"När man är ute i naturen bryr man sig inte om vad andra tycker"

– Jag längtar tillbaka, nu försöker vi att göra så mycket som det går ute i naturen när vi är tillbaka i Stockholm.

Det är en onsdagsförmiddag i maj och på ett veganskt café på Södermalm i Stockholm sitter Isabel Waite. Hon har cyklat dit från hennes och hennes mans Calles andrahandslägenhet som de hyr för stunden. Det är en tillfällig lösning när de tvingats flytta ur deras tidigare boende som renoveras på grund av en vattenläcka. En senapsgul van, deras hem på hjul, även kallad Doris.

Isabel Waite och hennes man skaffade deras van för åtta år sedan, då användes den mest för resor och under helger. Men efter en jobbig period i livet beslutade sig dem för att ta en paus från allt, och bege sig ut i världen.

– Jag jobbade då på Sveriges Radio och blev utlasad. Då bestämde vi oss för att säga upp lägenheten och reste ut i Europa i nästan ett år.

Mindre jobb, mer tid

Som motpol till den stressiga och inrutade vardagen växer en ny rörelse fram. Istället för att fortsätta klättra på karriärstegen väljer vissa bort det så kallade ekorrhjulet. Enligt Charlotta Hedberg, docent och lektor i Geografi vid Umeå universitet, innebär fenomenet downshifting att gå ner i arbetstid eller att byta eller sluta sitt jobb helt, för att få mer tid över till andra saker i livet.

– Det handlar om att människor frivilligt går ner i inkomst och väljer andra värden än arbete. Man tänker om när det gäller status eller karriär och väljer att fokusera på sociala relationer.

En dröm om ett annat liv

Tanken på ett liv på vägarna har Isabel Waite och hennes man haft sedan länge tillbaka. När hon var liten köpte hennes föräldrar en buss, och under tonåren hade de en husbil.

– De visste inte hur man gjorde och bussen brakade ihop under första resan. Men vi åkte med den jämt under somrarna. Det var det bästa som fanns, som att bo i en koja.

I linje med hennes barndomsminnen är den gula skåpbilen ett mysigt krypin. Hon visar bilder på sin klistermärksprydda laptop. Med öppna bakluckor ser man deras sängplats, i taket hänger färgglada vimplar. I bilen har de rum för toalett, kylskåp, och längst fram vid förarplatsen står ett bord. Allt har sin plats, annars skulle det inte fungera.

– Vi hade inte så mycket saker innan eftersom vi levde ganska kringflackande liv. Innan vi flyttade in i bilen hade vi en gårdsloppis, och vissa saker har vi sparat hos mina föräldrar.

Det lilla utrymmet gör att Isabel Waite är mer medveten om sin konsumtion. Under den årslånga Europa-resan hade hon med sig två plastlådor med kläder, med endast det nödvändiga.

– När jag jobbade med radio började jag tycka att saker blev viktiga, som jag kanske egentligen inte höll med om. Som att till exempel lägga värde i vad man hade på sig. Det var väldigt ytligt och ängsligt. När man är ute i naturen bryr man sig inte om vad andra tycker.

Charlotta Hedberg menar att downshifting-rörelsen ligger rätt i tiden. Det verkar finnas en längtan efter något annat, ett nytt liv, som reflekteras i populärkulturen i form av olika TV-program och i medier. Dessutom på grund av den gröna vågen, när människor blir mer miljömedvetna.

– Vi kan säga att rörelsen består av dels personer som upplevt utbrändhet och av dem som är samhällskritiska, och vill se ett grönare samhälle.

Förutom starkare sociala relationer och mer medveten konsumtion kan downshifting leda till ett mer lokalt nätverk. Men samhället kan få tänka till.

– När man ändå måste ha en inkomst kan det leda till entreprenörskap och kreativitet. Däremot läggs mycket ansvar på individen. Det har också kritiserats gällande skattemedel, är det okej att sluta arbeta och inte dra in pengar till allmänhetens bästa?

Ett liv i naturen - och i staden

Efter den långa resan ute i Europa har Isabel Waite och hennes man varvat mellan att bo i bilen och att hyra i andrahand. De har rest runt i Sverige och i Norge, samtidigt som hon frilansar som journalist. Podden Vanlife Sverige gör de tillsammans och de driver även en Facebookgrupp med samma namn. De reser, stannar på ett ställe i några dagar, sedan vidare igen. De vardagliga sysslorna tar längre tid än vanligt.

– Man har tid på ett annat sätt. Det tar längre tid att koka kaffe, men jag tittar inte på TV och jag behöver inte leta efter saker. Och när man går upp, går man ut.

Solen har börjat gå i moln på caféets uteservering. På Isabel Waites laptopskärm skymtar andra platser, långt ifrån Södermalms stadspuls. Den gula bilen står på en enslig landsväg en sommardag. På en annan bild är den omgiven av snödrivor. Men Isabel Waite har inte lämnat staden för naturen och tycker inte att man måste göra det helt heller.

– Att man måste byta allt för något nytt är ett vanligt narrativ. Men det behöver inte vara antingen eller, man måste inte vara den som ”lämnade allt”. Man kan göra båda.