I augusti 2019 rekryterades Pontus Holmlund, 19, till försvarsmyndigheten som värnpliktig. Han har precis kommit tillbaka från en övning där de upprättade trossplats, en försörjningsplats med förnödenheter.
— Vi var på en övning fram till igår, den får jag inte säga så mycket om. Idag ska vi vårda allting. En jävla massa skit. Tält, lastbilar, motorsågar. Vi ska se så att inget är fel på våra fordon, sedan kommer en officerare och kontrollerar. Två timmar i en spolhall, så säger han att det är kvar lite smuts.
I början handlade det mycket om att drillas in i hela systemet, berättar Pontus Holmlund.
— Man ska kunna marschera, man ska snagga sig, man ska veta hur en bäddad säng ser ut. Det var mycket att stå och skämmas för att man inte hade putsat skorna.
Låter som Full metal jacket?
— Ja, i början var det faktiskt lite så. En drill sergeant som stod och skällde en i ansiktet, typ. Nu är det fortfarande samma formella krav som när vi var nya, men det är inte alls lika jobbigt. Sergeanten blir arg, så är man klar.
Den största anledningen att man går med i försvaret är att man vill prova något nytt, säger Pontus Holmlund.
Det är däremot inte alla som valt att vara där.
— Att folk är pliktade innebär egentligen att de är här mot sin vilja. Det är många som inte alls ville gå med och hade jobb förberedda. De fick en riktig bajsmacka av rekryteringsmyndigheten.
Är de fortfarande motvilliga?
— Det är väldigt olika. Vissa struntar helt i militärbetyget. Hur de uppfattas av officerarna bekommer dem inte alls.
