Enligt ny statistik är Sverige sämst i Norden på att få unga att flytta hemifrån. Lägets reporter har talat med två unga vuxna i Stockholm, som har funnit acceptans trots vad de ser som ett socialt stigma, och med Bostadsförmedlingen om varför marknaden ser ut som den gör.
Att flytta hemifrån ses ofta som en avgörande del av övergången från ung till vuxen. Men med inflation, räntehöjningar och ett stillastående byggande blir det allt svårare att faktiskt göra.
Enligt en ny undersökning från Eurostat, EUs egna statistikbyrå, har Sverige den högsta andelen 18 till 34-åringar som bor hemma av de nordiska länderna - 21,9 procent, alltså lite mer än en femtedel.
Erik Lindqvist, 20, och Alma Sgouridis, 21, är två av dessa. Ändå uppger de att de känner sig nöjda med sin situation.
Erik Lindqvist om att bo hemma: ”Så länge alla kommer överens är det inget större problem.”
Foto: Privat
– Mina päron är rätt schyssta - jag bor gratis i utbyte mot att jag handlar, lagar mat och sånt, säger Erik.
Han har inga aktiva planer på att flytta.
– Det klart, ibland leker pappa tyrann och ska bestämma allt, och då känner jag att det kanske hade varit skönt att bo själv. Men annars är jag nöjd.
För två år sedan tog han studenten, och sedan dess har han haft ”sabbatsår i plural” och jobbat. I framtiden vill han plugga vidare, och då tänker han flytta från stan, men hittills är inget bestämt.
Alma Sgouridis pluggar på Handelshögskolan i Stockholm, en kvart från hennes familjehem där hon bor.
Foto: Privat
Alma stressar inte heller. Hon gick direkt från gymnasiet till högskolan och upplevde att det hade varit för mycket att både börja plugga och flytta ut samtidigt.
– Jag trivs med min familj, och det kan ju bli ensamt att bo själv. Tanken hänger ju över en att det är något man ska ha gjort, men bostadsmarknaden avskräcker mig.
Hon har bestämt sig för att fortsätta bo i familjehemmet tills examen, då hon funderar på att plugga vidare utomlands.
Både Erik och Alma håller dock med om att bostadsbristen är bland de frågor som behöver mest uppmärksamhet från politikerna.
Bostadsförmedlingen i Stockholm förmedlar 75 procent av hyresrätterna i Stockholms län.
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
Marika Nordström är marknad- och kommunikationschef på Bostadsförmedlingen i Stockholm. Hon beskriver en svår marknad i hela landet, i synnerhet i Stockholm där snittväntetiden är 9 år för en hyresrätt.
– Kötiderna har stått stilla nu i cirka tre år, men innan dess ökade de stadigt under många års tid.
Trots detta uppmuntrar hon dagens unga att inte tappa hoppet.
– Det är ändå inte så mörkt som väldigt många tror. Om du registrerat dig på din 18-årsdag har du en god chans att få en ungdomslägenhet, vi förmedlar runt 3000 sådana om året. Och om du studerar kan du få en studentlägenhet på så kort tid som 10 dagar.
Fakta
Ungdomslägenheter
Ungdomslägenheter är en typ av kategoribostäder för unga mellan 18 och 27. De fördelas efter ett rullande schema till de olika årskullarna. Bostadsförmedlingen uppmanar alla som ska fylla 18 och vill ha en att registrera sig hos dem.
Visa Dölj
Enligt Marika Nordström är det inget mysterium hur bostadsmarknaden har blivit som den blivit.
– Det är en enkel mekanism - om det byggs för lite med hänsyn till hur befolkningen ökar blir det ett underskott.
Hon menar att det just nu råder en ekonomisk lågkonjunktur, vilket påverkar alla delar av samhället.
– I nuläget är byggandet av nya projekt rätt så stillastående, vilket är tråkigt.
Om fler och fler unga vuxna kommer att bo hemma i framtiden är svårt att förutspå, säger hon. Konjunkturen går alltid upp och ner.
Kanske kommer vi se fler hushåll där många bor samtidigt i framtiden.
Foto: Jessica Gow/TT
Både Erik Lindqvist och Alma Sgouridis vittnar om ett socialt stigma kring att bo hemma.
– Jag hade nog inte kunnat bo hemma hur länge som helst, typ vid 27 och 28 hade det känts för konstigt, säger Erik. Många kopplar det så starkt till vad det innebär att vara vuxen.
Alma upplever också att frågor från jämnåriga om att flytta ut kan pressa henne.
Erik pekar på att det inte är stigmatiserat på samma sätt i andra kulturer, till exempel ”nere på kontinenten” i Sydeuropa, där det är vanligt att flera generationer bor tillsammans. Båda spekulerar att stigmat kanske kan besegras över tid, om fler tvingas bo hemma.
– Det känns som en logisk utveckling att synen på det förändras. Jag tror inte att det behöver vara ett problem, säger Erik.
Alma håller med.
– Om det blir vanligare att bo hemma kommer nog stigmat försvinna lite. Man kan ju tycka olika om det, men på samhällsnivå måste inte det vara något negativt.