Ett av de starkaste minnena som lever kvar hos svenskarna är lunchen i skolan. Självserveringen av fiskpanetter med remouladsås, eller en carbonara som hade fått italienare att vända sig om i graven väcker ofta starka nostalgiska minnen hos oss. Minnen om enklare tider fyllda av lek och bus, banala romanser och grunden till våra karaktärer. Den madeleinekakan upplevdes på nytt när Läget åt lunch i riksdagens cafeteria.
– Två fiskgratänger, jag betalar för båda.
Det är ingen mindre än Liberalernas partiledare Johan Pehrsson som beställer mat av personalen. Mannen han bjuder på lunch heter Lars Leijonborg, före detta utbildningsminister och partiledare för Liberalerna 1997-2007. De pratar lite med personalen innan de försvinner iväg med sin bricklunch. På grund av att måndagen är en plenifri dag är det mycket mindre folk här än vanligt, men smaksensationerna är överallt.
Som Pehrssons förfrågan avslöjar är det fiskgratäng som står på menyn. Om inte det faller ens smaklökar till nöje kunde man även välja kyckling med potatis, eller en vegetarisk indisk gryta. Till detta serveras en salladsbuffé stor nog att sysselsätta två dussin bönder för att producera.
När man äter lunch här är det de gamla minnena från skoltiden som kommer upp till ytan. Maten har en nästan kirurgisk komposition enligt tallriksmodellen, den stora skillnaden är att det bara ingår vatten som dryck, och inte mjölk från stora maskiner beklädda med latexspenor. Det kan glädja mig att den svenska modellen även inkluderar tallriksmodellen.
Guiden berättar om hur matsalen brukar se ut en vanlig dag. Journalisterna som jobbar på riksdagen brukar sätta sig nära kassakön och salladsbaren, enligt honom är det i hopp om att höra något skvaller de kan ta med sig till sin redaktion. Inte olikt det Läget gjorde. För visst är det intressant att veta att Johan Pehrsson föredrar fiskgratäng framför kyckling eller vegetariska grytor?
Om ni saknar skollunchen tipsar därmed Läget er: skaffa ett jobb i riksdagen! Då kan ni avnjuta “kräm de la krämen” av den gastronomiska högborgen varje dag. Den största skillnaden mellan riksdagens matsal och skolans är att ingen här fnissar när de hör “plenisal”.
