I centrala Falun ligger Britsarvsskolan. En solig onsdagseftermiddag i maj är den nästintill öde. Eleverna har som vanligt haft bråttom hem. På många sätt är det en klassisk kommunal skola. Den solblekta gula tegelfasaden vittnar om många års undervisning. Britsarsvsskolan är en av många skolor i Sverige som skriker efter personal.
“Öhh kan vi få sluta nu eller”. Om du någon har varit lärarvikarie har du inte bara hört frasen. Den sitter för evigt fast i din hjärna. Varje lektion kommer den, i tid och otid. Det spelar ingen roll om lektionen har pågått i fem minuter eller en timme.
Lärarbristen blir alltmer akut
Enligt lärarförbundet kommer det att saknas 65 000 lärare år 2025. I och med coronakrisen så har bristerna blivit ännu tydligare då många lärare är gamla och tillhör en riskgrupp. Det har lett till ett akut behov av nya lärare redan nu. Men eftersom det inte finns tillräckligt med lärare har en helt ny arbetsmarknad öppnats upp för ungdomar som inte vet vad de ska göra efter studenten.
I Falu kommun är i princip alla kommunala skolor i akut behov av lärare och vikarier. Det har till och med gått så långt att personer utan lärarutbildning har fått fasta anställningar. En av de är Theo Paperin-Rostovzev som gick ut gymnasiet för mindre än ett år sedan. Han började som vikarie på Britsarvsskolan men fick snabbt en anställning som spansklärare. Inte mer än fyra år äldre än de äldsta eleverna ska han, utan någon form av lärarbakgrund, lära högstadieeleverna att prata ett främmande språk.
Från vikarie till ordinarie
Som vikarie är det lätt att bli utsatt för skämt och spratt. Man tas helt enkel inte på samma allvar som en riktig lärare. Theo tycker att en av de största utmaningarna för honom var att ställa om från att vara en vikarie till att vara en riktig spansklärare.
Som vikarie kunde han ta det lite lugnare och vara lite polare med eleverna. Nu måste han som lärare vara mer bestämd och se till att lektionerna flyter på för att eleverna ska kunna få rättvisa betyg. Problemet är bara att eleverna många gånger fortfarande ser honom som en vikarie och behandlar honom därefter.
Enligt en rapport som skolverket släppte i Mars 2020 så är 29,9 procent av alla grundskolelärare i landet obehöriga. I Falun är den siffran ännu högre och ligger på 30,7 procent. Då räknas både kommunala- och friskolor in. Det trots att skollagen säger att eleverna har rätt till behöriga lärare och att obehöriga lärare får bara anställas under ett läsår för att täcka upp bristerna.
För Theo som är obehörig blir det inte riktigt som att vara en riktig lärare. Han får inte sätta betyg på eleverna utan han får endast skicka rekommendationer till en behörig lärare. Lektionerna planeras till en stor del av en kollega som har en parallellklass. Själva lektionerna utgår ofta från en kortare genomgång och sedan eget jobb där Theo finns tillgänglig för att hjälpa eleverna. Att kunna hjälpa eleverna ser han inte som ett problem eftersom han själv har läst spanska fyra på gymnasiet. Känslan när han lyckas hjälpa en elev så att alla bitar faller på plats beskrivs som helt fantastisk. Det som är det största problemet med hans undervisning är att han inte kan ge tydliga besked kring vad som krävs för de olika betygen. Han tycker att det känns jobbigt att eleverna inte kan få den hjälp och information som de förtjänar.
Har större inflytande än en vanlig lärare
Samtidigt upplever han att det inte bara är påfrestande att vara så nära eleverna i ålder. Bara genom att vara några år äldre och ta eleverna på allvar ser många upp till honom som värsta rockstjärnan, där alla vill hälsa och ge honom high-fives så fort han rör sig genom korridorerna.
Som ung tror han sig ha en möjlighet att komma närmare eleverna än andra lärare, och därmed ha ett större inflytande som förebild. Detta gäller särskilt unga killar, den grupp som har det svårast i skolan. Det medför ett väldigt ansvar, men han hoppas att kunna influera några av ungdomarnas framtida val till det positiva.
Tillbaka till brottsplatsen
Theo har själv gått på Britsarvsskolan och att komma tillbaka till en plats där man har många minnen kan vara speciellt. Han minns tillbaka på högstadiet som en turbulent tid där det finns många både bra och dåliga minnen. Första gången han kom tillbaka så kände han att det var som att gå tillbaka i sin personliga utveckling. Men efter ett tag förändrades känslan och han upplevde det istället som att han hade slutit en cirkel och kommit ut välbehållen på andra sidan.
Att komma tillbaka några år senare och observera hur ungdomarna interagerar med varandra ser han nästan som ett socialt experiment.
Theo berättar också om den förbannelse som vilar över vikarier. Ju mindre du försöker och ju mindre du bryr dig om undervisningen – desto mer populär blir du bland eleverna.
– Men förr eller senare ska de väl lyckas greppa konceptet med eget ansvar, säger Theo småskrattandes.
