Låt oss prata om Afrika

Det började med att hon skulle besöka en vän i Gambia. Sen hade Tove Fransson Lindqvist, 24, budget för en längre resa. Kompisarna hemma ifrågasatte. Ska du verkligen resa till Afrika själv? sa de. Men Tove trodde aldrig att det skulle vara något problem, så hon åkte. Under nästan tre månader besökte hon Zimbabwe, Gambia, Namibia, Botswana, Marocko och Sydafrika.

– Bilden av att alla bor i plåtskjul utan tillgång till vatten är inte sann. Det känns som att jag fick se den riktiga bilden, särskilt i Gambia eftersom min vän kunde visa mig runt. Jag bodde aldrig på något hotell eller rörde mig bland andra turister, utan bara i lokala samhällen. Alla var så trevliga och vänliga. Jag kände mig väldigt säker och alla sa liksom att här behöver du inte oroa dig, det är så tryggt här. Om du gick vilse så såg de att du var turist och var snabbt framme och ville hjälpa att hitta rätt.

Ensidig rapportering

Afrika består av femtiofyra länder och man talar över 1.500 olika språk. Enligt en rapport "Afrika - en kontinent i förändring" som gjordes av Stockholms FN-förening år 2010 förbises framstegen i dessa länder av media. Dessutom blir det problematiskt att nyansera bilden av Afrika på grund av att så få turister åker dit. Det ligger i journalistikens DNA att granska och belysa konflikter, så rapporteringen av kontinentens kriser är på så vis naturlig. Skillnaden är att människor inte får ta del av den positiva sidan. Att skildra problem i länder som exempelvis Thailand får inte samma effekt, eftersom att många har härliga semesterminnen som jämnar vågskålen.

Rapporten visar statistik som, trots ett äldre datum, är relevanta att belysa. Under de senaste decennierna har över arton nya demokratier bildats, det rwandiska folket röstade fram världens mest jämställda parlament och år 2019 beslutade Botswana att avkriminalisera homosexualitet. Dessutom har över trettio afrikanska länder avskaffat dödsstraff eller avbrutit dess tillämpning. I dagens USA är dödsstraff en laglig straffpåföljd i trettiotre av femtio stater.

En oförstörd plats

Under sin resa kände Tove Fransson Lindqvist sig bara osäker på ett ställe. Kapstaden i Sydafrika. En stad känd för sin utvecklade, moderna civilisation, men också för sina stora samhällsklyftor.

– Det är ett rikt område med fattig befolkning, jag visste att det var mycket kriminalitet så jag var mer försiktig och åkte Uber överallt. Jag kände också av skam över att “tillhöra” den grupp som har kommit dit och tagit över landområden. Jag förstår varför det är konflikter där. Men ändå, att jag kände mig som mest säker i små, lokala samhällen och inte i storstäderna. Det känns oförstört där.

Framtidens Afrika

Som författare till tre böcker och svensk ambassadör har Sten Rylander, 76, följt den afrikanska utvecklingen noga. I över trettio år var han stationerad i länder som Botswana, Angola, Namibia, Tanzania och Zimbabwe. I sin bok "Afrika vänder: En kontinent i förändring" från 2014, lyfter han fram Afrika ur olika perspektiv. Både utvecklingen av politisk stabilitet och utmaningar som fattigdom och växande inkomstskillnader.

Sten berättar att det fanns ett växande intresse för Afrika under tiden han skrev sina böcker. En rörelse som idag har avstannat något eftersom andra saker som klimat, och nu viruset, står i fokus. Han hoppas framöver på att rapporteringen ska fånga upp det som inte syns, att inte stå och stampa på samma ställe utan lyfta fler positiva trender.

– Afrika har stor framtidspotential, många möjligheter och mycket råvaror. Jag tror att den största utmaningen rör ledarskapet i olika länder, där finns det stora brister. Men både Botswana och Namibia är exempel på länder som bröt ett mönster och blev demokratier.