Fredagen den 27 maj håller musikscenen Fasching sin första konsert i serien Stockholm Jazz Streams. Det är inte pandemins första livestreamade konsert – definitivt inte den sista – men den är värd att uppehålla sig vid av andra anledningar. Den sänds nämligen direkt från Faschings livescen, framför en tom publik och en kamera.
Själva livesändningen börjar 19:45, en kvart innan utsatt tid. Kameran visar en tom scen. Lite brus och två låga röster hörs i bakgrunden. Efter en stunds händelselöshet går initiativtagaren och gitarristen Pål Nyberg upp på scen och välkomnar publiken. Klockan är 20.00, prick.
– Hoppas vi har tekniken med oss ikväll. Det är i alla fall det jag är mest nervös över, säger han.
Sedan vänder han blicken mot bandet utanför kamerans synfält.
– Välkommen upp på scen, Amanda Ginsburg!
En påtaglig tystnad följer Amanda Ginsburg och hennes band med upp på scen. En sån där tystnad som man inte är van vid. Som känns fel på något sätt.
– I tanken hade jag förberett mig på att det inte skulle vara några applåder men när tystnaden väl dök upp så var det värre än jag tänkt mig, säger hon.
Den stora utjämnaren
Den genomsnittliga livestreamade konserten håller dock inte hus på en scen, utan hemma. I ett vardagsrum eller i ett sovrum.
Tobias Bryngel är 21 år gammal och hans band Turturduvorna höll sin första hemma-konsert lördagen den sjätte maj. Från sovrummet, med synt, gitarr och sång, sände de live på Facebook och Instagram i 53 minuter och 50 sekunder.
– Man vet ju från början att det finns begränsningar – man måste gå in med den inställningen. Men det är bara att gilla läget. Och man vänjer sig vid allt det andra, tystnaden och så, efter ett tag, säger han.
Går det att skapa en riktig koppling till streampubliken?
– Det är ändå en konsert och man får tänka på det som en konsert. Folk kommenterar och man kan se hur många som är inne och kollar. Och på något sätt känns det ändå som att vara på scen och möta en publik.
En snabb googlesökning på konserter hemifrån producerar en lång och namnkunnig lista. John Legend, Chris Martin, James Blake – Turturduvorna. Alla håller hemmakonserter under samma förutsättningar. Också superstjärnorna fumlar med tekniken, eller placeringen av telefonen. I avsaknaden av den professionella miljön kommer publiken på sätt och vis närmre artisten.
– Det är det som är speciellt med de här spelningarna. Det blir mer intimt än en vanlig konsert. Man kan liksom sitta i James Blakes sovrum, medan han håller en konsert för en, säger Tobias Bryngel.
Samtidigt beskriver han det som att det blir en barriär mellan lyssnaren och artisten. Det är svårare att kommunicera fullt ut i en livestreamad konsert. Svårare att skapa ett verkligt band till publiken.
– Det är lite som en blandning av en livekonsert och en youtubevideo, säger han.
Tror du att streamade konserterna kommer ha någon plats i livemusiken i framtiden?
– Ja. Det är ju något nytt. I alla fall att det görs i den här utsträckningen. Jag skulle kunna tänka mig att artister kommer ha både livestreamade och vanliga konserter i framtiden. Kanske kan man ha sådana här konserter när man inte behöver arra så mycket, där det inte är lika mycket jobb. Jag hoppas att det kommer vara kvar – för det är en kul grej, säger Tobias Bryngel.
Men Amanda Ginsburg är mer reserverad. Hon tror att de livestreamade konserterna riskerar att tappa sin betydelse när allt blir som vanligt.
– De flesta musiker och artister idag tjänar inte särskilt mycket på att sälja album utan det är live som en kan få igen det en lagt ut. Jag tror branschen gärna går ifrån detta med livestream så fort det är möjligt, även om det är fullt tänkbart att fler skulle kunna erbjuda filmade versioner av sina konserter kanske. I slutändan kan en kameralins inte ersätta att se varandra öga mot öga, att kunna reagera direkt på varandra så som att skratta, gråta eller kramas.
På vilket sätt skiljer sig upplevelsen?
– Den största skillnaden är den energin som saknas när en publik inte finns där på plats. En får så mycket från publiken när en spelar live och det påverkar oss som band. Det händer ju olika saker musikaliskt när vi gör en studioinspelning jämfört med när vi står på en scen och spelar samma låt, säger hon.
Tysta applåder
Efter Pål Nybergs korta introduktion på Fasching går Amanda Ginsburg och hennes band upp på scenen och börjar direkt i en låt, Flykten från vardagen. Sedan byter hon till mellansnacksmikrofonen. Den utan reverb.
– Tystnad, upplever vi nu. Och ni med kanske. Normalt skulle jag kanske fråga: hur har ni det? Så… det gör jag nu. Hur har ni det?
Folk svarar i kommentarsfältet, men i lokalen hörs ingenting. När konserten är över och Amanda och hennes band ställer sig på rad och artistbugar, två gånger, är det framför en stor tystnad. Lite statiskt brus i bakgrunden.
När de går av scenen står instrumenten kvar som i ett stumt stilleben. Inga applåder, inget folkmyller. Men i kommentarsfältet trillar det in uppmuntrande emojis och glada kommentarer.
”Tack för en riktigt fin konsert!! Da capo!”, ropar Facebookpubliken.
