Höga stön, vikter som släpps på marken med en duns och hårda klappningar på ryggen. Många tjejer vittnar om samma sak: en mansdominerad kultur på gymmet som får dem att känna sig otrygga. Därför finns det runt om i Sverige avdelningar på gym där endast tjejer får träna såväl som renodlade tjejgym. Men behövs det verkligen?
Slängkyssar och smygfilmande
En kväll när Helen Ameen, 20, kommer till gymmet står en man utanför byggnaden. När Helen hänger av sig sin jacka och sätter på sig sina gympaskor ser hon att mannen står utanför fönstret. Han kastar slängkyssar och gör tummen upp åt henne.
Helen går vidare in i gymmet och hoppar upp på löpbandet. Då dyker mannen upp utanför fönstret framför henne, med en annan man. De fortsätter med slängkyssarna och gestikulerar med handen att hon ska komma ut. Sedan tar mannen upp sin mobil och filmar Helen.
Männen förföljer Helen och filmar henne utanför fönstret.
Foto: Helen Ameen
– Jag fick panik och filmade honom tillbaka, berättar Helen. Sedan sprang jag in på toaletten och gömde mig.
Helen stannar där i en timme. Hon skakar, rädd att männen ska vänta på henne. Till slut samlar hon ihop tillräckligt med mod för att lämna gymmet. Männen har gått.
Efter händelsen har Helen inte vågat gå tillbaka till samma anläggning utan nu går hon till en annan anläggning i stan med en kompis. Hon håller sig gärna till tjejdelen av gymmet, som finns på gymkedjans alla anläggningar. Men Helen försöker utmana sig själv att våga gymma utanför tjejdelen.
– Jag vill få tillbaka mitt självförtroende och inte låta sådana män vinna, säger hon.
Helen tycker inte heller att tjejdelen har samma standard. Hon berättar att det är färre maskiner, sämre redskap och lättare vikter. Dessutom är nästan alla maskiner till för ben och rumpa.
– De som har byggt tjejdelen verkar tro att tjejer kommer till gymmet bara för att få den perfekta rumpan, förklarar Helen.
Tjejgym behöver rustas upp
Emmie Sandberg, 19, tränar också på ett gym med tjejdel. Hon rör sig däremot mest på den vanliga delen av gymmet, ganska motvilligt. Hon vill egentligen hålla sig till tjejdelen, men tycker att utbudet är dåligt. Hon berättar att om hon vill träna överdelen av kroppen eller använda sig av en stång, då måste hon trängas med killarna.
Emmie berättar att det jobbigaste på gymmet är att bli förföljd. Det menar hon händer ofta. Att hon rör sig mellan stationerna och att killar följer efter henne. Hon berättar också att många hänger på gymmet utan att träna. Att de bara sitter och kollar på.
Emmie tycker att tjejgym behövs men vill se förbättring.
– Jag tycker att tjejgym behöver rustas upp för så som det är just nu kommer dem inte till användning, säger hon.
Sveriges största tjejgym
Camilla Dymling, VD och grundare av Rosa skrot.
Foto: Mathilda Nilsson
Camilla Dymling är VD och grundare av Rosa skrot, Sveriges största tjejgym. De identifierar sig inte med det stereotypiska tjejgymmet.
– Vi tycker att många gym som har tjejdelar gör en otjänst. Tjejer får aldrig den stora delen utan de göms i tråkiga, smutsiga rum utan fönster, säger Camilla.
Camilla anser att tjejer förväntas passa in i en mall som de inte har lust att passa in i. Hon tycker att mycket saknas på vanliga gym. För henne känns det tydligt att män har planerat och inrett dem. Därför valde hon att öppna ett gym för bara tjejer.
– Vi vill erbjuda en atmosfär som inte är techno-musiken och skinnsoffan, säger Camilla och skrattar.
För att få träna på Rosa skrot måste du ha fyllt 15 år och ha ett kvinnligt personnummer. Alla som genomgått könsbyte är välkomna men vissa transpersoner blir utestängda. De har valt att sätta åldersgränsen vid 15 då unga tjejer kan ha fel intentioner till varför de tränar.
– Vi försöker vara en motpol till träningshets. Vi är noggranna med att aldrig kommentera kroppen i annat än dess funktion. Den är stark och smidig. Inte smal eller tjock, säger Camilla.
Väggarna på Rosa skrot är prydda med konst.
Foto: Mathilda Nilsson
Många tränar på tjejgym av religiösa anledningar. I ett rum med bara kvinnor kan de träna utan slöja och heltäckande kläder. Rosa skrot har som värdegrund att alla ska kunna vara där men de vill inte gömma sig. De har fönster ut mot gatan så om man vill träna och ta av sig kan man få hjälp med att bära in vikter till ett annat rum.
Utrustningen kritiseras på många tjejgym. Det vittnar Helen och Emmie om. Men Camilla poängterar att det inte gäller dem. Visst är det så att färre tjejer lyfter de tunga vikterna, men den som önskar tyngre ska få det.
– Vi är som ett helt vanligt gym. Fast för tjejer.
Precis som namnet är inredningen rosa. Det är Camillas favoritfärg.
Foto: Mathilda Nilsson
Tijana Popovic, 19, har testat många gym. Nu har hon hittat Rosa skrot.
– Jag känner mig mycket friare här, berättar hon.
Tijana förklarar att hon tidigare varit obekväm på gymmet.
– Min kompis brukade alltid ha skitsnygga träningskläder på sig men jag blev obekväm bara jag hade en kort tröja och tights. Jag tänkte: nu kommer alla stirra på mig när jag gör squats.
Tijana har funderat på den rosa och “tjejiga” inredningen. Hon förstår inte vad det har med träning att göra. Camilla förklarar att det handlar om att ta tillbaka och äga det typiskt “tjejiga”.
Tijana förklarar trots allt att hon aldrig känt sig så bekväm på ett gym förut och hon tycker att det är tråkigt att man känner så.
Inte en lösning på problemet
Camilla vill belysa att lösningen på problemet inte är tjejgym. Hon vill att Rosa skrot ska ses som en nisch i gymvärlden; en fristad, inte ett gömställe.
– Problemet är i min mening samhällsgrunden, säger Camilla.
Helen tänker i samma bana som Camilla.
– Jag tror att killar känner att de kan bete sig hur som helst på gymmet för att samhället låter killar bete sig hur som helst.
