I källaren under ett flerbostadshus i Farsta utanför Stockholm ligger tatueringsstudion Bleccatattoos. Becca Lindbergh som driver studion är trots sin unga ålder redan en rutinerad tatuerare med sju års erfarenhet i branschen.
Första gången Becca fick höra talas om tatuering var hon sju år. Året var 2005 och tv-programmet Miami Ink hade precis börjat sändas i Sverige.
– Jag tyckte att det var det coolaste som fanns. De ritade på kroppar och fick dessutom betalt. Jag frågade mamma hur jag kunde bli som de och hon förklarade att om jag ville bli tatuerare behövde jag först lära mig rita, säger Becca.
Den enda kvinnan som var med i tv-programmet var tatueraren Kat von D och hon blev automatiskt Beccas förebild.
– Jag ville göra som hon. Hennes stil var realism, så jag tog vårt fotoalbum och började rita av och kalkera.
För att bli tatuerare måste man först arbeta som lärling. Becca var bara 16 år när hon fick sin lärlingsplats. Hon gick på gymnasiet på vardagarna och tillbringade helgerna i tatueringsstudion.
Det var tufft. Som lärling får man ingen lön och man har heller inga egna kunder. Becca fick istället lära sig hygienrutiner, att sköta mejlkontakt med kunder och fortsatte att öva på att rita.
Under sin tid som lärling märkte Becca av studions hierarki, och hennes egna, underlägsna position. I början blev hon utsatt för både sexism och trakasserier.
– Jag blev kallad ”mamacita”, ”mami” och ”babe”. Man kände sig inte direkt respekterad.
Idag är situationen mycket bättre. Becca tror att det beror på att hon är mer etablerad i tatueringsbranschen.
– Nu har jag min egen studio och är min egen chef. Innan tänkte jag att om jag vill vara lärling får jag stå ut med det här. Nu kan ingen ge mig sparken så jag riskerar inget på att säga ifrån. Om någon är respektlös mot mig har jag nu en annan möjlighet att reagera.