Under en tid verkade Andrew Tate stå i centrum för alla hyllningar och hat på sociala medier. Men vad tycker egentligen killarna som växt upp i ljuset av honom? Läget har pratat med några av Stockholms ungdomar om deras åsikter och upplevelser.
– När jag gick i åttan var jag målgruppen för sådana videor. Det var kul, någonting nytt, men ingenting man tog på allvar, säger Simon Gunnerbeck Anell, 15.
I ett klassrum på Enskilda Gymnasiet i Stockholm sitter han och två andra niondeklassare. Ämnet i fråga är Andrew Tate och manosfär-kulturen, fenomen som fått mycket uppmärksamhet i media och som killarna tycker olika om.
Den före detta kickboxaren Andrew Tate som för ett par år sedan blev den kändaste mannen på internet fick under en tid väldigt mycket uppmärksamhet i media, särskilt på sociala medier och bland unga, för sin karismatiska utstrålning och kontroversiella uttryck som har tolkats som kvinnofientliga.
Sedan en tid tillbaka är han fast i Rumänien och inväntar rättegång för brott som våldtäkt och människohandel. Hans inflytande håller sig dock kvar hos vissa, främst unga killar.
Simon menar att några av hans vänner tog det på för stort allvar, och att det har påverkat relationerna till dem.
– De som tog det seriöst är inga roliga människor. Man vill ta lite avstånd från det.
Där håller Zeke Hallgren Lönn, 15, inte med.
– Det finns inte så mycket som gör mig obekväm. Om någon säger något jag inte håller med om frågar jag varför de tycker så, jag vill ha en diskussion.
Zeke säger att han aldrig varit så insatt i Tate, men uppskattar vissa saker om honom.
– Det finns något bra där. Budskapet om maskulinitet, den konservativa synen på mannen – det är det inget fel på.
Linus Rosenholm, 15, är mest positivt inställd av de tre. Han säger att han först var skeptisk men att han sedan tog till sig Tates kall till hårt arbete, och att det gjort honom bättre.
De håller dock alla med om att de tar avstånd till Tates kvinnosyn, som Simon och Zeke ser som skadlig.
– Det här med att behandla kvinnor som egendom är lite för gammaldags, säger Linus. Jag önskar att jag kunde stödja honom utan att ses som kvinnohatare.
De pekar alla på Tates roll som förebild som skälet till hans popularitet – på gott och ont.
– Som ung är man väldigt förvirrad, och om någon säger att allt kommer bli bra lyssnar man ju på dem. De mest osäkra har lättare att falla för det och blir extremister, säger Simon.
Linus flikar in:
– Folk insåg att allt de accepterat inte behöver vara så. Han har hjälpt sjukt många, säger han.
Zeke menar att Tate gav killar ett sätt att skina under en tid då de kände sig mindre värda.
Tror du att det finns en brist på hälsosamma förebilder för killar?
– Nej, det skulle jag inte säga.
Så varför tror du att många söker sig till de här figurerna?
– Svårt att säga… Fan, det är en svår fråga.
Ny statistik visar att unga människor är mer politiskt delade mellan könen än någonsin. Detta oroar många, och vissa kopplar det till figurer som Tate.
Simon och Zeke beklagar divisionen men tror inte att den är Tates fel. Han kan vara ett symptom av klyftorna men inte dess orsak, tror Simon. Zeke menar att hans inflytande håller på att tappa sitt fäste helt.
– Man hör inget om honom längre.
Linus är skeptisk mot statistiken och tycker att de politiska klyftorna om något har minskat den senaste tiden, i alla fall i Sverige.
Oroar divisionen mellan tjejer och killar dig?
– Jag oroar mig över att folk ska sluta lyssna på dem med andra åsikter, polariseringen. Det viktigaste är att förstå att oliktyckande inte är hemska demoner.
Finns det en lägre förståelse för andra perspektiv?
– Ja. Det ser jag som ett enormt problem.
Zackarias Höft går i trean på gymnasiet. Han ser mer kritiskt på manosfär-kulturen än vad niorna gör.
– Andrew Tate är och har varit ett stort samhällsproblem. Jag har ganska starka åsikter om det, säger han.
Han uppger att sådana som Tate har fått fler killar att tänka i sexistiska banor och söka sig till en machokultur. De senaste tio årens frågor om saker som jämställdhet och #metoo gjorde att vissa killar upplevde ett underläge, och kompenserade med hat, tror Zackarias. Ett bakslag, alltså.
Trots det har han hopp. Samtidigt som machokulturen fått ett uppsving har fler killar tjejkompisar än förut, säger han.
Att det skulle komma fler Andrew Tate-figurer i framtiden tror Zackarias inte på.
– Jag hoppas och tror att den här kulturen håller på att krympa. Det är mer av en jobbig fas, en trend, än något annat. Så småningom växer man upp.
