MacAllan, kallar sig mannen med det charmiga leendet, med skjortärmarna uppvikta, sittandes med sin gitarr i handen och tillsynes ensamma mikrofonstativ. Greenscreenen i bakgrunden illustrerar den typiskt brittiska barmiljön slående väl. Det är svårt att begripa att man sitter framför datorn hemma i soffan, och inte på första parkett med en öl i handen när Allan Johansson, som han egentligen heter, tar till orda och inlevelsefullt börjar sjunga knock, knock, knockin' on heaven's door.
– Väldigt god, dyr och uppskattad, precis som jag är på en fest, svarar Allan och skrattar, när han får frågan om smeknamnet.
– Alla kallar mig MacAllan, ett smeknamn mina vänner myntade, som helt enkelt har fastnat. Jag har varit heltidsmusiker i tre år nu, men har spelat musik i hela mitt liv. Jag har spelat på allt från privata företagsevenemang och after ski-pubar till lugna musikstunder på pensionärsboenden. Det har också gett mig möjligheten att möta alla typer av människor, jag får ta del av alla typer av känslor, både glädje och sorg. För mig är publikkontakten och dialogen väldigt viktig, det är vad som till stor del driver mig och vad som får mig att fortsätta.
Allan började med sitt nya koncept, sina livespelningar på Facebook, i början av april. Minst en gång i veckan spelar han, det är önskemusik från tittarna och egengjorda musikquiz som gäller.
– Min tanke framåt är att spela varje fredag, klockan åtta. Jag kör då först ett musikquiz som tar ungefär en halvtimme, sedan kör jag en timme till med önskemusik. Jag har en väldigt bred repertoar, så jag tror jag har något för alla. Det är väldigt blandad musik, men kanske inte fullt så mycket av det absolut senaste, istället mer klassiska låtar.
Behövde hitta ett nytt sätt att synas på
Idén kom efter att ha sett andra komma med liknande lösningar. När avbokningarna kom och schemat var tomt bestämde sig Allan för att utmana sig själv genom att testa detta, för honom helt outforskade, sätt att visa upp sig och dela med sig genom.
– Jag behövde hitta en ny väg, jag vill inte bara sitta och rulla tummarna, jag vill att människor ska få ta del av det jag gör. Jag kände att det var viktigt för mig att hitta ett sätt att synas på, så att jag någonstans inte glöms bort när detta är över. Jag köpte en webbkamera och satte mig in i hur det fungerade. Det kändes onaturligt i början, att spela och fokusera enbart mot en kamera i rummet. Det känns väldigt konstigt att inte ha någon publikkontakt när jag spelar, det är nästan surrealistiskt på något sätt. Jag tycker det är svårare att på riktigt kicka igång och känna den där riktiga känslan, men det blir bättre och bättre.
Privata distansspelningar
Responsen har varit väldigt god. Upp till 1500 personer lyssnar på Facebookspelningarna och kommentarsfälten kryllar inte bara utav låtönskningar utan också mycket support och beröm.
– Det är väldigt kul att se vad som skrivs, än så länge har allt varit väldigt positivt. Det är härligt att känna av lite kommunikation med publiken, även om det inte är på samma sätt som jag är van vid.
Det har i sin tur gett Allan en ny idé.
– Jag planerar att börja anordna privata spelningar på distans. Tanken är att göra detta via Youtube, det blir då någonstans en mellanväg, man kan sätta upp mig på TV:n eller liknande och sen kan man få välja musik i förväg utifrån min repertoar. Jag kan även tack vare min greenscreen erbjuda olika bakgrunder som passar. Jag hoppas och tror att det är någonting som skulle kunna passa väldigt många.
