Vi blir ombedda att tvätta händerna med tvål och vatten i minst tjugo sekunder. Det är två liter vatten från en vanlig kran. Det behövs inte en uträkning på vad det blir per dag, vecka eller månad för att förstå hur mycket det krävs för en person.
I en tid, som människor upplevt förut, där pandemin styr vardagen kan man lätt ta det för givet. Att byta kläder när du kommer hem från affären. Tvätta händerna innan du äter något. Jobba hemifrån, eller att få bli inspirerad att göra tik-tok-kaffe mellan dina Zoom-möten.
Förutsättningarna ser olika ut. I många länder finns inte el eller rinnande vatten. Människor bor tätt i kåkstäder och har redan besvär med andra smittsamma sjukdomar som ilandsbor bara uppmärksammade under tiden det florerade i media. De lever dessutom tillsammans äldre människor i större utsträckning än oss. I andra kulturer sätter man inte de åldrande på hem.
Att kunna tvätta händerna, om ens i fem sekunder, är ett privilegium. Vi har det bra som kan isolera oss i våra lägenheter och sommarstugor. Det finns en lättja och lycka i att vi kan skapa memes om slutsålda toalettrullar, och dessutom ha roligt på bekostnaden. Visst är det fantastiskt att en morgonsänding från Sveriges Radio får handla om att hela Sverige bakar-Kerstin är irriterad på jäst-hamstring i butikerna?
Dåligt samvete ska vi inte ha. Men ett perspektiv vore fint. Det är inte sista gången mänskligheten får besök av en pandemi, det vet vi ju sedan alla blivit virus-experter. Tvätta händerna och hoppas på att sommaren inte sätter oss i vattenbrist. Sen ber du dina nära och kära att göra detsamma.
