– Ska vi sätta oss och prata här inne eller ska vi gå ut? Frågar Tara mig.

– Ute, kanske?

– Ja tack, säger hon och börjar snabbt gå mot utgången.

Vi går ut i det starka solljuset som ligger överallt på Kulturamas skolgård i Södra Hammarbyhamnen i Stockholm. Det sitter redan massa Kulturama-elever på bänkarna med ansiktena riktade mot solen, i hopp om att få lite solbränna. Jag och Tara sätter oss på den enda lediga bänken. När jag träffar Tara, 19 år och bosatt i Stockholm, är hennes schema redan fullspäckat. Inte nog med att hon redan studerar teaterprogrammet på Kulturamas gymnasium, utanför skolan är hon också med i ett teaterprojekt som kommer ha premiär i maj.

Det här projektet ni jobbar på, berätta mer!

– Vi är en ensemble av femton tjejer, alla ungdomar, och vi jobbar med "devising theatre". Devising theatre innebär att man inte har ett riktigt manus till pjäsen, utan att man jobbar kring ett ord, vilket var det vi gjorde här. För den här pjäsen arbetar vi kring ordet "territorium". Och eftersom att vi är kvinnor så ville vi jobba ganska mycket kring könsroller och hur samhället ser ut. Den handlar inte om något rent konkret, man skulle kunna säga att den handlar om spelreglerna. Att samhället är ett spel, att livet är ett spel. Det är scener från en redovisning, scener från en fest, egentligen vanliga grejer men annorlunda också

Pjäsen, som visas i åtta föreställningar i Stockholmsområdet, är i princip slutsåld. Enligt Tara själv känns det fantastiskt, eftersom det till en början var otänkbart att den skulle sälja så mycket. Men det är en välkommen överraskning.

– Det vi vill visa är att det inte är hållbart, det vi håller på med gällande denna press på oss ungdomar hela tiden. Majoriteten av mina vänner är sjukt utbrända, majoriteten av alla jag känner är det oavsett ålder. Är du över 15 så är halva ditt liv i en vägg. Därför blir det här så viktigt.

Varifrån fick ni idén till handlingen?

– Det vi gjorde var att vi tog en enorm pappersrulle och slängde ut den på ett golv. Sen fick alla i ensemblen ta pennor och skriva på pappret, skriva ner grejer som de kopplar till ordet "territorium" medan vi satte på feministisk musik i högtalaren.

Är mycket i pjäsen hämtat från era egna erfarenheter?

– Allt i pjäsen är hämtat från egna erfarenheter. Liksom att vi vill ha en scen från skolan, hur känns skolan för oss? Alla de här abstrakta grejerna kommer från hur vi uppfattar saker och ting. Kraven är högre idag än de brukade vara.

På tal om feminism, du nämnde att ni bara är kvinnor i ensemblen. Jag antar att det var ett medvetet val?

– Ja, precis. Vi ville prova att jobba separatistiskt, alltså att hålla killar och tjejer åtskilda. Vi ville uttrycka kvinnors kamp som den ser ut idag. Och att jämställdhet är viktigt för alla

Feminism är ett viktigt ämne inom teatern. Under #metoo, rörelsen då flera kvinnor runtom i världen protesterade mot sexuella övergrepp, hade teatern en egen del av den rörelsen som heter #tystnadtagning. Under #tystnadtagning samlades hundratals skådespelerskor för att berätta om sexismen de varit med om i sitt arbete.

– Inom teatern syns killar mycket mer. Det finns färre killar inom teatern, så de får större roller. Medan tjejerna måste kämpa sig fram. Om vi stänger dörren för dem så kanske de tänker "oj, här finns ett ställe där vi inte får gå in". Teater har funnits i 2500 år, men kvinnor blev insläppta för bara 200 år sen. Och det är fel, för vi är bra på det här!

Nästan alla stora teatrar i Sverige har scener tillägnade ungdomar. Och Regeringens budget till ungdomsteatern har blivit dubbelt så stor sen förra året, ett bevis på att man vill få in fler ungdomar i teaterns värld. Pjäsen som Tara är med i kommer även spelas i flera förorter till Stockholm, förhoppningen är att alla möjliga sorters människor kommer att se pjäsens olika teman, såsom våld och orimliga krav på unga kvinnor. Att publiken kan relatera, och börja diskutera.

– Teatern är verkligen i ditt ansikte, du kan höra skådespelaren andas om du lyssnar tillräckligt noga, och man kan visa problematik i samhället i ett kreativt sammanhang. Teater har ju alltid varit folkets konstform! När man började spela teater så spelade man utomhus inför folkmassor. Och jag tror det är vad vi måste göra, ge tillbaka teatern till folket! För nu är den instängd. Vi måste ta tillbaka den till parker, till skolbänkar, och visa att man kan förändra samhället genom den.

Vad innebär teater för dig?

– Det är så himla viktigt. Utan scenkonst, utan kultur finns det ingenting. Om vi inte hade haft kultur skulle man inte ens kunna sitta på en stol, för att möbeldesign också är kultur. Och i scenkonsten, man får så mycket adrenalin av att stå på scen. Det kreativa är så himla viktigt, och det ger så mycket mer än det tar.