Martin Lundström är en 43-årig man med stort skägg, långt hår och en silverpiercing i näsan. Han sitter i sin lägenhet i Högdalen omgiven av växter och ett flertal banjos. På väggarna hänger porträtt som föreställer kända illusionister och underhållare, bland annat den legendariske utbrytaren Harry Houdini.
Ett ovanligt yrke
Martin jobbar som sideshow-fakir, under namnet Fakiren Orthae. Historiskt har fakir varit begreppet för en islamskt mystiker som lever ett isolerat, spirituellt liv. Under 1900-talet började ordet även användas i cirkusvärlden, för att beskriva en sorts cirkusartist som plågar sig själv på scen. Hans arbetsdag kan innefatta saker som många människor aldrig gör under en hel livstid. Han slukar svärd, sprutar eld och sticker nålar genom kroppen. Han är en del av sideshow-kulturen, vilket kan beskrivas som cirkuskonstens otäcka kusin.
– Jag jobbar med den lite mörkare fulare delen av cirkuskulturen, säger han.
Den kändaste nu levande fakiren är amerikanen Zadora the Torture King, som regelbundet uppträder i Las Vegas. Kända svenska fakirer i historien inkluderar Abd Ur-Rama och Ali Ben Hassan. Idag finns det bara omkring fem fakirer i Sverige. Hur hamnade Martin Lundström i den här ovanliga branschen?
Mr Barton och starten
Martin bestämde sig för att bli artist när han var 15 år gammal, efter att ha gått med i en amatörteatergrupp i Gävle. Han läste i tidningen om fakiren Mr Barton, som egentligen hette Knut Björk. Knut Björk körde taxi till vardags men var fakir vid sidan av.
– Jag tyckte han var så jäkla cool, säger Martin.
Ganska snart blev det klart att fakir-konsten var den som lockade mest. Martin fick reda på att Mr Barton låg inne på sjukhuset i Gävle och behandlades för lungcancer. Han åkte dit och hälsade på, och de blev nära vänner. Mr Barton blev Martins mentor. De träffades när Mr Barton var 78 och hann bara ses ett fåtal gånger innan han gick bort i lungcancer. Men Martin hann ta med sig många lärdomar om sitt framtida yrke från samtalen de hade.
– Han skickade vidare nålen som vi brukar säga i branschen, säger Martin Lundström.
När han var 16 hade han sin första show inför publik, en gatushow i Stockholms innerstad. Trots att han beskriver sin första show som en katastrof drog han ihop omkring 400 kronor. Det var mycket för den unge fakiren, och blev en motivation till att fortsätta. Martin började jobba ihop med några andra artister som också bodde i Gävle och har nu varit verksam inom branschen i snart 30 år.
Nära döden
Yrket har en del negativa sidor. Exempelvis det ständiga resandet, framförallt under högsäsong, och att gränsen mellan jobb och fritid lätt suddas ut. Det är en osäker bransch som innefattar ett evigt planerande. Varje vecka ser annorlunda ut.
– Man får offra mycket när det kommer till familj och vänner, säger han.
Martin har också skadat sig en del gånger under karriären och var en gång nära på att dö.
– Det var för sex år sen i Skåne. Jag skulle sluka fem svärd samtidigt. Men någonting gick fel. Det blev nån slags knut i halsen och jag fick inte ner svärden. Då tryckte jag, lite till och sen lite till och så gick det väldigt dåligt, berättar han.
Martin skar upp sig på insidan av halsen, hamnade på sjukhuset och höll på att dö.
Han återhämtade sig efter några veckor men har fortfarande ett ärr på halsen. Utöver svärdslukarskadan har han dragit på sig ett gäng blodförgiftningar och kemiska lunginflammationer genom åren.
En anledning att fortsätta
Trots motgångarna är det en självklarhet för Martin att vara kvar i branschen. Under pandemin har det blivit tydligt för honom att yrket är en nödvändighet på flera sätt.
– När det gått så lång tid utan jobb märker jag att jag blir galen av att inte jobba. För mig är det här ett sätt att få uttrycka min kreativitet och min galenskap på ett sätt som gör att jag inte behöver göra det i vardagen, säger han.
Martin gillar den punkiga och anarkistiska dimensionen av sitt yrke.
– Det är det fulaste av fulkulturen. Jag tycker om att vara en del av den traditionen det är också en del av det fina. Det är en så konstig värld.
Pandemins motgångar
Pandemin har gjort det senaste året svårt för landets artister, och det gäller inte minst fakirerna. Martin har under det senaste året haft knappt en tredjedel av sin normala omsättning. Restriktionerna har gjort det omöjligt att utföra shower inför en stor publik.
– Utan detta vet jag inte vad jag ska göra. Jag har jobbat med det här hela mitt vuxna liv, fortsätter han.
Han har haft några få shower som kunnat genomföras trots pandemin och har tagit del av konstnärsnämndens krisstipendium. För Martin blev krisstipendiet något av ett erkännande från konstvärlden.
– Jag blev lite rörd faktiskt. Jag tycker att sideshow är en viktig del av kulturen och vi har ju en tradition även om den inte är så stor i Sverige, säger han.
Martin har några shower inbokade till sommaren. Mycket tyder på att det kommer vara lättare att ha större shower till hösten Men i nuläget väljer Martin att ta det säkra före det osäkra.
– Jag hoppas på att det öppnar upp men vågar inte riktigt, avslutar han.
