Den varma eftermiddagssolen lyser upp Peterskyrkan bakifrån. Himlen börjar långsamt färgas rosa och från långt håll ser Vatikanen ut som något taget ur en film. Den ljusa kyrkan sticker ut med sina många detaljer och imponerande arkitektur. Visst är den en statussymbol för den katolska kyrkans många rikedomar.
Sandro som är en av påvens 135 soldater får också bo i Vatikanen tillsammans med påven. Han berättar energiskt om sin vardag som en del av påvens schweizergarde när han träffar Läget utanför Vatikanen i Rom.
– Jag kommer mycket bra överens med mina kollegor. På nio månader har jag aldrig hamnat i bråk med någon av dem. Vi tar hand om varandra och har väldigt kul tillsammans, berättar Sandro.
Han har blivit bästis med sin rumskamrat och tycker att utbildningen som påvens soldat är spännande. Soldaterna måste lära sig italienska och ju bättre de lär sig språket, desto snabbare kan de stiga i sin rank. Schweizergardet är indelat i olika nivåer och kompetenser.
– Schweizergardet är världens äldsta och minsta armé. Det är inte så lätt att hamna här, förklarar han stolt.
Det finns många olika krav som måste uppfyllas innan man kan få en plats bland påvens soldater. Bara killar mellan 18–30 år som kommer från Schweiz får ansöka. Soldaterna måste ha genomfört lumpen och gjort färdigt en skolutbildning. De måste även vara katolska och vara runt 173 centimeter långa.
– Längden har mest att göra med att rustningen inte kommer i alla storlekar. De är gamla och går från generation till generation. Och det ser ju snyggt ut när alla är i ungefär samma längd också, säger Sandro med ett leende.
Soldaterna har olika slags uniformer beroende på vilket arbete som de ska utföra. Deras uppgifter är att beskydda påven och Vatikanen. Paraddräkten är den som har en rustning av metall. Den bär de under tre speciella tillfällen på året: under påvens påsktal, vid jul och den 6 maj när soldaterna svär sin ed.
– Då lägger man sin hand på den vatikanska flaggan och svär på att tjäna påven och att ge sitt liv för honom om det krävs. Det är en väldigt gammal tradition och traditionen är väldigt viktig i Schweizergardet.
Sandros pappa var också en av påvens soldater för 30 år sedan och i de fotspåren ville Sandro gå. Sandro ser inte bara upp till sin pappa men också till Påven själv. Soldaterna ser Påven nästan som sin egna morfar.
– På morgonen ler han alltid om vi har ätit mycket tårta under vårt nattskift. Häromdagen gav han mig också en hög med böcker som han hade läst klart. Han är väldigt generös, tycker Sandro.
Att vara katolik är något som soldaterna förväntas vara. Sandro berättar att de går på gudstjänst varje söndag och att alla måste vara med. Den katolska kyrkan påstår att en av Jesus apostlar, Petrus är begraven där.
– Jag skulle inte säga att jag är väldigt religiös av mig, men en gudstjänst i veckan är tillräckligt. Om man vill gå oftare så kan man ju göra det också, säger han.
På grund av landets inreserestriktioner under corona är kyrkan inte lika besökt längre och de långa köerna finns inte kvar. Men soldaterna står fortfarande på vakt. De arbetar sex dagar i veckan med tre dagars paus.
– Att vakta porten är inte så lätt som det ser ut. Staven är faktiskt tung, berättar Sandro med ett skratt.
Sandro kan efter två eller tre år avsluta sitt uppdrag som en av påvens soldater. Efter det har han andra planer som inte är inom militären. Sandro vill bli lärare och undervisa hemma i Schweiz. Men hans minnen från Vatikanen och sin relation med påven kommer han alltid att ha med sig.
