Våren har inte varit vad någon av oss föreställt oss. Samtidigt som somliga av oss är besvikna över att behöva arbeta eller studera hemifrån, har andra blivit påverkade i betydligt större omfattning. Studenterna som valde att åka på utbytestermin denna vår hade knappast kunnat förutse hur perioden skulle komma att utvecklas.
Coronautbrottet har på olika sätt präglat situationen och helt vänt upp ner på upplevelserna för studenterna som åkt. Läget har pratat med två ekonomistudenter på Stockholms Universitet som varit iväg nu i vår men som till slut valt att avbryta sina vistelser och istället åkt hem.
Ulrika Ohlson är hemkommen från sitt utbyte i New York, där hon studerat på Baruch College. Hon åkte den 21 januari och var borta i exakt två månader. Ulrika sitter av säkerhetsskäl fortfarande praktiskt taget i karantän, då hon hyrt ut sin lägenhet innan hon åkte och därför bor hos sina föräldrar som tillhör riskgruppen. Vi bestämmer oss för att hålla intervjun via Zoom.
– I början av februari minns jag att vi började prata mer om Corona, det spekulerades mer om hur allvarligt det skulle kunna komma att bli, men att vi fortfarande tänkte att ”det kommer inte att bli en grej här”. I början av mars tog det fart på allvar i New York, i samband med det började också både jag och min roommate må dåligt. Vi skrämde upp varandra lite, så då började man väl fundera på om man det var värt risken att stanna kvar eller inte. Jag vart också rädd för att vi skulle bli tvingade att åka hem, men det blev vi inte.
Strax därefter stängde USA gränserna, Ulrika menar att för henne blev det en tydlig vändpunkt.
– Saken med New York är att staden är så livfull och häftig i vanliga fall, men från ingenstans så vände det helt. Alla var så himla trevliga och några dagar senare var den känslan som bortblåst. Staden kändes inte heller lika trygg längre. Jag velade många gånger fram och tillbaka men åkte till slut hem den 21 mars, det är såklart också så att man inte vet när man kommer hem om man chansar på att stanna kvar, så som situationen var.
Via Zoom når jag också Karl Thyman, även han befinner sig hos sina föräldrar, där han tillfälligt bor sedan han kommit hem långt tidigare än planerat från sitt utbyte i Innsbruck, Österrike. Karl åkte ner till Österrike den 20 februari då terminsstarten där ligger senare än här hemma, men åkte hem igen bara en månad senare, den 22 mars, efter en omtumlande period som inte blev vad han hade hoppats på.
– Jag åkte först ner med familjen och åkte skidor några dagar. Den 25 februari kom jag till Innsbruck, studierna började inte förrän den 10 mars men vi studenter hade några introduktionsveckor innan dess. Det var två bekräftade sjukdomsfall i Innsbruck när jag kom dit, det var veckan innan spridningen på allvar tagit fart där, men med tanke på spridningen i norra Italien vid tillfället så kändes det som att det hängde lite i luften.
Två veckor senare, när terminen började hade situationen förändrats. Karl var tvungen att sätta sig i karantän samma dag som studierna upptogs, den 10 mars. Kombinationen av att tvingas spendera sina första veckor på utbytet i karantän samtidigt som situationen förvärrades menar Karl var anledning till att han började fundera på att åka hem.
– Jag minns hur jag tänkte att situationen bara blir sämre och sämre, får jag chansen att åka hem så tar jag den. Jag pratade med en koordinator på universitet i Innsbruck som rekommenderade mig att vänta med att åka, men den 22 mars efter tolv dagar i karantän, åkte jag hem.
Båda fortsätter studera hemifrån - på distans mot sina utbytesorter
Ulrika och Karl vittnar båda om att kommunikationen med Stockholms Universitet varit bristfällig.
- När vi var där så var det alltid vi som fick kontakta SU för att få några svar, man kan tycka att vi borde kunnat få mer stöd och information vad gäller vilka alternativ vi hade. Jag hade tillexempel en kompis på utbyte i Mexiko nu samtidigt, som genom ett försäkringsbolag SU samarbetade med fick resan hem betald, det var ett alternativ jag inte fick någon information om, säger Ulrika.
Karl nyttjade samma stöd för att få hemresan betald, men även han menar på att kommunikationen med SU var marginell.
- Jag kontaktade utrikeskoordinatorn på SU när jag hade bestämt mig för att åka hem.
Åter hemma i Stockholm fortsätter både Ulrika och Karl att studera på distans mot sina respektive utbytesorter.
- Två av de kurser jag planerat att läsa i Innsbruck var redan på distans, så för min del gör det inte så stor skillnad, säger Karl.
- Jag skriver tentor från midnatt till halv två på natten, men det funkar, säger Ulrika.
