liksom.
Tre månader i Asien, teaterkurser, jobb på Actic (först som receptionist, sedan som gruppträningsinstruktör), en retorikkurs, youtube-projekt, medieutbildningar.
Han skrattar till när han tänker tillbaka.
- Det har varit en ganska oklar tid.
- Men jag har haft väldigt kul också, och träffat många roliga människor.
Han plockar upp telefonen och visar några bilder från sin resa.
- Det är nog det som ställt till det lite för mig. Alla människor jag träffat - på resor, på jobb, i alla nya klasser. Det har varit så inspirerande. Jag har tappat bort mig själv lite i det, tror jag.
Min känsla är att många skulle känna igen sig i det Gustaf berättar. Jag ringer upp psykologen William Smedberg, för att fråga vad han tror det kan bero på.
- Det finns tyvärr ingen forskning på just det, men visst är det vanligt att känna sig vilsen efter studenten.
William berättar att han tror att mycket av förvirringen kan bero på att man saknar det man vant sig vid i skolan.
- Skolan ger oss en social gemenskap. Kompisar och lärare som ger oss bekräftelse. Det är viktiga saker för att vi ska känna att det vi gör är meningsfullt.
- Det är också viktigt att vi förstår varför vi gör saker. I skolan är det tydligt - vi gör uppgifter för att lära oss. När vi slutar skolan och står på egna ben - och plötsligt måste välja själva - blir det mer otydligt. “Vad ska jag göra nu - och varför?”
Tillbaka till Gustafs lägenhet.
Rummet är litet. Bara 24 kvadratmeter. Förutom datorn, som står på skrivbordet under fönstret rakt fram, finns en säng i ena hörnet och en kokvrå i andra. Där sängen slutar står en stor lampa och ett kamerastativ med en kamera på, vinklad mot ett vitt skynke (kanske ett lakan?) som hänger ner längs väggen. I övrigt känns det avskalat. Vitt och fräscht. Inga tavlor, förutom en jättestor våg som hänger över sängen.
- Jag har inte bott här så länge.
Gustaf monterar upp ett stativ som han fäster en mikrofon på.
- Och förmodligen måste jag flytta i sommar igen, så jag har liksom inte orkat göra i ordning så mycket.
Han går bort mot det vita skynket och ställer mikrofonen bredvid kamerastativet.
- I alla fall. När jag har gjort klart musiken sätter jag mig här, och filmar mig själv när jag reagerar till den.
Gustaf tittar in i kameran och låtsas agera som om det vore inspelning.
- Men okej, så let’s do this.
Gustaf reser sig upp och går bort till datorn.
- Jag tänker att känslan på den här låten ska bli lite.. relaxed.
Han sätter sig till rätta på skrivbordsstolen. Precis när han ska börja spela stoppar han sig själv.
- Vet du..
Han tittar på mig med ett snett leende.
- Det här kommer låta jävligt lökigt, men det känns som jag börjar hitta mig själv.
..
- Jag vill inte göra något annat för resten av mitt liv.
Han vänder sig mot sitt keyboard igen och trycker ner ett ackord. Ett svep av mjuka toner smyger sig ut från högtalarna och fyller lägenheten med en drömlik atmosfär.
