I den enorma gaminglokalen på Odengatan lyser några få lampor i taket. De starka dataskärmarna ger ifrån sig ett kallt, blått ljus som lyser upp människornas sammanbitna ansikten. Överallt blinkar headsets och tangentbord långsamt. Någon svär från ena hörnet av lokalen. I andra hörnet hör jag någon som skrattar högt. Den unkna doften av människor i en stängd lokal är överväldigande. Över den ligger den söta doften av energidrycker som en klibbig dimma.
Mirelle Lund, 16, har druckit upp sin femte energidryck. Det var extrapris så hon köpte åtta inför kvällen. Hon räcker fram en till Victoria Willén, 16, som sitter till vänster om henne. ”Jag börjar typ bli yr, du får ta den här.”
De sitter på datorerna bredvid varandra och spelar Overwatch, ett färgglatt firstpersonshooterspel.
- Det var gratis för tjejer att spela, så då passade vi på. Plus att det är skönt att sitta bland andra tjejer, annars är det mest killar som spelar, säger Victoria.
- Mmm, verkligen, mumlar Mirelle med blicken fäst på skärmen.
Det är Girls Night Online. Tjejer, icke-binära och transpersoner får spela gratis på gamingcentret Inferno Online i Stockholm. Det var Melika Zachariae, 32, som tog initativet till spelkvällen för tre år sedan.
- Jag var självisk och ville ha tjejkompisar. Jag hade bara killkompisar som spelade och gaming är en stor del av mitt liv. Det är kul att få skapa gemenskap, lära känna nya människor och bara ha kul. Det är roligt att det blev uppskattat för något som jag egentligen gjorde av själviska skäl. Och tjejerna uppskattar det verkligen. Eller de kommer ju hit i alla fall, skrattar hon.
Mirelle och Victoria kom dit tillsammans. Trots att de hade gått i samma klass i över ett år tog det ett tag innan de hittade sitt gemensamma spelintresse.
- Första gången vi sov över spelade vi the Sims i flera dagar. Sen har vi spelat alla möjliga spel, även single-playerspel. Då har en av oss musen och den andra har tangenterna. Ska man göra val diskuterar vi tillsammans, säger Victoria.
Medan vi pratar har de vinklat sina headsets så att hörlurarna bara täcker ena örat. På ena sidan hör de mig som sitter bredvid, på det andra örat hör de sina kompisar som sitter i England och Australien.
- Det är så häftigt att lära känna en massa människor från hela världen. Några av våra bästa vänner har vi aldrig träffat på riktigt, säger Mirelle.
- Det spelar ingen roll om det är killar eller tjejer som jag blir kompis med, gillar jag dem så gillar jag dem liksom. Det är inte jätteviktigt för mig men det är klart att det är kul att träffa tjejer som spelar. Vi känner knappt några tjejer i riktiga livet som spelar, säger Victoria.
I ett annat hörn av lokalen, långt bort från Overwatchs starka neonfärger sitter Rebecka Wahlin, 19, helt stilla. Hon spelar Thief, ett spel som går ut på att ta sig vidare så obemärkt som möjligt. Rebeckas fingrar smyger över tangentbordet. Spelets dämpade färger sänker hennes hörn i mörker.
- Jag brukar spela för att komma bort från världen lite, och bara låta tiden gå.
-Mina kompisar gillar inte att spela, så jag spelar mest med min pojkvän. Jag tror att många tjejer tänker att tv-spel är väldigt våldsamma och att många karaktärer är obehagliga. Men man tänker inte alltid på att det finns många andra sorters spel också.
Även Victoria och Mirelle har tänkt på hur kvinnliga karaktärer ser ut i spel.
- Det som är schysst med Overwatch är karaktärerna och hur de kvinnliga karaktärerna är porträtterade. Mei är lite knubbig, Tracer är lesbisk, och de kommer från olika ställen i världen, säger Victoria.
- Ja, och i många spel är tjejerna halvnakna och väldigt obehagliga. Det känns inte jättekul att spela något sånt, fortsätter Mirelle.
Medan de spelar och jag ställer frågorna tar det ett tag innan de svarar. Men när de får frågan om vad det värsta med att gamea är svarar Victoria blixtsnabbt.
- Absolut sexismen. Vi får ofta höra ”ni kan inte spela” eller ”nu är det en tjej på teamet, nu kommer vi förlora.” Det är frustrerande, särskilt när man vet att det inte ens stämmer. Jag brukar mest bli tyst, vilket inte är så bra i ett spel där det är väldigt viktigt att kommunicera. Men jag pallar inte käfta emot. Om de är för jobbiga anmäler jag dem oftast.
Precis efter att hon har avslutat meningen dödar hon en på motståndarlaget och skrattar till.
-Eller så bara motbevisar jag dem. Det hjälper ibland.
