Lennart Lyngå – mannen bakom Spelmän utan gränser

Lennart Lyngå är 88 år och en av grundarna till Spelmän utan gränser. Orkestern som samlas, spelar och skänker de insamlade pengarna till Läkare utan gränser.

Foto: Gustava Söder

Läget träffar Lennart Lyngå, mannen bakom Spelmän utan gränser. Han har tidigare berättat att han kommer att vara lätt att se i massan, för att han har rullator med sig. Men inne i kyrkan står han med en kartong bröd, utan rullatorn.

Jag har glömt den hemma, säger Lennart.

Lennart är på plats i Tibble kyrka för att vara volontär på språkcaféet. Varje vecka besöker han caféet med en kartong bröd, för att hjälpa människor lära sig svenska språket. Volontärarbete är viktigt för honom, men hans största projekt är hans spelmän. De är runt 20 spelmän som möts och spelar för att samla in pengar till Läkare utan gränser.

Idén med voluntärande spelmän slog Lennart efter att han hade lämnat sin förra orkester. Han samlade ett gäng, vilket senare kom att bli Danderyds spelmän. Med en önskan att dra ner medelåldern lärde han även fyra barn, två pojkar och två flickor, att spela instrument.

De spelade mycket för Fatimaunionen. Först gratis, men efter ett tag blev spelmännen tvungna att ta emot ersättning för spelningarna. Lennart hade först vägrat, men organisationen menade att de måste betala.

Då tändes något till i min svarta själ, det var ett sätt att tjäna pengar till Läkare utan gränser och det var så det började. 5000 kr på ett bräde är inte så illa, säger han skrattande.

Detta var det som kom att bli startskottet för Spelmän utan gränser. Lennart slår sedan en signal till musikintresserade i sin kontaktlista och tillsammans börjar de spela för att samla in pengar till organisationen. Namnet som kan förkortas till SUG skrevs upp på banderoller och den lilla gruppen växte snabbt till 20 musiker som varje vecka övar tillsammans och spelar runtom i norra Stockholm.

Musiken har alltid legat Lennart varmt om hjärtat. När Lennart var nio år började han spela tillsammans med en tjej som var granne med en bekant till familjen. Frun i huset berättade för Lennarts mamma att hennes son borde börja spela och inte så långt därefter fick Lennart en fiol och en musiklärare.

Väl ute ur sin musikaliska ungdom påbörjade Lennart sin akademiska karriär på Lunds universitet. Med matte och fysik som huvudfokus lade han musiken på hyllan. Trots att han la sin hängivenhet till studierna träffade han en tjej under sin universitetstid som uppmuntrade Lennart till att starta en orkester.

Lennart bodde i en liten vindslägenhet vid korsgatan. En kväll i lägenheten satt Lennart tillsammans med sina tre kompisar när han slängde ur sig frågan om kompisgänget skulle starta en orkester tillsammans. För grabbarna i gänget kom det som en överraskning då ingen av dem hade någon form av musikalisk begåvning, men Lennart försäkrade dem om att de snabbt skulle lära sig med hans hjälp. Orkestern hette först Korsdraget för han bodde på Korsgatan.

Nu hade Lennart inte bara en orkester, utan även ett namn på gänget. Kårsdraget fick det bli. Nu återstod bara instrumenten. Gänget for till Köpenhamn några dagar senare för att inhandla dem.

Idag lever orkestern kvar i Lund och går under namnet Bleckhornet.

Nere i Lund blev studierna lidande eftersom en stor del av Lennarts engagemang vigdes åt orkestern. Han valde att flytta upp till Stockholm för att börja på Stockholms högskola, som då inte blivit universitet. Även där stötte han på ett problem, han blev snabbt involverad i starten av studentorkestern Kårsdraget. Ett namn Lennart lyckades få igenom efter en lång diskussion som varade till småtimmarna.

Nu gör vi såhär, vi kör på ”Korsdraget” med å och så bjuder jag samtliga på öl.

Även i Stockholm blev studierna lidande och han fick flytta tillbaka till Lund för att avsluta sina studier.

Jag åkte dit med skyddslappar för ögonen för att undvika orkestrar och klara skolan.

Efter stor ansträngning tog han examen och kom ut i arbetslivet. Han insåg ganska snabbt att livet som försäkringsmatematiker inte passade honom och han började därför jobba som gymnasielärare. Men det var varken livet som försäkringsmatematiker eller gymnasielärare som var drömmen för Lennart. För honom har musiken alltid legat närmast hjärtat.

Lennart vill fortsätta spela och nu när pandemin har gett sig kan de dra igång igen. Corona har varit ett stort hinder för orkestern eftersom restriktionerna och kraven på att hålla avstånd gjorde att de bara kunde spela utomhus under sommartid. Nu kan orkestern spela under alla olika väderförhållanden, sommar som vinter, ute i kylan och inne i värmen.

Ämnen i artikeln
Andra läser just nu
Mer från: Personligt
Mer från Läget