När Marilyn Krukowski och Annica Pernbrink möts är det för första gången. Det är klar himmel och solen strålar mot bådas solglasögon, ett väder som hade fyllt alla Nytorgets restauranger om inte för det rådande läget. De hälsar med förvirrade nickar och vinkningar, likt många som försöker hitta nya metoder när det inte går att ta i hand. De beställer lunch från en lucka i ett fönster, tidigare en hel restaurang. Den varma tomatsoppan och mackan får avnjutas på en bänk i en lekpark. Där är det minst folk. Mötet är oväntat, men välbehövt i tider där flera spenderar hela dagar inomhus, och en liten stund med en främling i en lekpark kan göra stor skillnad för måendet.
Marilyn Krukowski startade Facebook-gruppen “Lunchpaus kring Nytorget” under en ensam lunch en torsdag. När alla jobbar hemifrån är det inte säkert att det finns kollegor i närheten att äta lunch med. Idag är Annica Pernbrink dagens lunchkamrat, efter att Annica la upp ett inlägg i gruppen i morse.
– Jag och mina kollegor har haft fika och lunch med videochatt, och det är rätt mysigt, men ibland behöver man bara kolla på ett träd och prata om annat, säger Marilyn.
Sedan coronapandemin har många arbetsplatser flyttats till hemmen, vilket har hämmat en stor del av Marilyn och Annicas arbetsliv: det sociala kontoret.
– Bara att höra surret – liksom bikupan av människor runt omkring hjälper för mig, säger Marilyn.
Ett förändrat arbete
Sara Thomée, biträdande lektor vid Göteborgs universitet, forskar om psykologi och arbete, och berättar att det sociala har flera betydelser på jobbet.
– Den sociala aspekten är viktigt bland annat för att kunna ta hjälp och problemlösa tillsammans, och även för att kunna få stöd om något är känslomässigt krävande, säger hon.
Vardagliga sociala trivialiteter förändras när arbetet blir digitalt, säger Thomée. Promenaden till kaffemaskinen och kallpratet med kollegor försvinner. Dessutom får man aldrig riktig ögonkontakt när man kommunicerar via kameror.
– Dessutom blir man väldigt stillasittande. Ibland kan man sitta helt still i videosamtal efter videosamtal för att man inte vill genera sig framför kameran, säger hon.
Sara Thomée säger även att arbetsplatser i hemmet kan vara oergonomiska, vilket kan få långvariga konsekvenser.
– Man kan få besvär i nacke, rygg, armar och mer. De flesta arbetsplatser är ergonomiskt anpassade idag, men hemma sitter många ihopkrupna i soffan och jobbar. Jag märker själv att jag inte har ordnat min arbetsplats ergonomiskt, säger hon, som också jobbar hemifrån.
Marilyn och Annica befinner sig i samma oergonomiska sits.
– På kontoret brukar jag ha höj- och sänkbart skrivbord, men nu har jag fått bygga en egen lösning av alla möjliga saker hemma i lägenheten, säger Annica.
Förutom några enstaka människor på Nytorgets konstgräsmatta och en liten sparv som suktar efter mackorna är det tomt på både torg och gata, något som regeringen skulle glädjas av. Marilyn menar dessutom att det inte är en överraskning, i och med att gamla arbetsrutiner rubbas.
– Allt man gör måste vara ett aktivt beslut nu. Vanligtvis får man naturlig motion genom att exempelvis cykla till jobbet, men nu måste man ta dem beslutet på egen hand. Det kräver lite extra utav en, säger Marilyn.
– Gränsen mellan jobb och fritid suddas ut nu. Jag brukar kunna stänga av jobbet på tåget hem, men nu finns inte den möjligheten. Då finns det en risk att man jobbar för mycket, tillägger Annica.
Gör inte bara gott
Annica hostar lite lätt, och alla spänner upp sig. Hon har redan ursäkten laddad, en som blivit allt vanligare på sistone.
– Det är rökhosta, det är lugnt, säger hon. Alla skrattar nervöst: vilken tur.
Trots de positiva effekterna en lunch utomhus med en främling kan ha, säger Sara Thomée att möten som dessa kan ha mer oönskade konsekvenser.
– En annan sak kan man få av det: covid-19, säger Thomée.
Även Marilyn Krukowski är medveten om ironin av att föra folk samman under en tid när fysisk närhet avråds.
– Jag tänkte på det när jag startade gruppen. Jag har understrukit att luncherna ska skötas säkert, men samtidigt kan det vara svårt att verifiera om någon är sjuk eller inte. Dessutom är vi bara tre nu. Om det var tio personer som satt här kan det bli svårare.
När klockan närmar sig 13, och Marilyn och Annica skiljs åt, har de inte bara en lunch i magen men även fått ta del av den sociala arbetsmiljön som de har saknat. Annica går hem med en cigarett i munnen. Ett lyckat lunchmöte, tycker hon. Det blir nog fler tomatsoppor och mackor. Hon är inte heller rädd för att konversationerna blir stela i framtiden, för bland alla förändringar och kaos under denna pandemi finns det ändå en konstant.
– Man kan ju alltid prata om corona.
